"BLÅ, BLÅ ÄR KÄRLEKEN..."

"...Blå är den färg som kärleken ger. Blå, blå är himmelen. Inte ett moln på himmelen jag ser". Kan det sägas bättre än med en textrad ur en synnerligen vacker melodi som alltid får mina allt annat än blåa moderatögon att tåras?

Det hela handlar om vår kungliga huvudstad, en stad där tydligen inte enbart vår kungafamilj är blåblodiga nuförtiden. För vad är det som sker egentligen, är Stockholm - The Capital of Scandinavia - på väg att bli som satelliterna Täby, Danderyd, Lidingö, Solna och Nacka...? Små städer där den blåa folkhemstanken slagit igenom på allvar och där det blåa partiet är det stora, stadsbärande partiet. Kommer Stockholm dit nu, är det slut på det ständiga vaktskiftet vart fjärde år? Nog ser det ut så när närmare 42% av huvudstadens befolkning hittat rätt och när sosseriet knappt attraherar ens en fjärdedel av väljarkåren. Torra Karin Jämtin och den undersköna Veronica Palm, SAP:s kvinnliga ledarduo i stan har lite att jobba med om man säger så.

Uppdelningen mellan landsbygd och storstad blir en mer tydlig för varje val, där folk bland betong och asfalt hittat rätt och ser framtidens politik medan landsortsfolket verkar rädda för allt vad förändring heter. Det kan vara EU, det kan vara Euro och det kan handla om att inte våga byta ut ett trött parti som i realiteten inte gjort annat än att utarma sina "basområden". Själv minns jag när Centerpartiet och den bräkande Fälldin var som störst just på landet, medan sossarna höll storstäderna i ett järngrepp. Tiderna förändras, men om Maud kunde hitta "hem" och börja attrahera sina gamla kärnväljare igen och visa att det moderna Centern är mer än glitter, glamour och fejkbloggande Stureplansfjollar så blir vår gemensamma kamp om hela rikets styre fan så mycket lättare att vinna...

Om nu Stockholm verkar vara på rätt väg så finns det ju kommuner där man svävar i den djupaste okunskapen om hur man formar ett modernt Nirvana Ta bara en kommun som Fagersta, en ort vi passerar varje gång vi reser till sommarstugan och som har ett styre där kommunisterna har egen majoritet! Sveriges Pyongyang? Dessutom blev jag varse att det i Norrlands inland finns kommuner där Sveriges enligt vissa opinionsundersökningar största parti inte ens existerar. Arjeplog var en sådan plats - familjen kollade på boende där eftersom det socialdemokratiska majoritetsstyret i byn erbjöd nyinflyttade en generös inflyttningsdusör i rena pengar. Men när jag ögnade igenom Arjeplogs hemsida och upptäckte att bygden var lika kliniskt fri från moderater som TV4 på kvalitetsprogram så var det inte tal om att flytta norröver. Ensam må vara stark men inte mot en hel by...

Tillbaka till huvudstaden igen. Det finns ju några röda skamfläckar kvar i länet, kommuner där befolkningen ännu inte sett verkligheten som den är och fortfarande tror att socialdemokratin innebär allt det där som det innebar runt det förra sekelskiftet. Huvudstaden har till och från skiftat färg, hemstaden Sundbyberg hade varit kroniskt rött i 87 år innan 2006. Väljarna i Stockholm har hittat hem och det skulle inte förvåna mig om Sören Holmberg någon av de närmaste dagarna kommer gå ut och proklamera att Alliansen kommer vinna valet 2010 hur lätt som helst. Vad Sörens profetior är värda, det vet vi men det ser onekligen bra ut och må även Sundbyberg få det styre som det förtjänar efter valet 2010.

"Blå, blå är kärleken. Världen är ny, all tid den förgår. Blå, blå vår morgondag. Vad som än sker, vår kärlek består"

Länkar: DN, AB