OM GAMMELSMURFEN OCH LIVSTIDSLÖNEN

"- Konstnärliga gärningar bör belönas och det är jag beredd att försvara" hörs det från golvregionerna i Sveriges Riksdag, och tittar man ner så står svensk politiks svar på gammelsmurfen där. Tre äpplen hög och med ett rufsigt skägg är likheten slående mellan det före detta socialdemokratiska statsrådet Leif Pagrotsky och de tecknade smurfarnas ålderman och vise ledare. Här sätter man agendan från det röda laget, man gör skillnad på folk och folk. Kultureliten skall belönas, de som jobbar i de hushållsnära tjänsterna skall sopas under mattan. Prioriteringarna blir tydliga...

Leif Pagrotsky är en sosse som jag av någon outgrundlig anledning alltid har gillat. För det finns något i Pagrotskys stil som är tilltalande i mina ögon, trots att han är sosse och dessutom tillhör rörelsens vänsterfalang. Det krävs mod och offervilja när man är tre äpplen hög och närmast mikroskopisk jämfört med sin gigantiska och adipösa chef och dessutom sätter ner foten och vägrar att ge avkall på sina grundläggande värderingar bara för att chefen tycker annorlunda. Så var det i Euro-frågan, och trots att jag inte alls delade Pagrotskys skepsis så hedrade det honom att han alltid stod upp för sin övertygelse.

Sedan kan det ju faktiskt också vara så att jag gillar den tre äpplen höga mannen just för att han ser så liten, och försvarslös ut - man får ju faderskänslor för Pagrotsky närhelst TV använder sina kameror på ett sätt så att de rätta proportionerna kommer fram. Att det sedan är svårt att inte få empati för en meningsmotståndare som får köpa sina kläder på Toy'r'Us dockavdelning är ju inte heller så konstigt...

I dag så tycker jag dock att det kommer ett förslag från Pagrotsky som är lika korkat som han är liten. Just i dag så går ju Pagrotsky ut och lovar att kultureliten skall få en återställd livstidlön bara de grönröda får ta över styret av landet. Här handlar det inte alls om att man skall leva på sitt eget arbete, på egna inkomster - nej, här är det du och jag som över skattsedeln skall se till att de som tecknat, författat eller bara havererat sig genom livet som kulturarbetare kan ha sin försörjning tryggad för tid och evighet. I de grönröda ögonen så har man minsann gjort ett så pass viktigt arbete att man är värd att försörjas av staten till den dagen man trillar av pinn. Tror inte Pagrotsky att sådana utsvävningar svider i ögonen på vårdbiträdet eller läraren som har en knaper pension att se framemot efter åratal av slit för en lön som mer är att betrakta som en allmosa från stat, landsting eller kommun?

Alliansen är nu på väg att avveckla livstidslönen för kultureliten, de 157 utvalda som skall hållas under armarna av skattebetalarna enligt de grönröda. Pagrotsky vill då inte bara stanna och backa tillbaka om han får makten. Pagrotsky sitter och styr med platåskor på sin kudde och rycker hysteriskt i växelspaken. När växelspaken hamnat i backläge trycker Leif gasen i botten för att se till att de så kallade konstnärslönerna som genom ett grönrött trollslag kan fördubblas...

Pagrotsky är extremt tydlig med vilka som gör mest nytta, och som bör prioriteras - i hans värld är det alltid kulturarbetarna som står i främsta ledet.

Länk: SvD