MATRIARKATETS MENLÖSA YTLIGHET...

Här ligger jag och solar topless på Franska Rivieran, iförd ett par fina badbyxor från Dressman, på ett skönt badlakan från COOP Forum och med munnen full av en god baguette från den lokala bagaren i St Cyr-sur-Mer.

Jaha, jag är inte 41 år och tunnhårig, fet och fruktansvärt dryg? Nähä, jag skall alltså vara en ung kvinna strax under de 20 åren, stylad och bildskön och fruktansvärt ytlig...? För det är ju uppenbarligen så den genomsnittliga bloggaren ser ut, med en profilbild som är redigerad i Photoshop och som andas den översexualiserade bild av just kvinnor som dessa matriarkets egen armé av bloggare allt som oftast spyr ut sin galla över.

De som läser mig vet väl vid det här laget att jag inte följer bloggosfärens "mainstream", det finns till och med högt uppsatta politiker på Helgeandsholmen som anser att jag rentav är unik och nyskapande. Så jag är nog trots allt den där dryga, bittra gubben som jag har fått för mig att jag är trots att den stinna ölkaggen sedan några år förhindrat mig från att undersöka ifall det är en snopp eller snippa som sitter där nere någonstans på kroppen.

Hela 80% av bloggarna som lättar på sina klädkåta hjärtan och makeup-fixerade funderingar är alltså kvinnor, och jag tycker mig se en gemensam, ondskefull taktik i just detta. För medan vi män som bloggar lyfter allvarliga frågor, som politik och samhällsutveckling så försöker våra motparter utan Petter-Niklas att få samhället att förändras genom tips om var man hittar den finaste handväskan eller vilka bindor som läcker mest när man ägnar sig åt spinning. Och så undrar sedan feministerna varför kampen för jämställdheten gått i stå... Fienden finns i Era egna led, Gudrun! Det är de kvinnliga bloggarnas fel att kvinnan framstår som en imbecill varelse som knappt borde få ha körkort eller ännu mindre rösträtt.

Den genomsnittliga bloggaren är till 82% utrustade med ett täckt kön, närmare hälften är mellan 16 och 20 år, 40% vet inte ens vad de skulle rösta på om de lyckades förstå det här med demokrati - och jag kan alltså med glädje konstatera att jag är närmast unik, att jag bryter gränser och sticker ut från den fruktansvärt tråkiga skaran av patetiska kvinns.

Men det finns ju några små guldkorn även på den kanten, och det är ju de kvinnor som genom träget arbete brytit ytlighetens bojor och sökt sig till en samhällsdebatt och ett politiskt forum där verkligheten handlar om en påstådd klasskamp, ett verkligt utanförskap och olika ideologiska lösningar på de problem som vi män anser vara så långt mycket viktigare än vilket kaffe en knappt byxmyndig tjej drack på stan häromdagen och vilka skor hon hade på sig just då. Men de kvinnor som skriver som oss män, är de verkliga kvinnor eller är de "light"-versioner av Tiina Rosenberg? Jag vet inte vad jag skall tro, för trots att min vän Erica ser kvinnlig ut och attraherar mitt heterosexuella kynne så finns det ibland ett manhaftigt sätt i hennes formuleringar som får mig att känna en tillhörighet med henne som jag bara känner med mina killkompisar.

De unga kvinnorna håller på att ta över i bloggosfären och det fyller mig med skräck! Kommer normen att skriva bli den förbannade ytlighet som vi dag ser? Kommer Krassman inom kort börja kommentera Monas halsdukar eller sitt eget läderställ? Kommer Sten Tolgfors recensera de nya och upphetsande uniformerna som våra soldater i Afghanistan klär så fint i? Kommer Carl Bildt skriva ett inlägg om hur gott kaffet är i Sarajevo och vilka strumpor han hade på sig när han träffade Angele Merkel senast? Nej, vi måste sätta stopp - Här och Nu! Bloggosfären är värd en tuffare och mer manlig miljö, det behövs en gedigen kamp för att sätta stopp för de tjejer som nu håller på och tar över de nya medierna. För fyra år sedan var bloggosfären mansdominerad, och inläggen andades allvar, medmänsklighet och var i princip kliniskt fritt från dravvel. Nu är situationen en annan, och vi ser effekterna redan nu...

För det kan väl ändå inte vara så att folk i gemen uppskattar att läsa om kläder, mat och gråtande barn när man kan läsa om nordkoreanska kärnvapen, Mona Sahlins grodsamling eller IPRED och FRA? Det kan väl inte vara så illa, ty då är ju Armageddon ingen dålig utväg för en mänsklighet som ledda av ett par modetokiga fåntrattar vandrar hand i hand mot den säkra undergången - en framtid där ett par skor på rätt fötter väcker mer uppmärksamhet än att Mugabes livvakter brottade ner en paparzzi-riksdagsledamot på en avlägsen ö...

Länk: AB, AB2, DN