Östros, i Sundbyberg ifjol. Den lille killen till höger, har han fått möjligheten att hitta sin egen ideologi...?Ifjol, när Socialdemokratin hade medvind, så marscherade lite drygt 130 muntra sossar genom Sundbybergs gator. Att det var så få har vi genom gediget underrättelsearbete av den "flygande moderaten" Hans Beckerman fått bekräftat. Det var då, när SAP hade närmast egen majoritet i opinionsundersökning efter opinionsundersökning, det var när Mona kunde öppna munnen utan att 2-3% av hennes tilltänkta väljare sprang åt alla andra med händerna för öronen och med skräck i blicken och det var när det så kallade lagbygget av röda och gröna trätobröder och systrar ännu ej sett dagens ljus...
Snart är det dags igen, snart skall samma människor ut igen och skrika slagord och vifta med de röda fanorna. Ifjol var det Östros som var affischnamn, och i år kommer Wanja! Det är ju nästan så att man har lust att gå upp och lyssna på kvinnan för vilket sovande på styrelsemöten och hyckleri tävlar med pappersvändande på LO-borgen i hur hon fördelar arbetsdagen. Skrämmer inte Wanja själv bort några dussin av de mest desillusionerade sossarna så vet jag inte vem som skall få dom att stanna hemma. Själv har jag gått i Första Maj-tåg tre gånger, och jag skäms en i dag när jag hittar något gammalt kort på mig i 7-8 årsålderna med något hemsnickrat plakat i näven och en nöjd, indoktrinerande mor vid min sida. Så var min uppväxt, så var mitt liv -jag hade noll och ingen valfrihet och vid de tillfällen som jag satte mig på tvären så manipulerades jag med löften om besök på en pizzeria efter brandtalen...
För att på Facebook "promota" detta evenemang så har det skapats en grupp som skall attrahera folk till folkpromenaden, skapad av den unga fröken Alexandra Völker. Gott så, det passar sig ju faktiskt bättre att demonstrera mot regeringen och dess politik när man inte själv sitter och styr. Ofta har det ju varit så att man gått ut och marscherat även när man själv har haft makten, och därmed alla möjligheter i världen att ändra på det man inte har varit nöjd med och det framstår väl som rejält skruvat. Men på Alexandras Facebook-evenemang så finns det en mening som jag stör mig på, en mening som måhända är helt ogenomtänkt bara eller som är placerad i texten för att reta upp sådana bittermandlar som mig...
"Kom och fira första maj i Sundbyberg, staden som håller sig röd år efter år" skriver hon och det stämde väl bra fram till september 2006. Sundbyberg har ju varit den lilla röda öknen i det övrigt blåa, bördiga landet som är Stockholms län under lång tid. Visst det finns andra ödemarker i länets periferi, men här handlar det om en centralt belägen plats där den mentala växtligheten legat i träda, torkat och försvunnit under 87 år av rött styre. Det krävs politisk råstyrka att klara av att år efter år behålla makten, det skall sossarna ha all heder av - men det kommer till ett slut någon gång och det slutet var just i kommunalvalet 2006. Det är just då man finner den röda bokstavskombinationen ovan som stötande, för efter ett år så var staden Sundbyberg återigen rött. Denna gång inte för att väljarna tyckte att det alternativet var det mest tilltalande i allmänna val utan för att två tomtar bytte sina blå kostymer till den röda...
"Kom och fira första maj i Sundbyberg, staden som håller sig röd år efter år" stämmer, men skulle ha följts upp med förklaringen "på ett eller annat sätt, och inte alltid med moralen eller väljarkåren i ryggen".
Jag är bitter, erkänner - jag tycker väljarna om lite drygt ett och ett halvt år borde fått tycka till - Kanon eller Kalkon - och därmed avgjort vårt betyg. Det hade varit rätt väg, att få sparken i val tillhör demokratins arbetsbeskrivning och jag kan förlika mig med att en majoritet ibland inte faller för de argument jag lägger fram när det händer. Tänk bara om just Sosseriet i Sundbyberg kunde komma till samma insikt, att förstå att man inte längre har folkets stöd. Tänk om, men det kommer aldrig att hända - maktfullkomligheten är total. En väljare som inte förstår innebörden i mantrat "...staden som håller sig röd år efter år" är enbart att betrakta som en byfåne i den politiska "majoritetens" ögon.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar