Det är torsdagen den sjuttonde december. Mona Sahlin kliver upp ur sin säng och vrider upp persiennerna. Vädret där ute är grått och tråkigt trots att snön fallit, ungefär lika tråkigt som Mona känner sig den här torsdagsmorgonen.
Julstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med innan julaftonen. Just denna dag skall Mona ge sig ut för att julhandla, det börjar ju bli dags att köpa klappar till nära och kära. Endast en vecka återstår till självaste dopparedagen...
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet.
Eftersom det är så pass många julklappar som skall inhandlas så vill hon komma igång så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite julstämning i radhuset. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför TV:n där han sitter och ringer frenetiskt till något suspekt spelprogram där programledaren för en gångs skull inte spyr rakt ut med ett glas rött vid sin sida. Bosse känner inte alls för att följa med till COOP Forum för att julhandla, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han sitter i ett möte med Svenska Akademien för att kunna till en lösning om hur Bodström skall kunna utses till Nobel-pristagare i litteratur anno 2010. Den gode Thomas kan inte komma loss, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju ha shoppingen klar till innan mörkret faller.
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Katysha att beställa en taxi till Döbelnsgatan 4 för en färd mot Nacka…
Efter exakt 23 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande shopping-hjälpreda, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som sitter fast framför TV:n med ett påfyllt glas rött, men möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder ut Ibbe till familjen Sahlins Volvo för åka till Coop Forum i Gustafsberg och en shopping-orgie.
Ibrahim Baylan och Mona Sahlin vandrar omkring i de ändlösa butiksgångarna för att plocka ihop julklappar. Man plockar ner en polermaskin till Thomas Östros, man plockar ner en almanacka modell groteskt stor till Thomas Bodström, man plockar ner ett par vackra platåskor till Leif Pagrotsky, en munkorg till Veronica Palm och en defibrilator till Bosse Ringholm. Dessutom hittar man det gamla hederliga brädspelet Monopol från Alga till Margareta Winberg. Många klappar blir det, och för att hålla ihop den grönröda röran så blir det ännu lite fler klappar till språkrören och till den gamle kommunisten. Det är svårt att välja julklapp till Ohly faktiskt, Ibbe och Mona står i valet och kvalet om man skall ta en plastmodell av en MIG-21 eller en plastvariant av AK-47 Kalasjnikov? Det slutar med att man väljer den tilltalande vapenkopian, eftersom man tror att platsmodellen kan vara får svår för lille Lars.
Julstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med innan julaftonen. Just denna dag skall Mona ge sig ut för att julhandla, det börjar ju bli dags att köpa klappar till nära och kära. Endast en vecka återstår till självaste dopparedagen...
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet.
Eftersom det är så pass många julklappar som skall inhandlas så vill hon komma igång så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite julstämning i radhuset. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför TV:n där han sitter och ringer frenetiskt till något suspekt spelprogram där programledaren för en gångs skull inte spyr rakt ut med ett glas rött vid sin sida. Bosse känner inte alls för att följa med till COOP Forum för att julhandla, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han sitter i ett möte med Svenska Akademien för att kunna till en lösning om hur Bodström skall kunna utses till Nobel-pristagare i litteratur anno 2010. Den gode Thomas kan inte komma loss, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju ha shoppingen klar till innan mörkret faller.
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Katysha att beställa en taxi till Döbelnsgatan 4 för en färd mot Nacka…
Efter exakt 23 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande shopping-hjälpreda, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som sitter fast framför TV:n med ett påfyllt glas rött, men möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder ut Ibbe till familjen Sahlins Volvo för åka till Coop Forum i Gustafsberg och en shopping-orgie.
