Det är min fasta övertygelse om att de två ovanstående beståndsdelarna av de många som utgör jorden faktiskt är lika förödande för Sveriges välmående - en i lite längre perspektiv, en i detta nu.
Lika som bär är de två, men den ena - den översta - kommer genom förödande politik skicka Sverige tillbaka till en tid då skattehöjningen var patentlösningen på alla världens problem och bidragsberoendet var det heliga målet. Den andra, den nedersta, ger oss en försmak om vad som komma skall ifall Miljöpartiet tillåts regera med den översta och därigenom tvinga all flygtrafik till marken. Men till och med språkröret Maria Wetterstrand tjoade till igår på Facebook - nästan lika bitter som undertecknad men av helt andra orsaker.
På den undersköna Marias statusrad kunde man igår läsa "Om vulkanen fortsätter ett år hoppas jag någon startar snabbfärja mellan Sverige och Finland". Först flyger hon tvärs över Östersjön, något som jag definitivt unnar henne men något hon inte vill unna sina väljare. Nej, i Marias värld skall flygande straffskattas så till den milda grad att även flygresande blir en klassfråga. Det är bara samhällets toppskikt som kommer att ha råd med bilresor, flygresor och lysande lampor och varma element om eller när Miljöpartiet börjar driva igenom sin politik.
Likväl unnar jag faktiskt Maria Wetterstrand att flyga fram och tillbaka över Ålands Hav för att möta kärleken. Passa bara på att njuta av att du har medpassagerare på planet när det väl går att flyga igen Maria, man vet inte hur framtiden ser ut. Men något jag förundras över är det föga miljömässiga tänket att starta en snabbfärja mellan Sverige och Fonland. Hallå? Är det något som kan klassas som en ännu lite värre miljöbov enligt Miljöpartiets bakåtsträvande retorik så är det väl just snabbfärjan.
Askmolnet har parkerat över bland annat vårt land och just i dessa dagar sitter nog boende runt Arlanda, Landvetter, Skavsta och andra svenska flygplatser och funderar på vart livet tog världen. Det är plågsamt tyst, luften är fri från doften av fotogen och flygbuller - tomheten breder ut sig. Att resa långt i dessa dagar är inget man ser fram emot, flygfåtoljen byts ut i bästa fall ut mot ett nedsuttet säte på Sveriges mest impopulära företag, SJ. Andra hänvisas till överfulla bussar, den sista hyrbilen på parkeringen eller att ta den där båten som inte alls går så fort som språkröret önskar. Livet går från expressfart till snigelfart, något som kanske skulle vara behagligt och skönt om inte så mycket annat blir lidande.
Thomas Östros, vulkanen Eyjafjallajökulls politiska motsvarighet, talar ofta högt och galet agiterat om hur Alliansen förvandlat Sverige från den bästa världar till ett land täckt med ett tjockt lager aska och där de asktunga molnslöjorna förvandlat landet till det kalla samhälle Alliansen står för. Som genom ett ödets ironi kan han ju få rätt, rent metrologisk, i sina profetior och sin nidbild av samhället. Askmolnen ligger över Sverige, och en svalare, kallare sommar ligger inom räckhåll.
För varje dag Eyjafjallajökulls aska avser ligga kvar över Sverige så för det förödande konskevenser för olika delar av näringslivet. Visst, hotellen kan höja priserna eftersom vi lever i en marknadsekonomi där tillgång och efterfrågan avgör hur djupt i börsen kunden får gräva sig ner för att få en säng att sova i. Hotellen är det absolut inte synd om, precis som det är lika lite synd om de transportidkare som inte använder flyg för att transportera folk eller produkter. Men tänk på ett redan respiratorberoende flygbolag vid namn SAS, där marginalerna inte finns och där varje förlorad intäkt är ett steg närmare den aktiva dödshjälpen. Kan någon se framför sig hur detta sorgebarn kommer krypande in på Näringsdepartementet för att be om mer stöd av staten? Jag kan, men jag kan inte se hur Maud skall kunna vara korkad nog att släppa till en gång till.
Näringslivet och exportindustrin i synnerhet är beroende av väl fungerande transporter. Nu kan man inte flyga eller skicka produkter på snabb leverans. Flygpost existerar inte i dessa dagar, allt går längs backen och i snigelfart. Vi närmar oss det miljöpartistiska svaret på vad Nirvana är. Vi kan komma att få se ett miljöparti som med vinden i seglen kommer att ha mycket mer att säga till om än vad Mona funderade över när hon bjöd in sin första partner. När Miljöpartiet var litet, intetsägande och stod utanför maktens korridorer så fick man ju Göran Persson att köra en politik där just MP satte agendan. Hur kan det bli om dagens siffror står sig och när miljömupparna kan komma att befinna sig i varenda vrå av den svenska statsapparaten? Bäva månde Sverige och svenskarna...
Det var helgkrönikan för den här helgen, en helg då bitterhet och uppgivenhet haft mig i ett järngrepp. Man har sådana perioder i livet, dagar då man känner att hela världen är emot just dig och ingen annan. Jag är i ett sånt skov, och det speglar sig säkert i sättet som mina bloggalster bubblar upp till ytan. Ledsen för det i sådana fall, men ni får en liten bild av en människa som ingen någonsin kommer förstå sig på till 100%...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar