NÄR GAMMALT SÄGS VARA NYTT MEN ÄR DÖTT

"Våra fyra nya mål" sjunger rubriken, och det är ju med spänning som man börjar ögna igenom Mona Sahlins debattartikel på Dagens Nyheter. Men för varje mening man läser så börjar man förundras över nonsens-textens ihålighet, eller är det så att jag helt har missförstått sossarnas tidigare retorik?

Monas "fyra nya mål" om att se till att det blir fler jobb, minskad barnfattigdom, minskat socialbidragsberoende och mer utbildning. "Fyra nya mål" som vänder upp och ner på min bild av vad socialdemokraterna egentligen har haft för ambitioner med sin politik tidigare. Om det är nytt att jobba för fler jobb och minskad barnfattigdom så innebär ju det att de tidigare, gamla målen måste ha varit cyniska och elaka. För är det nytt att jobba för fler jobb så var det ju tidigare så att ambitionen var färre jobb, och är det nytt att vilja minska barnfattigdomen så måste ju viljan enligt den gamla socialdemokratiska modellen att öka barnfattigdomen.

På samma sätt kan man konstatera att ett ökat socialbidragsberoende var en del av sossarnas agenda i det nya tänket bubblade fram och Mona börjat tänka nytt - med målet att minska socialbidragsberoendet. På samma sätt kan man konstatera att mer utbildning är nytt, då det gamla var mindre utbildning. Man häpnar över att ett parti som säger sig vara progressivt vågar förändra sig så totalt...

Men är det egentligen inte så att Mona Sahlins "fyra nya mål" är gammal skåpmat, avdammad och om-etiketterad till något som skall verka nytt? Är det inte så att de fyra målen alltid har varit mål hos socialdemokratin, att ordet "nytt" missbrukas på ett sätt som är närmast kriminellt? Visst är det så, det är samma ambitioner som alltid - ingenting är nytt. Självklarheter staplas på varandra, allt för att måla upp bilden av ett nytänkande parti när sanningen är att det är själva kärnan i retoriken som dammats av och fått lite nya ordflätor.

Monas "fyra nya mål" är ju också av den karaktären att samtliga partier, ja till och med Sverigedemokrater och SKP borde ju kunna förlika sig med ambitionerna att skapa fler jobb, minska barnfattigdomen, öka utbildningen samt minska socialbidragsberoendet. Ge mig namnet på ett enda parti som innerst in vill se en annan utveckling, även om vägarna mot målen har olika vägar.

"Vi har omprövat politiken" skriver Mona också, och är det sant så var sossarna av igår ett rätt vidrigt gäng. Så var det ju inte, så är det inte - det handlar snarare om att sminka upp ett gammalt lik såpass mycket att väljarnas lockas till nekrofili. Det talas ofta om socialdemokraternas förnyelse under Mona Sahlin, och är detta det nya som väljarna kan förvänta sig så tror jag att väljarna suckar ett ljudligt "jaha?!" när Monas svammel blir läsbart i tidningar och omtalat på morgon-TV.

Ingenting är nytt, de nya målen är sådana som alla faktiskt kan skriva under på.

Edit kl. 11:10: Ingenting är nytt, det är bara att titta på de personer som skall agera vallokomotiv åt sosseriet, gråa, tråkiga och "gammal skåpmat". Vad är nytt och fräscht med Österberg, Östros, Baylan och Ylva Johansson. Samma gamla sossar, samma gamla politik i ny make-up...

Det enda nya med dagens sossar jämfört med gårdagens är att man faktiskt får en kommunist och två miljömuppar på köpet om man lägger sin röst på självklarheterns språkrör.

Länkar: DN, DN, SvD, SvD, Expr

"Euforiska" nätrötter: Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Berget, Krassman

Mindre euforiska alliansbloggar: Mats Gerdau, Kent Persson, Moderata Perspektiv, Magnus Andersson, Maria Abrahamsson, Seved Monke