2009/04/26

VAR ÄR MONA?



Anslag från Göteborg, upphittat häromdagen...

Säger man Mona och frågar Svensson vad man tänker på så svarar 14% att man tänker på Toblerone. När det gäller mig kan byta ut Mona mot Alf, Berta, Carl, Doris eller Engelbrekt - jag tänker alltid på Toblerone! Den triangelformade biten som smälter i munnen, som är estetiskt tilltalande och som är bland de bästa chokladbitarna man kan tänka sig. Men när 14% av svenskarna kombinerar en välsmakande triangulär chockladbit med den partiledaren av alla som ger en icke alltför angenäm bismak i munnen när man säger Mmmmmmona så har det inte med kärlek att göra, det handlar om långsinthet...

Inte många gillar Mona idag, väljarna flyr och förtroendet för henne som ledare rasar - och jag tror att vi bara har sett början på en politisk tragedi. En tragedi som en dag i september 2010 kommer sluta med att vi ser en rödgråten Mona kasta in handduken efter ett valfiasko. En syn som kommer att ge den minnesgode Déjà Vu-känslor och återigen dra upp Toblerone-minnena till ytan. För finns det hopp när den annars pålitliga kampanjorganisationen LO är skadeskjutet och när knappt hälften av de egna sympatisörerna inte har något som helst förtroende för sin "ledare"...?

Tänk hur det såg ut för ett år sedan, när Mona var hyllad, när SAP:s vägen mot makten stakats ut av valgeniet Sören Holmberg och när just Mona var tyst och väljarna inget visste om vilken politik sosseriet stod för. Men efter att bilden nu börjat klarna efter en oändlig radda av oklarheter, när väljarna nu har sett att en röst på Socialdemokraterna är en röst på Ohly eller Peter Eriksson som ministrar, när det tydliggjorts att alla löften är tomma och nästintill ofinansierade, när den populistiska svadan inte längre lurar ens de egna - ja, då vänder det fort.

Och vad händer nu, när Mona leker kurragömma med väljarna och kniper käft så till den milda grad att man får ta fram hammare och stämjärn till Första Majtalet för att få upp en käkmuskel som låst sig gravt.
Det är ju inte många dagar kvar till den politiska promenad- och talarfarsen som en röd tradition, och då måste ju Mona upp i stolen igen och öppna käften - och fan vet hur många tilltänkta väljare som med skräck i ögonen och med händerna för öronen rusar ner längs Avenyn, ifrån Mona Sahlins malande i Poseidons knä på Götaplatsen i Göteborg? Och valrörelsen inför EP-valet börjar ta fart, och Mona måste väl visa sig lite här och där då också - kan man önska sig mer? Partistrateger och Baylan hade säkert sett att man hade kunnat gömma undan Mona ett bra tag till...

Att ta ut en seger i förskott är livsfarligt, se bara på Sören Holmbergs svammel för ett år sedan, och jag brukar vara negativ till min läggning och jag målar hellre fan på väggen än börjar drömma om en underbar valnatt igen. Det finns mörka moln, moln som blåser in över konungariket från alla riktningar och som kan ändra allt igen. Det blåser in från baltiska banker, amerikanska biltillverkare och ett EU där vissa länder tror att protektionism är vägen ut ur krisen, och Sverige drabbas.

Att jag känner mig tryggare med den regering vi har än med den Mona vill leda när det blåser upp är väl föga överraskande, men nu verkar det som att svenskarna i gemen fattat det jag gjort för länge sedan - att tomma ord och ett samarbete med två partier som inte har några som helst ambitioner att jobba Sverige ut ur krisen diskvalificerar Monas lagbygge. Ett lagbygge där ledaren springer och gömmer sig när det börjar blåsa upp...

Länkar: Expr, SvD1, SvD2, AB, Kent, Mary, Göran

2 kommentarer:

Wiseman sa...

Kul flyer!

Fredrik Antonsson sa...

Det finns en rund skåning som är duktig på sånt där, jag har inget med det att göra... men tack!