POLITIKENS LÖJLIGA FAMILJER

Solen skiner, storhelgen är över men påsklovet kommer för en vecka framöver plåga oss med understimulerade och speedade ungar. Några dagars ledighet kommer om några timmar vara slut när ett kvällspass börjar, faktiskt rätt skönt.

Något annat som var rätt skönt var att titta till Sara Yazdanfars blogginlägg om de fem mest moderata namnen i Sveriges riksdag. Politisk humor när den är som mest läsvärd, ett bevis på att man kan ta några adelsnamn för att mixa ihop med några andra namn tills man har förstärkt bilden av oss nya moderater som ett gäng som alla har sina rötter i den bördigaste jorden. Visst, elakt är det men jag kan inte låta bli att dra på mungiporna trots att det är mina "egna" som förlöjligas.

Men självklart måste jag svara upp på fröken Yazdanfars inlägg och dra upp de fem sägensomspunna sossarna i riksdagen som har fått ett namn eller en kombination av namn som gör att man inte kan missförstå att det är bland olja, svett och gnällande man har fått sin politiska fostran. Om nu Walburga Habsburg Douglas och Peder Wachtmeister som de sörmlandsmoderater de är ändå är själva illustrationen av Moderaterna så måste jag ju lyckas hitta fem i det röda laget som berättar historien om sossarna av i dag...

Låt oss börja med Margareta Israelsson på plats nummer fem, lågstadieläraren från Västmanland. Inget uppseendeväckande namn, men hon gör nog klokt i att inte hälsa på sin partivän Ilmar Reepalu i Malmö. En sosse med Israel i namnet kanske fungerade under Sankt Görans kippa-era, men knappast nu när en av partiets högsta företrädare gång på gång anklagar den judiska lobbyn och Malmös sionister för att ligga bakom allt elände i Malmö. Det är strongt att stå upp för sitt sionist-klingande efternamn i det sällskapet, lika strongt som det är att stå upp för en partiledare som inte ens de närmaste har något förtroende för.

Ytterligare en kvinna följer som med sitt namn visar vad sosseriet anno 2010 kan ses som. Plats fyra är vikt för Catharina Bråkenhielm, Västra Götaland. Catharina sitter på plats nummer 69 i riksdagen, en plats med en inbygd erotisk laddning i den annars så kalla plenisalen. Bråkenhielm då? Debattera med en agiterad sosse, och du behöver en hielm och de är ju fruktansvärt duktiga på att bråka bara för bråkandets skull också de där rödingarna. Just bråkande och gnällande är ju ett signum för ett parti som tror sig ha ensamrätt på att kunna styra landet alldeles oasvett om man har en partiledare som inte ens de närmaste har något förtroende för.

För att balansera upp de två kvinnorna så är det ju självklart dags för en man, sossarna gillar ju det här med kvotering. När man dessutom kan balansera upp fröken Yazdanfars partsinlaga om att moderaterna endast består av överklass genom att sätta in en "von " även bland sossarna så tar man ju chansen. Inkvoterad på plats tre hittar vi den tidigare talmannen och försvarsministern Björn von Sydow. Den här mannen har under senare år lyckats kläcka ur sig en hel del bra saker om just försvaret på sitt nasala sätt. Riktigt bra försvarsfunderingar, om man nu inte visste att Vänstern och Miljöpartiet har veto-rätt i försvarsfrågan i ett grönrött samarbete. Just eftergifter brukar ju bli en effekt av att man har en partiledare som inte ens de närmaste har något förtroende för.

Två kvinnor måste ju följas av två män, och andraplatsen lägger allas vår näringspolitiska talesman Tomas Eneroth beslag på. Ene, eller En är ju som bekant ett litet barrträd, ett träd. Rot kan ju faktiskt vara något annat än rötterna, det kan ju vara en synonym till skalle. Slutsatsen är ju att Eneroth faktiskt får betydelsen Träskalle. Riktigt passande om ni frågar mig, eftersom just träskallighet kännetecknar många i just socialdemokraterna av idag. Just träskallighet kan ju innebära att man utåt sett står upp för en partiledare som inte ens de närmaste har något förtroende för.

Skall man fortsätta på den inslagna vägen med kvotering och fixering vid träd så är det rätt att en kvinna som tar topplaceringen. Sossarnas motsvarighet till Beatrice Ask när det kommer till spritt språngande galna inlägg i det politiska samtalet hittar vi hos Monica Green. Där Ask ville skicka färggranna kuvert till misstänkta sexköpare så ville Green att incest skulle betraktas som något normalt. Just Monica Greens namn passar in på det där med incest då det behövs någon med en tilltalande gren för att få igång i en incestuös process... Att sedan Monica Green är så spännande i riksdagen att KD-ledaren gör orala obsceniteter under pågående debatt är ju också det ett tecken på att hon är speciell och utvald, den där Monica Green. Just att vara speciell eller utvald är ju annars inte så bra i ett gäng där man har en partiledare som inte ens de närmaste har något förtroende för.

Green, Eneroth, von Sydow, Bråkenhielm och Israelsson - där har ni de fem namnen som tillsammans och var för sig ger oss en bild av vilket parti Socialdemokraterna av idag är och förblir. Inte alls lika spetsigt roliga som de moderata namnen på Saras blogg, alls icke, utan mer en spretig samling människor där den enda röda trådarna är kärleken till makten och föraktet för den som stjäl makten.

Inte mer, men inte heller mindre...