Ibrahim Baylan och Mona Sahlin vandrar omkring i de ändlösa butiksgångarna för att plocka ihop julklappar. Man plockar ner en polermaskin till Thomas Östros, man plockar ner en almanacka modell groteskt stor till Thomas Bodström, man plockar ner ett par vackra platåskor till Leif Pagrotsky, en munkorg till Veronica Palm och en defibrilator till Bosse Ringholm. Dessutom hittar man det gamla hederliga brädspelet Monopol från Alga till Margareta Winberg. Många klappar blir det, och för att hålla ihop den grönröda röran så blir det ännu lite fler klappar till språkrören och till den gamle kommunisten. Det är svårt att välja julklapp till Ohly faktiskt, Ibbe och Mona står i valet och kvalet om man skall ta en plastmodell av en MIG-21 eller en plastvariant av AK-47 Kalasjnikov? Det slutar med att man väljer den tilltalande vapenkopian, eftersom man tror att platsmodellen kan vara får svår för lille Lars.
Språkrören Maria och Peter är det lättare att hitta klappar till, Mona hade redan bestämt sig för att de båda skulle få varsitt rakningsset med såväl borste och tvål som en riktig rakkniv. Mona vet att Bosse aldrig brukar köpa någon julklapp till henne, så hon köper en till sig själv som hon sedan låtsas är från just Bosse. Detta år, precis som alla andra år, bli det en 400-gram chokladkaka i triangulärt format. Till Bosse köper Mona två dussin Trisslotter samt en påse "Lördagsgodis". Men Ibbe, då? Vad skall Mona köpa till Ibbe egentligen? Vad har Ibbe för intressen här i livet förrutom att resa runt på studiebesök till olika platser i landet och hjälpa Mona med hennes liv i största allmänhet? Mona kan inte hitta på någon klapp till Ibrahim, inte här och inte nu. Hon får kolla ifall hon kan fixa ett färdtjänstkort genom någon politruck i landstinget så att hans taxiresande inte behöver bli så kostsamt...
Väl framme vid kassalinjen på Coop Forum i Gustafsberg så lassar Mona och Ibrahim julklapp efter julklapp på det band som rullar så fascinerande. Det blir dyrt, väldigt dyrt och Mona tittar med sina insjunkna rådjursögon på Ibrahim. Ibbe förstår inte vad blicken innebär, men det går upp för honom när Mona ber honom hala upp sitt VISA-kort. Ibrahim Baylan blir fötvivlad, han har ju bara så mycket på kontot att han skall ha råd med julklappar till sin egen familj. Men Mona insisterar och förtydligar snabbt att hennes kort är övertrasserat och att Bosse knappast har något kvar på sitt efter det att han firade Kalle dussins dödsdag på Casino Cosmopol med LO-toppen. Ibrahim föreslår att de skall ta klapparna och lägga benen på ryggen, hans gamle mentor Göran brukade ju göra så i godisbutik efter godisbutik. Men Mona vet att Bodström denna dag inte finns på Nackapolisen, och det räckte ju liksom med att konfronteras med snuten igår...
Ibrahim blir jätteledsen och betalar slutligen med sitt VISA-kort. Han vet inte riktigt hur han skall förklara för familjen att det bara blir högläsning ur Göran P:s litterära mästerverk "Den som är satt i skuld är icke fri" som julklapp till allihop. Ibbe föreslår med en tår i ögonvrån att man istället skall skriva ett pressmeddelande om hur Alliansregeringen genom den kalla handens politik skapat ett samhälle där inte ens den politiska eliten har råd med julklappar och där klasskriget har tagit de mest cyniska uttrycksformer. En bra idé tycker Mona medan hon packar in paketen i bakluckan. Medan Mona och Ibbe rullar mot Nacka igen så kommer Mona på att man just den här dagen faktiskt inte har hittat en enda orsak till att gnälla på borgarbrackorna. De kommer fram, de packar ur och Ibbe blir lovad en ledig dag imorgon av Mona...
Ibrahim åker i väg med taxi igen, denna gång till Sveavägen 68, för att knåpa ihop det där pressmeddelandet. I förrådet ligger det en stor hög med julklappar att slå in, en kommande uppgift får Mona. Mona går för att lägga sig ensam i den stora sängen och blickar ut över grannskapet i Nacka. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast Bosse Sahlin är vaken...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar