Mona med ett fint "fotografi" på sina fiktiva rådgivare och mentala coacher...Det känns tjatigt att sitta här och skriva ett fjärde inlägg om Mona, om Wanja och den havererade oppositionen. Men även om det upplevs som tjatigt och faktiskt är tjatigt så är ju detta den nyhet som nu finns på allas läppar, på allas hornhinnor och i allas hörselgångar. Och bloggar man om främst politik så är det väl närmast ett tjänstefel att inte mala vidare... Vad mina bloggkollegor på vänsterkanten håller på med har jag dock ingen aning om. Tystnaden är total, ingen självrannsakan eller några förklaringar inifrån rörelsens bloggare så långt ögat kan se.
Vänsterpartisten Jinge och jag är sällan överens, men just när det gäller Mona Sahlin och det socialdemokratiska "ledarskapet" så är vi rörande eniga. Jinge häpnade i höstas när Mona satte foten i en potta och kunde inte komma loss - det var när hon side-steppade Ohly, fick partiets vänsterflygel emot sig och fick göra något som var långt större än en pudel - Mona gjorde en Grand Danois! Sedan dess har Monas oförmåga att leda sitt parti legat i öppen dager, även om vi som alltid sett på kvinnan med kritiska ögon bara väntat på att alla skall få se det vi har skymtat.
När Mona nu tar all heder av Wanja så blir det än mer uppenbart, Mona saknar intellekt nog att förstå att det Wanja gjort bara var droppen som fick bägaren att rinna över. När 84% av LO-tidningen Aftonbladets läsare saknar förtroende för fru Sahlin så sitter problemet djupare än Wanjas hyckleri i styrelserummen. Mona är en kvarnsten runt sosseriets hals, SAP kommer hur gärna man än vill aldrig att nå dit man vill med denna politiska vindflöjel vid rodret - och det är jag ju självklart nöjd med! Hade Mona haft ett kryddmått av självinsikt hade hon kanske kunnat rannsaka sig själv och alla plumpa, populistiska uttalanden hon gjort och som hon sedan fått rätta till. "Vänstern får aldrig vara med" byttes snabbt ut till en politikens svar på "Den Fantastiska Fyran" - Mona, kommunisten och den gröna skönheten och det gröna odjuret - som skall försöka framstå som ett regeringsdugligt alternativ och stödet till Wanja var lika ihåligt som Östros ekonomiska sinnelag. Istället undergräver Mona LO-ledarens redan skamfilade rykte såpass att det inte finns något alternativ för Wanja än att lämna LO också...
Mona skyller ifrån sig, och sjunker alltmer i aktning hos de väljare hon hoppas skall se henne som en statsminister om lite drygt 17 månader... Någon som tror att hon är rätt person för jobbet? De tysta SAP-bloggarna? LO-medlemmarna? Det svenska folket?
Inlägg
3 kommentarer:
Det socialdemokratiska ledarskapet är idag så svagt att man nästan tycker synd om partiet.
Trojkan "Sahlin - Baylan - Östros" är en ledartrio om saknar alla förutsättningar att få något som liknar förtroende.
Sahlin visar genom sitt ständiga velande han hon inte har del egenskaper som kan förväntas av en statsministerkandidat. Till detta kommer att hon ofta gör ett mycket oengagerat intryck när hon talar i ekonomiska frågor.
Baylan å sin sida uttalar fel saker vid fel tillfälle och har, so en kommentator skrev i Expressen igår, en utstrålning i klass med Bosse Ringholm.
Till detta kommer politrucken Östros som näst intill försöker att skylla hela krisen på Alliansen.
Vi får givetvis hoppas att man behåller denna ledartrojka men har man någon som helst självbevarelsedrift kommer den att byts ut. Tipset är nog att Sahlin kommer att utrangeras till sommaren.
Mona ÄR bäst för jobbet....att ge alliansen ännu en valseger alltså. ;)
Vi håller tummarna att hon (eller Wanja) inte avgår, men att om så sker Baylan ersätter henne. Då har vi segern i en liten ask....mmm.MMMM.M.M.M.M.M.M.
Sahlin ar en svensk socialdemokratisk Berlusconi, att ha henne som statsminister skulle enbart vara pinsamt.
Ar det hon som ar det narmaste dom har en kompetent sosse?
Skicka en kommentar