PÅ VÄG TILL BLÅKULLA...?

Att falla gör ont, fruktansvärt ont...

Mona Sahlin har tagit påsklov, är hon månne på väg med sin kvast till Blåkulla eller finns det en alternativ plats vid namn Rödkulla för socialistiska påskkärringar? Mona rasar i opinionen på samma sätt som jag rasade ner för pisten "Väggen" i Hundfjället sist mitt lekamen orkade med skidåkning. Det gick fort nerför, det fanns inget annat än marken långt där nere som kunde hejda fallet och när man studsade nerför den hårda pisten så gjorde det ont. men väldigt mycket ondare när man nått botten...

Hela den här historien om Wanja och AMF har ju blivit en veritabel katastrof för den oäkta systrarna LO och SAP. Att sosseriet rasar i opinionen beror INTE bara på vad Wanja har gjort eller inte gjort, det hela är ett tecken på att folk i stugorna inte längre köper Monas svammel om guld och gröna skogar, om aldrig sinande skattkistor och hur vi i Sverige på ett unikt sätt skulle kunna driva en politik som gör oss totalt separerade från världskrisen. Mona har inget förtroende, och det blir bara värre och värre.

För istället för att stanna kvar i den verklighet, där Wanja nu flänger omkring som den syndabock hon är för att möta sina kritiker, så väljer Mona att åka på påsklov! Hon gör verkligen allt rätt den där fru Sahlin... Folk kommer se henne som en struts som stoppar sitt huvud i sanden och vägrar se verkligheten. Och tror kvinnan sedan att allt kommer vara bättre när de elaka kritikerna fått äta lite godis och god mat över påsken så har hon så fel man kan ha. Det kommer bli värre, det kommer i och med påsklovet finnas en känsla om att Monas ledarskap innebär att man springer och gömmer sig bakom ett träd när det börjar blåsa - ungefär som att gömma sig för pressen när man likt undertecknad studsar nerför en backe.

Jag vet inte vilka medierådgivare Mona, och Wanja också för den delen, har men de måste ju ha fuskat sig igenom utbildningen. Hela Wanjas process kan ju liknas vid en orgie i självplågeri där det oundvikliga slutet ännu inte har uppenbarat sig - kvinnan "vill" ju ut bland medlemmarna och förnedras lite till, eller är det Mona som vill att Wanja skall "vilja"? Och Mona, hon flyger i väg på sin kvast, från radhuset i Nacka undan allt vad journalister heter. "Om jag ingenting märker eller hör, så finns det inte" resonerar Mona någonstans i detta ögonblock i vindbyarna ovanför Ölands sund.

Talande siffror om att det kommer bli jobbigt den dagen verklighetsflykten upphör är ju följande siffror:

Andel av väljarna som har ett stort/mycket stort förtroende för statsminister Reinfeldt: 60%
Andel av väljarna som har ett stort/mycket stort förtroende för KD-ledaren Hägglund: 28%
Andel av väljarna som har ett stort/mycket stort förtroende för oppositionsledare Sahlin: 27%
Andelen av 33000 läsare i AB som tror att Monas fall är tillfälligt: 11%
Andelen av 33000 läsare i AB som tror att Monas fall kommer fortsätta: 86%

Det passar ju jättebra att åka på påsklov just nu Mona, när folk på vänsterkanten börjar se uppgivna ut mer än ett år innan valet, när folk i gemen genomskådat det icke-existerande ledarskapet och när Wanja själv skall resa land och rike runt för att ta på sig hela rörelsens skuld. Mona flyr in i en dimma av overklighet, Mona orkar inte konfrontera det som sker - en sådan kvinna aspirerar på posten som statsminister i Sverige - need I say more?

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, DN, Jinge, Krohnan