2009/04/28

LIGHT-TERRORISM...


De allra flesta av oss ser väl brandmännen som några av de verkliga hjältarna i vårt samhälle, de som med stora risker och uppoffringar gör allt i sin makt för att hjälpa oss när vi är i nöd. Det finns en fascination, en respekt för dessa vardagshjältar som har gjort att barnens ögon tindrar när brandbilarna passerar förbi under utryckning - säg den unga pojke som inte någon gång har sagt sig ha brandmannen som drömyrke?

Samhället blir hårdare, galnare och den respekt som vi alla har trott oss ha för brandmännen är på väg att försvinna bland vissa idioter i de mest stökiga av segregationens förorter i våra storstäder. I Malmö åker sällan räddningstjänsten in i Rosengård utan att polisen med sig eftersom brandbilarnas ankomst brukar mötas med stenkastning och fyrverkerianfall, i Göteborg strök häromveckan en man med eftersom ambulansen inte vågade åka fram till en adress där utryckningsfordon tidigare stenats och poliseskorten dröjde och i Stockholms nordvästra förorter börjar även respekten för räddningstjänsten att urholkas radikalt. Att "buset" kan se polisen som sina naturliga motståndare är väl lite lättare att förstå även om jag anser att varje sten, smällare eller snöboll mot en polisbil är att betrakta som ett planerat angrepp på det demokratiska Sverige och bör straffas därefter. Men att "buset" utvidgat sina angrepp till att omfatta även ambulanser och brandbilar övergår mitt förstånd, de kommer ju dit för att hjälpa "busets" grannar och vänner när de är i nöd... varför stenar man hjälpen?

Att ett antal brandmän i Malmö nu väljer att sluta på sina arbeten har jag full förståelse för, det kan inte vara roligt att dag efter dag gå till jobbet och frukta för den stund när larmdonet ljuder och adressen visar sig vara i Rosengård - en plats där även brandkåren ses som en fiende av ett patrask som inte fattar bättre. Kom nu inte och mal på om en ungdomsgeneration i utanförskap, och unga killar utan något framtidshopp för när det gäller att se vilka som finns till för att hjälpa så måste även en sådan individ förstå vad som är vad, och vad resultatet kan bli den dagen räddningstjänsten står och avvaktar när en lägenhet står i full fyr.

De som kastar sten på brandbilar, ambulanser och även polisfordon bör lagföras och få det strängaste tänkbara straffet man kan dömas till alldeles oavsett hur gammal man är. Det handlar om handlingar som är att betrakta som terrorism - ett angrepp på vårt samhälle och vår vilja att låta alla människor leva i trygghet. Hur trygga känner sig de som bor i Rosengård när de vet att räddningstjänsten knappt vågar åka in i stadsdelen? Hur trygga känner sig de brandmän och ambulanssjukvårdare som hör stenarna regna medan man drar ut sin slang eller plockar ut sin bår? Stenkastandet är inget annat än Light-terrorism och bör straffas därefter. I den mån det handlar om ungar som ännu inte nått straffmyndighetsåldern så bör föräldrarna få ta konsekvenserna.

Att vara brandman i en stad som Malmö kan inte vara lätt. Man har ett kommunalråd som lägger sig platt för folk som genom upplopp och våld vill sätta stopp för det öppna samhället och våra tidigare värderingar. Hotar autonoma med att angripa ett fredligt idrotssevenemang så beordrar Reepalu och hans gelikar att ingen publik skall släppas in med välkänt resultat. Det är samma sak för räddningstjänstens personal som nu väljer att sluta, de känner inget stöd - de känner sig övergivna av ett politiskt ledarskap som inget vill se, som inget vill höra och som inget vill säga i en stad där otryggheten breder ut sig...

Länkar: SvD, DN, SydS, Expr

1 kommentar:

Robban sa...

Gissa om många svenskar, Malmöbor och Skåningar kommer att rösta på Sverigedemokraterna till EU-valet i sommar och till regeringen nästa år. Synd men sant!!