Nellys mamma har fått en riktigt söt dotter, inte tu tal om något annat. Att man dessutom lär små flickebarn att redan från tidig ålder säga nej är ju också det hedervärt - man vet ju aldrig vilka osmakliga lockelser som man kommer möta på promenaden genom livet. Men en sak som Nellys mamma borde reflektera över är just det faktum att det vi ser på Youtube-klippet nedan mycket väl skulle kunna ha varit inspelat i min familjs kök för 41 år sedan.
Min mor var röd in i själen och naturligtvis skulle även hennes förstfödde son in rörelsen, och även om jag av naturliga skäl saknar minnesbilder av att hjärntvätten satte in redan innan min 1-årsdag så har fått höra ögonvittnesskildringar som stärker mina misstankar. Förklaringen till att jag numera är en rabiat moderat, med starka aversioner mot just den rörelse vars budskap ekade i mitt stackars barnhuvud under hela min uppväxt finns där - hos en galen mammas ambitioner att sudda bort det barnets egna tänkande medan hon ammade mig, bytte blöja på mig eller gav mig välling.
Vandringen fortsatte under hela uppväxten med Första Maj-promenader vartenda år men på olika platser och en fritid där jag gick hand i hand med handfängsel tillsammans med Unga Örnars ungdomsledare. Friheten att tycka själv fanns inte där, det fanns bara en väg som var rätt och den fick jag gå på trots att jag såg hur jag kom mer och mer vilse. Inte förrän den dagen då jag var stor nog att sätta ner foten och vända om och ta in på en annan stig kunde jag slita mig loss och faktiskt ta fram mina egna åsikter, min egen ideologi. "Förrädaren" var född, han som ingenting fattat...
Självklart är det föräldrarnas roll att fostra sina barn, att lära dom vad som är rätt och fel. Mina föräldrar misslyckades rätt så rejält med det mesta kan man ju konstatera med facit i hand. Man skulle ju inte vara elak mot sina medmänniskor - men det är jag ju nästan jämnt. Man skulle inte ljuga - och är det något som jag är en hejare på så är det ju just det. Man skulle vara socialdemokrat, stolt över att betala skatt och inrätta sig i det kollektiva strävandet efter en absurd form av rättvisa och solidaritet - och jag hittade min egen väg till något annat.
Nu är jag pappa, inte alltid så där fruktansvärt bra i min fadersroll, och försöker med mina skruvade värderingar trots allt få mina fyra söner att bli bättre samhällsmedborgare än vad jag är. Men en fråga håller jag trots min övertygelse ifrån sönerna - det politiska hjärntvättandet. De måste få landa själv i en egen bild av hur samhället ser ut och bör ser ut, de måste få välja sina vägar utan att jag har utrustat dem med en karta där bara en väg är rätt väg.
Frågar sönerna vad jag tycker så får de mina svar, men jag är inte säker på att det jag tycker gör varken till eller från. De läser vad jag skriver på min blogg och de tycker precis som många av mina socialdemokratiska vänner att jag är för taskig mot Mona och ibland får jag frågan om "varför hatar du sossar, pappa?"...
Dock finns det en gräns även för mig, och det skulle vara den dagen då de hittar fel väg och börjar förakta folk för sitt ursprung, för sin kultur eller för sin sexuella läggning. Om den dagen skulle komma, Gud förbjude, så blir det faktiskt så att en diskussion om allas lika värde och hur man bör vara som medmänniska måste tas upp till fredagsmyset...
I dag lyfter Krassman och Martin Moberg fram klippet från Persson-landet Katrineholm ovan. De två sossarna tycker naturligtvis att det så rätt och så fint att Nelly redan från födseln trycks in i kollektivet. För att få någon att tänka som sossigt så krävs det ju att man bankar in det från första stund, den dagen man låter folk tänka själv så är det ju rätt kört.
Det andas ju lite "Alla skall med" med tillägget "oavsett om man vill med eller inte..." Nellys mamma har en söt dotter, en dotter som hon faktiskt borde ge möjligheten att tänka själv under uppväxten. En politiserad barndom kan vara förödande, se på mig bara...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar