Det är fredagen den andra april, det är Långfredagen 2010 - valåret. Mona Sahlin kliver upp ur sin säng och vrider upp persiennerna. Vädret där ute börjar likna vår, solen skiner och små lökar börjar titta upp ur den rabatt som Ibrahim Baylan hjälpte Mona med i höstas. Här och var syns spåren av vintern, den kalla och vidriga vintern som var ett tecken från ovan, ett tecken från han som korsfästes just den här dagen och hans pappa, att de minsann ser vad Alliansen har gjort med det svenska folkhemmet.
Solen strålar, och det gör faktiskt Mona också. Hon strålar trots att DN igår hade ytterligare en opinionsundersökning som sågade Monas ledaregenskaper i höjd med den där förhårdnaden under trampdynan. Ibbe ringde ju tidigt och berättade att just den mätningen faktiskt var DN:s aprilskämt och med den förklaringen så blev Mona nöjd.
Men påskstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med innan påskaftonen. Den här långfredagen skall Mona ta och måla sina ägg, och det är massor med ägg som skall målas.
Men påskstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med innan påskaftonen. Den här långfredagen skall Mona ta och måla sina ägg, och det är massor med ägg som skall målas.
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet. Eftersom det är minst fyra dussin ägg som skall färgläggas så krävs det att Mona kan locka fram sina tidigare kunskaper i färgläggning, utlärt av Unga Örnar när Mona var ung och söt. Det gäller att komma i gång med målandet så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite påskstämning i radhuset. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför en gammal lottorad, svärandes in i en mobil där motparten är Margareta Winberg. Bosse spyr ut sin galla över att en "gammal skånsk gubbjävel" tilläts vinna de där 215 miljonerna istället för Bosse. Herr Sahlin hade ju bara varit ett nummer ifrån att kamma hem storkovan, kunde inte Maggan ha manipulerat den där bollsugen så att det blev en sexa istället för en sjua?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför en gammal lottorad, svärandes in i en mobil där motparten är Margareta Winberg. Bosse spyr ut sin galla över att en "gammal skånsk gubbjävel" tilläts vinna de där 215 miljonerna istället för Bosse. Herr Sahlin hade ju bara varit ett nummer ifrån att kamma hem storkovan, kunde inte Maggan ha manipulerat den där bollsugen så att det blev en sexa istället för en sjua?
Mona röjer sig en väg genom tomma ölburkar, knackar Bosse på axeln och frågar om han inte vill vara med och måla påskägg. Det är inte ofta Bosse hånskrattar, men nu händer det. Bosse känner inte alls för att måla Monas påskägg, han är upptagen av mycket mer angelägna saker - han skall minsann prata vett med Maggan Winberg... Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han spelar rollen som påskhare på en kombinerad personalfest och påskfirande på ett av Pysslingens förskolor. Den gode Thomas kan inte ta sig loss, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju ha äggen klara innan mörkret faller.
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Signalerna som går fram påminner absolut inte om svenska kopplingstoner. När Ibrahim Baylan väl svarar så gör han det med en flåsande och uppjagad röst, Ibbe verkar vara i någon form av kaos. Efter några minuters svammlande så framkommer det att Ibbe inte är i Sverige, han är i Belgrad. Mona drar sig till minnes att Ibrahim faktiskt inte har varit sig själv sedan den kombinerade frukost, lunch, middags och after-work-lokalen på Döbelnsgatan 4 utsattes för ett sprängattentat, kan det vara den händelsen som spökar nu när Ibbe har fått påskledigt?
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han spelar rollen som påskhare på en kombinerad personalfest och påskfirande på ett av Pysslingens förskolor. Den gode Thomas kan inte ta sig loss, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju ha äggen klara innan mörkret faller.
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Signalerna som går fram påminner absolut inte om svenska kopplingstoner. När Ibrahim Baylan väl svarar så gör han det med en flåsande och uppjagad röst, Ibbe verkar vara i någon form av kaos. Efter några minuters svammlande så framkommer det att Ibbe inte är i Sverige, han är i Belgrad. Mona drar sig till minnes att Ibrahim faktiskt inte har varit sig själv sedan den kombinerade frukost, lunch, middags och after-work-lokalen på Döbelnsgatan 4 utsattes för ett sprängattentat, kan det vara den händelsen som spökar nu när Ibbe har fått påskledigt?
Med hjälp av LO, SSU, PRO, Hyresgästföreningen och Aftonbladets kriminaljournalister har Ibbe lyckats spåra gärningsmännen från Club Kino-attacken till just Serbien och Belgrad. "Det är jugge-maffian, Mona, det är juggarna!" skriker Ibbe innan han börjar tala i tungor om något som starkt påminner om "hämnd", "död" och "förintelse". Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den allt annat än glade gamängen på rätt usel skolengelska ber någon som heter Dragan att fixa fyra RPG-7 samt åtta hejdukar med AK-47:or för att "pay back".
Mona blir förtvivlad, och gråten sitter i halsen när hon krasst kan konstatera att alla nära och kära sviker henne. I rummet bredvid sitter Bosse och gormar åt Winbergs mobilsvar, i sitt inre kan Mona se Bodström skutta omkring som en påskhare bland privatanställda förskollärare samt ett gäng harmonska illbattingar samtidigt som partisekretare Baylan är i full färd att arrangera en "pay back" i Belgrad. Vem kan hjälpa Mona, vem?
Mona blir förtvivlad, och gråten sitter i halsen när hon krasst kan konstatera att alla nära och kära sviker henne. I rummet bredvid sitter Bosse och gormar åt Winbergs mobilsvar, i sitt inre kan Mona se Bodström skutta omkring som en påskhare bland privatanställda förskollärare samt ett gäng harmonska illbattingar samtidigt som partisekretare Baylan är i full färd att arrangera en "pay back" i Belgrad. Vem kan hjälpa Mona, vem?
