Ylva Törn, ordförande i Kommunal, 30 mars: "Vi har fullt förtroende för Wanja".
Stefan Löfven, ordförande i Metall, 30 mars: "Man kan inte lasta Wanja Lundby-Wedin för det som hänt".
Mona Sahlin, statsministeraspirant för den röd-gröna röran, 28 mars: "Jag har förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande".
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO, ledamot SAP:s VU samt styrelseproffs, 27 mars: "Jag har fått ett förtroende från medlemmarna. Jag kan inte svika det förtroendet"
Dagens Nyheter 4 april: 53% av LO-medlemmarna anser att Wanja bör avgå, 22% tycker att hon kan sitta kvar. Vad de övriga 25% tycker står skrivet i stjärnorna...
Wanja Lundby-Wedin, denna människa som har låtit sig duperas, som är missförstådd av allt och alla och som aldrig någonsin verkar ha förstått en årsredovisning sitter kvar på sin plats högsta hönset i LO-borgen för att hon tror sig ha medlemmarnas stöd. Vad Wanja än har trott, vad hon än har inbillat sig så bör undersökningen från Synovate ändå ruska om den kvinnan som ägnar sig åt avancerad verklighetflykt.
Sören Holmberg, torr professor i statsvetenskap slår huvudet på spiken när han lyfter sanningen: "De här siffrorna bekräftar med all tydlighet den förtroendekris Wanja Lundby-Wedin hamnat i... att LO i detta läge är förtroendemässigt vingklippt försvagar dem kraftigt." Inte mig emot överhuvudtaget, jag som anser att facket en gång för alla och för sin trovärdighets skull borde bryta det närmast symbiotiska tvångsäktenskapet med ett politiskt parti. Så länge facket okritiskt och enögt struntar i medlemmarnas väl och ve för att hålla sig på god fot med partiet så kan man gott vara förtroendemässigt vingklippta.
Som före detta kommunalare minns jag särskilt när såväl statsminister Persson och LO-bossen Lundby-Wedin satte käppar i hjulet för Kommunals strejk "Vi tar fajten" 2003. I valrörelse efter valrörelse, i pressmeddelande efter pressmeddelande hade Persson och hycklerskan från LO sagt sig stå på lågavlönade välfärdsbyggarnas sida, när strejken kom visade sig det vara enbart tomma ord och floskler... Sällan har en så stor strejk gett så lite, och detta beroende på att LO svek Kommunal, och för att regeringen inte ansåg tiden vara mogen för sina kärnväljare att kunna leva på sin lön. När det nu framkommer att det istället är de redan välbeställda nära medarbetarna som skall få femsiffriga lönelyft i Wanjas ögon så förstår jag helt plötsligt Wanjas logik - ju mer man har, desto mer skall man få. Precis det har wanja nyss gjort, avtalssekreteraren Olaussons lön med i runda slängar 32.000 kronor lagom till pensioneringen. Att göra en sak och säga en annan...
Stefan Löfven, ordförande i Metall, 30 mars: "Man kan inte lasta Wanja Lundby-Wedin för det som hänt".
Mona Sahlin, statsministeraspirant för den röd-gröna röran, 28 mars: "Jag har förtroende för Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande".
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO, ledamot SAP:s VU samt styrelseproffs, 27 mars: "Jag har fått ett förtroende från medlemmarna. Jag kan inte svika det förtroendet"
Dagens Nyheter 4 april: 53% av LO-medlemmarna anser att Wanja bör avgå, 22% tycker att hon kan sitta kvar. Vad de övriga 25% tycker står skrivet i stjärnorna...
Wanja Lundby-Wedin, denna människa som har låtit sig duperas, som är missförstådd av allt och alla och som aldrig någonsin verkar ha förstått en årsredovisning sitter kvar på sin plats högsta hönset i LO-borgen för att hon tror sig ha medlemmarnas stöd. Vad Wanja än har trott, vad hon än har inbillat sig så bör undersökningen från Synovate ändå ruska om den kvinnan som ägnar sig åt avancerad verklighetflykt.
Sören Holmberg, torr professor i statsvetenskap slår huvudet på spiken när han lyfter sanningen: "De här siffrorna bekräftar med all tydlighet den förtroendekris Wanja Lundby-Wedin hamnat i... att LO i detta läge är förtroendemässigt vingklippt försvagar dem kraftigt." Inte mig emot överhuvudtaget, jag som anser att facket en gång för alla och för sin trovärdighets skull borde bryta det närmast symbiotiska tvångsäktenskapet med ett politiskt parti. Så länge facket okritiskt och enögt struntar i medlemmarnas väl och ve för att hålla sig på god fot med partiet så kan man gott vara förtroendemässigt vingklippta.
Som före detta kommunalare minns jag särskilt när såväl statsminister Persson och LO-bossen Lundby-Wedin satte käppar i hjulet för Kommunals strejk "Vi tar fajten" 2003. I valrörelse efter valrörelse, i pressmeddelande efter pressmeddelande hade Persson och hycklerskan från LO sagt sig stå på lågavlönade välfärdsbyggarnas sida, när strejken kom visade sig det vara enbart tomma ord och floskler... Sällan har en så stor strejk gett så lite, och detta beroende på att LO svek Kommunal, och för att regeringen inte ansåg tiden vara mogen för sina kärnväljare att kunna leva på sin lön. När det nu framkommer att det istället är de redan välbeställda nära medarbetarna som skall få femsiffriga lönelyft i Wanjas ögon så förstår jag helt plötsligt Wanjas logik - ju mer man har, desto mer skall man få. Precis det har wanja nyss gjort, avtalssekreteraren Olaussons lön med i runda slängar 32.000 kronor lagom till pensioneringen. Att göra en sak och säga en annan...
Själv lämnade jag Kommunal när jag såg att mina medlemsslantar betalde socialdemokratins kampanjer, "Vi som bygger Sverige" med olika arbetare som i sann DDR-anda hyllar socialismen och partiet - måttet var rågat!
Wanja får gärna fortsätta att underminera socialdemokratins ambitioner att försöka framstå som allt annat än tvetydiga. I väljarnas, medlemmarnas och folkets ögon är LO och SAP två sidor av samma mynt, två organisationer som säger en sak och gör något helt annat. Låt Wanja stanna, låt kvinnan tro att hon har sina medlemmars stöd och låt henne bli en ännu större belastning för de röda i valet 2010 än vad Monas medfödda otydlighet och kroniska svammlande redan är. Nästa opinionsundersökning kommer bli spännande att titta på...
Länkar: DN, SydS, AB
Wanja får gärna fortsätta att underminera socialdemokratins ambitioner att försöka framstå som allt annat än tvetydiga. I väljarnas, medlemmarnas och folkets ögon är LO och SAP två sidor av samma mynt, två organisationer som säger en sak och gör något helt annat. Låt Wanja stanna, låt kvinnan tro att hon har sina medlemmars stöd och låt henne bli en ännu större belastning för de röda i valet 2010 än vad Monas medfödda otydlighet och kroniska svammlande redan är. Nästa opinionsundersökning kommer bli spännande att titta på...
Länkar: DN, SydS, AB
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar