DET KUNDE HA VARIT VÄRRE...

Ett vidrigt namn, men en massa underbara flaskor - kontraster...

Dagens namnsdagsbarn är Engelbrekt, och hade min mor fått sin vilja igenom så hade det varit min namnsdag just den här dagen. Jag vet inte varför hon ville ge mitt ett handikapp att bära med mig genom min barndom, men uppenbarligen var det något som det där fostret i magen hade gjort mot henne som föranledde en massiv hämnd.

"Engelbrekt! Kom in och ät!", "Har du gjort läxorna, Engelbrekt?", "Du vet väl att du måste med och demonstrera på lördag, Engelbrekt? Då är det den finaste av helgdagar- första maj, Engelbrekt." Jag mår fysiskt illa av att ha varit en hårsmån från att plågas från den sekunden jag tittade fram ur den där kroppen som ville ge mig ett hemskt namn och fram till den myndighetsdag som hade inneburit ett namnbyte. Det var nära, och jag tackar min far av hela min själ för att han satte stopp för vansinnet...

Men allt kan ju inte vara perfekt, trots att jag döptes till Fredrik och bara Fredrik. Just Fredrik är ett namn jag trivs väldigt bra med, finns absolut inga skäl att byta bort det namnet inte. En stor statsman heter ju också Fredrik, en tvålfager fotbollsspelare i porslin likaså samt ett nyblivet landstingsråd i Södermanland med röd kulör som igår på sina bara knän bad om just mitt gillande för hans gärning på Facebook. Fredrik är ett fint namn, men om jag nu slapp att mobbas genom de första trevande åren av mitt liv för namnet Engelbrekt så fick jag ju ett efternamn som kunde vinklas och förlöjligas.

Antonsson... Antonsson, väldigt lätt att vrida om till Fjantonsson och precis lika lätt att få till Klantonsson. De två varianterna av mitt efternamn har jag fått leva med, och det har varit rätt jobbigt till och från - men det kunde ju ha varit värre. Nu var det ju iallafall Fredrik Fjantonsson eller Fredrik Klantonsson och inte Engelbrekt Fjantonsson. Hade det varit så illa så är väl frågan om inte jag själv hade fått BRIS telefonledningar att glöda av någon gång under sent 70-tal. Psykisk tortyr hade väl varit en passande benämning.

När jag för några månader sedan recenserade Rick Falkvinges blogg så var jag själv rätt taskig mot att Ricks föräldrar hade varit lika taskiga mot honom som min mor hade planerat att vara mot mig. Jag hånade i princip Piratpartiets uppseendeväckande ledare för att hans föräldrar hade döpt honom till Dick Greger, medan han fick Augustsson på köpet. Den här dagen, dagen då Engelbrekt har namnsdag, så vill jag be Rick om ursäkt. Med mina erfarenheter så borde jag ha förstått varför Dick Greger Augustsson blev Rick Falkvinge, jag borde ha förstått längtan efter att sopa bort spåren av ett par föräldrars dåliga omdöme. Förlåt Rick, det var dumt att i min bloggpostning håna dig för ditt gamla namn. Att jag sedan tycker att Rick Falkvinge är ett löjligt namn är en helt annan sak...

Dick Greger Augustsson blev Rick Falkvinge och frågan man kan ställa sig är vad jag skulle ha tagit för namn om nu Engelbrekt Antonsson inte bara hade varit en känsla av ångest, utan en plågsam verklighet. Jag gillar namnet Herman skarpt, ett tufft namn med "man" som en del av bokstavskombinationen. Herman Isterbuk? Herman Trippelhaka? Herman Duvbuk? Fan vet, men något spännande hade det blivit av myndighetsdagen.

Har just du något förslag? Skicka in en kommentar på bloggen - och Herman är inte skrivet i sten. Trots att jag är som jag är, så har jag ännu inte blivit omyndigförklarad - så vem vet, kanske byter jag namn bara sisådär för att jag trivs bättre med just ditt förslag.

Länk: SvD