Som en blixt från klar himmel kommer Mona på att det finns tre andra som säkert gärna skulle vilja hjälpa henne, Monas nya bästisar Maria, Peter och Lars. Eftersom Mona ogillar patriarkets osynliga maktstrukturer så faller det sig naturligt att ringa till Maria först. Under en tid har relationen mellan Mona och Maria varit minst sagt frostig eftersom Maria är mer populär än Mona i alla läger, något som Mona har svårt att svälja. Maria svarar på sitt sedvanliga besserwissermanér och lämnar beskedet att hon minsann har tagit sig ett friår. Maria kan inte och vill inte hjälpa Mona med äggmålningen, "men prova du med Yvonne Ruwaida" blir de kyliga avskedsorden innan Mona knäpps bort. Mona provar att ringa till Yvonne Ruwaida men det tutar upptaget... Mona ringer då Peter.
Peter Eriksson svarar snabbt men pratar långsamt. Nej, inte heller det andra språkröret kan hjälpa till. Peter är på studiebesök hos en miljöpartistisk bonde i trakterna av Vimmerby som vid sidan av att tro sig vara väl bevandrad inom politiken dessutom har fått för sig att han är en tupp. Peter känner ömkan för Mona och vill lämna tupp-mannen och lovar att gaspedalen i botten på sin stadsjeep för att så snart som möjligt komma till Monas hjälp. Mona drar en suck av lättnad, och inte blir hon mindre nöjd när även Lars Ohly lovar att komma. Hos Yvonne Ruwaida tutar det fortfarande upptaget...
Två och en halv timme hinner passera innan Lars Ohly och Peter Eriksson kommer till Monas residens. Mona och Peter tar kurs mot Bosse, som Peter vill hälsa på. Men Bosse sitter fortfarande och gapar i sin mobil, och Mona börjar fundera på om det är så att det är Yvonne Ruwaida som Bosse snackar med. Det har ju nämligen tutat upptaget hos Yvonne under hela eftermiddagen. När Peter Eriksson får höra att Mona försökt ringa Yvonne så skrattar han högt ur sitt yviga skägg. "Henne når man aldrig på mobilen, man får skicka telegram om man har bråttom eller ett brev om det är något vanligt..." berättar Peter samtidigt som de två hör ett fasligt oväsen från köket.
Väl framme i köket möts Mona och Peter av en hemsk syn, minst 10 krossade ägg och ytterligare några på väg att krossas av Lars Ohly. Äggslakten pågår medan Lars sjunger en sång om Stalins storhet. Mona halkar fram i sörjan av blandade äggvitor och äggulor, och snor äggkartongen från Lars Ohly just som han hämtar luft för att sjunga vidare. "Men vad gör du Lars? Är du alldeles från vettet?" skriker Mona och önskar att det fanns en stupstock man kunde sätta fast den häringa haveristen i. Lars svarar snabbt "Man kan inte göra omelett utan att krossa några ägg som den gode Lenin sade." Mona och Peter skakar på sina huvuden medan de plockar fram vattenfärgerna grön och rödd tillsammans med tre penslar.
Färgläggningen tar sin början, man målar alla äggen i tre fält. Två röda fält och ett grönt, som en bild av koalitionen. Peter Eriksson känner sig missgynnad när han sitter och eggar upp sig. Peter börjar i smyg måla över de röda fälten med grön färg, och alla ägg blir helt plötsligt bruna. Mona upptäcker vad som händer, och skriker till. "Vad gör du Peter? Är du inte klok?" och Peter förklarar att det faktiskt är de gröna som sett till att koalitionen fortfarande leder i alla opinionsundersökningar. Inte mer än rätt att det blir mer grönt då tycker Peter...
Oväsendet i köket får Bosse att avbryta sitt enkelriktade samtal med Margareta Winbergs mobilsvar. Väl ute i köket får Bosse syn på äggen i korgen, alla bajsbruna och rent ut sagt äckliga till färgen. Bosse blir glad, tar äggen i tron att det är något annat och jublar att "nu skall den där Winberg få se sina fönsterrutor riktigt skitiga!" medan han springer ut på gatan och hoppar in i den sahlinska bilen. Den risiga Volvon, belagd med körförbud på grund av en missad besiktning och en missad inbetalning av fordonsskatten rullar snabbt i väg. Mona känner desperationen komma, och vet inte vad hon skall ta sig till. Tänk om media får syn på Bosse när han kastar bajsfärgade ägg mot Maggans kåk? Tänk om de får se den där Volvon på rull igen?
Peter Eriksson och Lars Ohly förstår att man måste skademinimera om man vill vinna valet om 6 månader. De två oppositionsledarna hoppar in i Peters törstiga stadsjeep för att jaga ikapp Bosse Sahlin innan skadan blir förödande. Mona står och ser på medan stadsjeepen tar kurvan ut från Monas gata på två hjul. Kommer de hinna, kan de stoppa Bosse när han lever ut sin förtvivlan över att inte ha fått vinna den där högvinsten funderar Mona medan hon söker tröst i sin ensamhet, bland krossade ägg och ett kök där grön och röd vattenfärg får den oinsatte att tänka på Calici...
Mona går för att lägga sig ensam i den stora sängen och blickar ut över grannskapet i Nacka. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser inte längre vit på fur och gran, snön lyser heller inte vit på taken. Endast Bosse Sahlin är vaken, och förmodligen även Margareta Winberg...
Mona går för att lägga sig ensam i den stora sängen och blickar ut över grannskapet i Nacka. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser inte längre vit på fur och gran, snön lyser heller inte vit på taken. Endast Bosse Sahlin är vaken, och förmodligen även Margareta Winberg...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar