DET SÄKERHETSPOLITISKA SORGEBARNET SVERIGE

Denna kalla decemberdag kommer det att i landets Riksdag debatteras försvars- och säkerhetspolitik, och man kan ju bara ana vilken pajkastning det kommer att bli frågan om. I den församlingen finns det ingen folkvald som borde kunna stå rak i ryggen och vara stolt över det som de har gjort mot det folk som valt dom. Riksdagen och alla de regeringar vi har haft genom åren har på ett sätt som är närmast jämförbart med landsförräderi halal-slaktat landets försvarsförmåga, och lämnat folket utan den livförsäkring som borde ingå när man betalar de skatter man gör.

Som socialdemokratisk riksdagsledamot borde man ta sig en funderare på vad man under en lång tid av maktinnehav har gjort med rikets försvar, och som företrädare för den regering som jag faktiskt innerst inne sympatiserar med så borde man tänka till om Försvarsmakten verkligen inte är landets livförsäkring och inte Anders Borgs budgetregulator? Och OK då, Miljöpartister och Vänsterfolket kan väl innerst inne vara nöjda med dagens närmast pacifistiska politik - som i mångt och mycket är samma politik som de två försvarsfientliga partierna ständigt vurmat för.

I dagens SvD finnes en gedigen debattartikel skriven av militärhistorikern Mikael Nilsson på FHS. När man läst artikeln så vet man inte om man skall gråta eller bryta ihop totalt - för den bild av vår "samordnande" säkerhetspolitik är inget annat än en spark i skrevet på alla de som varit med om de processer som lett fram till dagens situation.

Dagens situation är att Sverige är värnlöst, att folket inte kan förvänta sig att försvaras om ofreden bryter ut i vårt närområde. Vårt nationella försvar vilar i händerna på 30-35.000 hobbysoldater från Hemvärnet, utan vare sig utbildning eller utrustning för att slå eller fördröja en angripare. Hemvärnet är och förblir förband för bevakning och fast försvar - ingenting som slänger en angripare i havet. Vår armé kommer att bestå av 8 lätta manöverbataljoner, utan förmåga att slåss tillsammans som brigader och med ett understöd i form av ett ständigt krympande antal stridsvagnar och 24 artilleripjäser som får omvärlden att skaka oförstående på huvudet.

"Säkerhet skapar vi tillsammans med andra" brukar Sten Tolgfors orera om, och när man analyserar vad detta innebär så förstår man snabbt. Vår "solidaritetsförklaring" om att komma grannarna till hjälp om de utsätts för hot eller angrips är det mest ihåliga världen hört från våra breddgrader sedan Per-Albin ljög världen och medborgarna rakt upp i ansiktet för 69 år sedan när han påstod att "Vår beredskap är god!". Solidaritetsförklaringen innebär enbart att Sverige med olika former av floskler och diplomatiska noter kommer att angripa den som angriper våra grannar, medan finnar, ester, letter, litauer och polacker kommer att få tömma sina blodbanker för att skydda det där miserabla landet som ingenting lärt sig av den historia som har en benägenhet att upprepa sig.

För hur skall vi kunna skydda andra när vi inte ens mäktar med att skydda oss själva? Vi kan inte hjälpa andra när armén reducerats till en löjeväckande ursäkt för just en armé, när marinen åderlåts och där fartygen saknar såväl besättningar som vapensystem för att vara operativa fullt ut och ett flygvapen knappt får öva, som kommer att ha endast en flygbasbataljon och sålunda bara kunna baseras på ett ställe och där stridsledningsförmågan är skrattretande.

Och hur skall vi kunna skicka trupper till andra delar av världen när det inte finns någon som helst återtagningsförmåga? Och hur kan man motivera att landet i framtiden kommer sakna reservister och förband som snabbt kan mobiliseras när hotbilden förändras? Och varför flyr folk den försvarsmakt som saknar framtidstro, varför urholkas Hemvärnet i en allt snabbare takt? Slutligen, varför fortsätter det så här trots att vi nu har en regering som borde kunna styra upp det socialdemokratiska vanstyret i just försvarsfrågan? Den dagen hotbilden förändras kommer det bli åka av, men vi i Sverige kommer att ha fått soppatorsk och felet är alla de som varit med om att skapa den situation vi nu befinner oss i.

Ryssen aviserar inköp av 5 stycken groteskt stora landstigningsfartyg från Frankrike, och Sverige tänker förrådsställa 14 stridvagnar i ett garage på Gotland - utan understöd, utan tränade besättningar och utan vett eller sans. Ryssen kommer bygga gasledning strax utanför samma ö, och den militära närvaron kommer öka väsentligt men Sverige stoppar huvudet i sanden. Fem nya landstigningsfartyg med så många helikoptrar ombord att det skulle ta århundraden för Försvarsmakten och FMV att införskaffa lika många, och hux-flux har vi den där ryska överskeppningsförmågan som vi inte längre räknar med helt återställd, med allt vad det innebär...

Något måste hända som gör att vi i Sverige kan känna oss trygga med att vi kan hantera vår egen säkerhet "här och nu" precis som i morgon och övermorgon. Jag skäms faktiskt över att inte den alliansregering som jag med näbbar och klor brukar försvara gör något för att se till att vår försvarsförmåga inte bara stannar vid tomma ord och ett falskspel av värsta sort. Riv ner, bygg upp och skapa något som kan ge svensken tryggheten åter!

Länk: SvD, Röding J