Jag tror ingen är nöjd med situationen som den är i dag, i vissa klassrum, i vissa skolor. En situation där det råder total anarki i klassrummet, där mobilsignalerna ljuder medan en stackars lärare försöker förmedla kunskaper till en klass där en majoritet säkert vill göra något bra av sin skoldag, men där ett fåtal rötägg förstör. Om läraren öpnnar munnen, och begär lite lugn och ro så kommer svaren likt ett brev på posten: "Hora", "Gubbdjävel", "Håll käften eller så tystar jag dig"...
Så ser det ut lite här och där i dagens svenska skolor, inte överallt men på alldeles för många platser för att man skall sitta med händerna i kors och inte göra någonting. Vi har en regering som faktiskt ägnar stor möda åt att hitta problemen och göra någonting åt dessa, och här har Jan Björklund mycket att göra. Det handlar inte om att svartmåla en verksamhet som fungerar bra här och där, utan om att ge de elever som vill få ut någonting av sina studier denna möjlighet oavsett om råkat dra en nitlott när klasskamraterna fylldes på i klasslistan. Det är dags att återigen damma av ett gammalt, hederligt betyg - betyget i Ordning och Uppförande. Elevens förmåga att samarbeta, att visa respekt för sina lärare och klasskamrater och kunna bete sig på ett acceptabelt sätt behöver sättas på pränt - som arbetsgivare skulle jag hellre anställa en individ som jag visste klarade att umgås i en grupp utan att förstöra än en som är fulländad i alla ämnen men som brister i det sociala samspelet.
Björklund är på rätt väg, men det krävs tålamod och ett långvarigt arbete att råda bot på den nu uppkomna situationen i skolan. Vilka har då ansvaret för att det ser ut som det gör i dagens klassrum? Jo, vilka har styrt Sverige under en klar majoritet av de senaste åren? Partiet för kravlöshet, partiet som med händerna i kors som vägrar se när något är på väg att haverera och som nu har mage att sitta och gläfsa när regeringen gör det som behövs för att få ordning på den skola som sosseriet vanskött under decennier. Det är ju direkt upprörande att de som bär ansvaret för att läraryrket utvecklats till ett lågstatusjobb, där man på sina håll förnedras på en daglig basis av ungar som inte har vett att uppföra sig nu sitter och klagar mot att regeringen tar sig an skolans ordningsproblem. Att förslaget sedan innehåller så mycket mer än bara ett arbete för bättre ordning glömmer pressen och oppositionen som vanligt - kolla länken till Mattias nedanför för att se alla BRA förslag...
Inlägg
6 kommentarer:
OM du ska fortsätta skriva genomtänkta och kloka inlägg så får du snart byta namn till klokmoderaten ;)
Men tack för länken, och självklart har du rätt i att socialdemokraterna bär ett stort ansvar för problemen i dagens skola.
Titt som tätt kommer nog något sådant här undantag Mattias. Men med tanke på den om Ohly häromdagen tror jag att jag gör bäst i att behålla mitt namn...
Fast jag gillade inlägget om Ohly; det är alldeles för lite humor i politiken och de som tog dig på allvar visar bara att de helt saknar humor.
Men, invänder säkert någon, är det inte osmakligt att skämta om sjukdomar och/eller olyckor? Då är svaret att det beror på; i det här fallet var ju aldrig Ohlys liv i fara så då kan man gärna skämta om det.
Jämför med situationen i matsalen -- som vi säkert alla varit med om någon gång -- där någon sätter sig lite snett (eller det är dålig kvalitet i stolen) och personen ramlar drös ner i golvet. I den situationen brukar det först vara knäpptyst, men när det visar sig att personen är ok så skrattar man; man skrattar dock aldrig åt personen, utan i uppsluppen glädje över att ingen skadade sig.
Samma sak är det med personer som skadar sig i olika sammanhang; om vi ser att de trots allt är ok så skrattar vi -- kanske inte så mycket för att situationen i sig var rolig utan i lättnad över att det inte var allvarligt.
Dessutom, allvarligt; hur kan man inte skratta när Ohlyckan råkar ut för en icke allvarlig incident? Däremot blir det en viss bitter eftersmak i munnen när man inser att Ohlyckan efter valet kan bli Sveriges första kommunistiska minister.
Jag är inte helt säker på att jag gillar tanken på ett sådant betyg. Även om jag faktiskt ser att det skulle lösa problemet.
Vet inte riktigt vart det skulle landa i praktiken. Hur relationen mellan lärare och elev skulle utvecklas vid ett sådant betyg.
Man hade ju inte bara en lärare som var alkolist, psykiskt labil eller på annat sätt direkt farlig för ditt betyg.
Mattias, TACK!
Daniel: Jag hade en klassföreståndare i gymnasiet som gav mig lägre betyg för att jag råkade ha en annan åsikt än honom rent politiskt, han var kommunist och hette Torbjörn... Hade han själv fått sätta detta betyg på mig hade det nog handlat om en etta eller tvåa, i dagens system IG. Tack och lov så är det ju så att det i de årsklasser där detta är aktuellt är fler lärare inblandade, och dessa måste ju ha en samsyn i frågan. Det blir alltså det tryggaste betyget av alla.
Och tack för att du tror att dest löser problemet, politik är problemlösning!
1. Det var inte ett betyg i "ordning och uppförande", det var två betyg: ett i ordning, och ett i uppförande.
2. Det vore utmärkt om de återinfördes. De skulle ge svart på vitt de omdömen som så lätt glöms när de ges muntligt.
Dessa betyg sätts självfallet i kollegium av alla inblandade lärare, inte av en enskild lärare.
3. J Björklund ska självfallet ha all heder av att nästan på egen hand ha återgett skolan den vikt den bör ha i politiken och samhällsdebatten.
Däremot är han mycket fantasilös på åtgärdssidan eftersom alla hans förslag handlar om spöknippet. Har diskussionen om positiva incitament helt förbigått honom? Kunde man inte kunna få be om åtminstone en liten påse med morötter oxå?
Tänk tanken på JB som industriminister!
Och kom inte dragandes med den gamla visan om att "du för smör ovanför när du dör".
Säg åt en en högstadieelev att:
- "Om du arbetar hårt nu så har du chans på bra jobb och lön när du är 30."
Svaret kommer snabbt:
- "Är du inte klok, då är man ju död!"
- "Men dina föräldrar, de är ju över 30?"
- "Just det!"
Skicka en kommentar