2009/12/14

VÄNDPUNKTEN...?


De senaste veckorna så har opinionsundersökning efter opinionsundersökning visat att det parti som belägrar mitt hjärta och min själ tappar stöd bland väljarkåren. Jag har på några kommentarer anklagats för att vara en förmäten typ som bara skriver trams, och det ligger nog en hel del i detta - men samtidigt kan man konstatera att de dalande moderata opinionssiffrorna sammanfaller i stort med att "gammal-media" inte haft den goda smaken att hänvisa till mig på länge...

Men efter SCB:s och SIFO:s dräpande profetior de senaste dagarna så funderar jag på om inte vändpunkten kan ha visat sig under den nyss avslutade helgen. För vad bryr sig folket om sjukförsäkringssystemet när man kan läsa om min blogg i pappersupplagan av Sydsvenskan? Och hur lätt är det inte att glömma bort att sosseriet saknar politik när det var länge sedan man fick läsa några odödliga rader om mobbning på svd.se? Ett par ord om mobbning författade av en som vet både hur det känns att bli mobbad och att mobbas - Tokmoderaten i egen fet person.

Det rasslade till i mail-boxen i lördags förmiddags, och mina gode vän Mattias Lönnqvist "gjorde min dag" med ett pressklipp från den södra delen av landet. Helt plötsligt hade jag lyckats bli en fullfjädrad kulturarbetare, jag hade fått en dikt publicerad! Förvisso inte i en mer seriös tidskrift än en morgontidning, men ändå - hur många diktare, lyriker och poeter får någonsin något publicerat? Att jag sedan fick dela mediautrymmet med mina medförfattare Per Hagwall, Sofia Arkelsten och Mattias Lönnqvist kändes inte mer än rätt, de bidrog ju i allra högsta grad till ett litterärt mästerverk på den här bloggen. Klippet finns som bild ovan, men det är ju också allmänt känt att enbart de med syndefekter kan ha någon glädje av den här bloggen varför jag ber att få återge hyllningen med lite större bokstäver.

"En moderatpolitiker från Sundbyberg, Fredrik Antonsson, tycker att poeternas attityd är trist, kärlekslös och förutsägbar. Om de inte vill skriva dikter till Vickan och Daniel får väl politiker göra det istället, resonerar han. På sin blogg "Tokmoderaten" uppmanar Antonsson sina politikerkollegor att skriva egna dikter som han sedan ska överlämna till Liljevalchs.

Eller som "Tokmoderaten" uttrycker det: att "skapa skön poesi som stadsvandrarna kan suga i sig för att bli lite småpilska under sina vandringar genom nedre Östermalm.

Riksdagsledamoten Sofia Arkelsten (M) skrev genast en haiku:
Dansar tätt ihop
Kärlek håller oss samman
Långsiktigt hållbart

Haikun från övertygade republikanen Mattias Lönnkvist (FP) innehåller inte mycket kärlek:
Republik nu här
Bilan gör processen kort
blodet rinner ner

Folkpartisten Lönnkvist bifogar ett förtydligande där han gör klart att haikublodet endast är där för effektens skull: han vill inte avrätta Bernadotterna, det räcker med att avsätta dem.

Hans republikanska dikt fick genast ett rojalistiskt svar från Per Hagwall (M), ordförande för Moderaterna i Bromma.
I juni blir fest, folket hurrar och visslar!
Republikanen står grå i ett hörn och gnisslar.
Högskolevandalen Tham skrev vad han tänkte:
att monarkin personligen honom kränkte.
Monarkin fungerar väl och har långt kvar till Fonus.
Att Tham blir kränkt är blott en bonus.

Tokmoderatens egen kärleksdikt till Victoria och Daniel? Den blev djurisk:
Du är min sugga
Jag är Din Galt
Du är min kärlek
Jag är Ditt Allt! "

Om inte denna poesi i Sydsvenskan och mina tankar om mobbning i Svenskan räcker för att få väljarna att återvända till oss vet jag inte vad vi skall ta oss till? Monas Jul i TV-format?

Länk: SvD, SvD2

2 kommentarer:

Mattias Lönnqvist sa...

Vad gör man inte för att glädja en alliansbroder :)

Peder sa...

http://grandmasterpeder.se/mona-the-game_261.html