MAGISKA MARIA & MENLÖSA MONA...

Julen är nästan över, ungarna har redan börjat tröttna på julklapparna och längtan efter en allt annat än "julig" pizza efter all julmat har fått mig att välja just Dr. Oetkers "Pizza Pepperoni Salame Piccante" till lunch. Från frysen, in i ugnen och snart rykande varm framför mig tillsammans med en iskall Starobrno - Jul när den är som bäst!

Dagens stora nyhet i politikgenren är Maria Wetterstrands genomslag i popularitetsmätning efter förtroendemätning, hur den bildsköna kvinnan, som är Eskilstunas stolthet tillsammans med bandet Kent och undertecknad, lyfter ett parti vars politik numera inte nämns eller genomlyses av något kritiskt granskande medium. Men det är fullt förståeligt i mina ögon, för det är ju bara att spana in det sensuella språkröret så är man hopplöst förlorad i de tindrande rådjursögonen, den närmast fulländade kroppen och den mästrande politiska svadan som då och då strömmar ur den där munnen som man bara vill möta med sina egna fläskläppar någon gång innan man dör. Maria Wetterstrand är allt det där politiken i Sverige alltid har saknat, en kvinna av folket som talar till folket på folkets eget språk.

En som inte har det lika lätt i förtroendeundersökningarna är ju Marias lagkompis Mona. Inför nyåret kan väl Mona glädja sig åt att hennes förtroendekapital ökar, men de ökar från pinsamt låga nivåer och det kan väl egentligen bara glädja såna som Ibrahim Baylan och Peter Andersson som med sina cyklopögon bara ser det de vill se. Att Mona underpresterar medan Maria överpresterar beror enligt mig på att Mona är allt det där Maria inte är - Mona försöker vara folklig men det blir bara genomskinligt falskt. Mona är en populist ut i fingerspetsarna, och syns där hon tror att det skall verka folkligt att vara. När Mona försöker tala som folket sliter alla landets talpedagoger sitt hår i förtvivlan över den krystade och löjeväckande folklighet som Mona försöker utstöta. När Maria talar så ler samma personer, ty här kommer det så naturligt. Att sedan Maria oftast är väl insatt i de frågor hon pratar om är ju också något som ger henne plus hos väljarna, och bilden av ett insatt språkrör förstärks av en sossepartiledare som oftast svamlar om det mesta...

Men Maria surfar på en framgångsvåg, och ännu har man inte i tidningar eller TV lyft vad effekterna skulle bli om det parti Maria leder skulle få igenom sin politik. Sanningen skulle skrämma bort folk i en snabbare takt än en underskön Wetterstrand skulle dra till sig ytlighetens folk. När Miljöpartiets politik demaskeras, när det är tydligt att man har som ambition att ta oss till den stenålder där Peter Eriksson har sina stylister så kommer vågen att ebba ut och väljarna fly. Det är ju en politik där bara överklassen kommer att ha råd att köra bil, där bara samhällets toppskikt kommer att ha råd att betala elräkningen och där klasskillnaderna kommer märkas i sättet att resa eller hur många lampor som lyser i fönstren under den mörka juletiden.

Maria Wetterstrand tycker nämligen att en fattig undersköterska eller en städare per automatik skall vara de som sätter stopp för miljöförstöringen genom att de tvingas åka buss med sina ungar till skola, fritids, dagis, innebandyträningar, julfirande, till och från arbetet och så vidare. De som har en tjock plånbok kommer även fortsättningsvis ha råd att ta bilen och ha kvar friheten att röra sig utan hänsyn till tidtabeller och utan rädsla för att just den där bussen man måste hinna med för att få livspusslet att gå ihop är inställd. Miljöpartiets rabiata politik där endast bensinskattehöjningar och noll vägbyggen är lösningen slår mot de som redan i dag har den jobbigaste vardagen.

På många sätt är Miljöpartiets politik gravt kontraproduktiv och ett rent hyckleri. Ta bara nedläggningen av Barsebäck, som applåderades hysteriskt av de gröna - vad har den idiotiska handlingen betytt för miljön? Jo, att vi i Sverige när kylan slår till ser till att danska och tyska kolkraftverk får jobba för högtryck för att exportera el till oss. På vilket sätt är stillastående köer på eftersatta och igenkorkade vägar bättre för miljön, bara för att Miljöpartiet skyr nya motorvägar som pesten? På vilket sätt gynnas vår miljö av det byggs järnvägar i de delar av landet där det inte finns några tågresenärer? Man kan med lite vilja se någon sorts naiv dröm i Miljöpartiets ideologi, men det stannar vid just det naiva. När politik är att vilja framåt vill Miljöpartiet ta oss tillbaka, tillbaka till en tid då Stockholms gator luktade hästskit och doften av torv låg tät över malmarna...

Att se MP vid makten är en tragisk syn. I Sundbyberg, hemstaden, styr de Grönröda staden och Miljöpartiet i Sundbyberg är allt annat än ett parti för miljön - det är en familjemaffia, en sekt. Det är ett parti där bara makten betyder något, där de eldsjälar som fanns och som man kunde respektera flydde en allt mer ihålig politik. En eldsjäl finns kvar i Robert Ahl, men det är inte utan att jag lider med karl'n som vill så mycket men som bara möts av förströdda blickar från sina "partivänner". Miljöpartiet sitter där de sitter enbart för att hålla sosseriet under armarna, någon egen politik eller några egna visioner finns inte. Skulle Maria Wetterstrand köra en politisk revision på sina partikamrater i Sundbyberg skulle hon få ett krampanfall av ilska - så illa är det.

Miljöpartiet på riksplanet, tillsammans i en regering med Mona Sahlin och sosseriet skulle ta för sig mycket mer. Man kommer vara sturska eftersom det är MP:s framgångar som i såna fall lett fram till maktskiftet. SAP står ju och stampar på samma plats som i valet 2006 och Lasse Ohlys rödingar marginaliseras mer och mer för varje dag de är bakbundna av att sitta fast i den grönröda röran. Maria Wetterstrand är en på många sätt beundransvärd, slipad och stark politiker - det kommer sosseriet bli varse ifall olyckan är framme om 9 månader...

Länkar: SvD1, SvD2, AB, DN