Det är måndagen den fjortonde december. Mona Sahlin kliver upp ur sin säng och vrider upp persiennerna. Vädret där ute är grått och tråkigt trots att snön fallit under natten, ungefär lika tråkigt som Mona känner sig den här måndagsmorgonen.
Julstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med innan julaftonen. Just denna dag skall Mona ta fram sitt religiösa dockskåp, Krubban i Bethlehem, och placera ut de små tillhörande figurerna.
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet.
Eftersom det är en så pass stor julkrubba som Mona skall ställa iordning så vill hon komma igång så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite julstämning i radhuset. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför en en-armad bandit som han köpt och med en sexa Bourbon vid sin sida. Bosse känner inte alls för att leka med Monas dockhus till krubba, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han har gått vilse i en okänd byggnad på vägen till en jobbintervju. Bodström befinner sig i en stor sal med många bänkar, två talarstolar och en praktfull vävd tavla på väggen. Bodström tycker sig förnimma platsen från en tidigare reklamfilm där han spelade huvudrollen. Men den gode Thomas hittar inte ut, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju ha krubban klar till innan mörkret faller.
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Kalinka att beställa en taxi till Algutstorp 6 i Edsvara för en färd mot Nacka…
Efter exakt 4 timmar och 2 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande krubbdekoratör, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som sitter fast framför den enarmade banditen med en påfylld Bourbon, men möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder in Ibbe i vardagsrummet där det finns en tom julkrubba - alla figurer är som bortblåsta! Mona blir desperat, och skickar i väg Ibrahim med familjen Sahlins Volvo för att köpa en ny uppsättning figurer till julkrubban. Mona tipsar Ibbe om att de kan finnas på Domus, men Ibbe hittar inget Domus och får ringa till sin tidigare chef Göran för att få råd. Göran hånskrattar åt Ibbe, Domus - det var ju länge sedan det... Ibbe får rådet att åka till Coop Forum i Gustafsberg.
En timme hinner passera innan Ibrahim Baylan kommer tillbaka, nöjd med sig själv. I sina arbetarnävar har han en uppsättning figurer som enligt butikspersonalen skall placeras i en julkrubba. När Mona får se Josef, Maria, Jesus-barnet, de tre vise männen och några små djur så blir hon rasande! Monas julstress får henne att brist ut i hårda ord om Ibrahim Baylans inkompetens, "Vad fan är det här för något anti-feministisk skit? Fyra män, ett gossebarn och en, EN kvinna! Har du inte hört talas om varannan damernas Ibrahim!? Är du en feminist innerst inne, hur vad det med kvotering va...? Det här hade Håkan Juholt fixat utan problem." Ibbe blir upprörd och ger sig snabbt iväg med familjen Sahlins Volvo för att hitta något som kan balansera upp den snedvridna könsfördelningen i den där krubban.
Julstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med innan julaftonen. Just denna dag skall Mona ta fram sitt religiösa dockskåp, Krubban i Bethlehem, och placera ut de små tillhörande figurerna.
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet.
Eftersom det är en så pass stor julkrubba som Mona skall ställa iordning så vill hon komma igång så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite julstämning i radhuset. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför en en-armad bandit som han köpt och med en sexa Bourbon vid sin sida. Bosse känner inte alls för att leka med Monas dockhus till krubba, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han har gått vilse i en okänd byggnad på vägen till en jobbintervju. Bodström befinner sig i en stor sal med många bänkar, två talarstolar och en praktfull vävd tavla på väggen. Bodström tycker sig förnimma platsen från en tidigare reklamfilm där han spelade huvudrollen. Men den gode Thomas hittar inte ut, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju ha krubban klar till innan mörkret faller.
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Kalinka att beställa en taxi till Algutstorp 6 i Edsvara för en färd mot Nacka…
Efter exakt 4 timmar och 2 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande krubbdekoratör, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som sitter fast framför den enarmade banditen med en påfylld Bourbon, men möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder in Ibbe i vardagsrummet där det finns en tom julkrubba - alla figurer är som bortblåsta! Mona blir desperat, och skickar i väg Ibrahim med familjen Sahlins Volvo för att köpa en ny uppsättning figurer till julkrubban. Mona tipsar Ibbe om att de kan finnas på Domus, men Ibbe hittar inget Domus och får ringa till sin tidigare chef Göran för att få råd. Göran hånskrattar åt Ibbe, Domus - det var ju länge sedan det... Ibbe får rådet att åka till Coop Forum i Gustafsberg.
En timme hinner passera innan Ibrahim Baylan kommer tillbaka, nöjd med sig själv. I sina arbetarnävar har han en uppsättning figurer som enligt butikspersonalen skall placeras i en julkrubba. När Mona får se Josef, Maria, Jesus-barnet, de tre vise männen och några små djur så blir hon rasande! Monas julstress får henne att brist ut i hårda ord om Ibrahim Baylans inkompetens, "Vad fan är det här för något anti-feministisk skit? Fyra män, ett gossebarn och en, EN kvinna! Har du inte hört talas om varannan damernas Ibrahim!? Är du en feminist innerst inne, hur vad det med kvotering va...? Det här hade Håkan Juholt fixat utan problem." Ibbe blir upprörd och ger sig snabbt iväg med familjen Sahlins Volvo för att hitta något som kan balansera upp den snedvridna könsfördelningen i den där krubban.
Väl framme på Coop Forum i Gustafsberg hittar inte Ibbe några fler Mariafigurer och vet inte riktigt hur han skall lösa problemet. Men så passerar han leksaksavdelningen och ser tre dockor, förvisso lite större och mer iögonfallande än de små anspråkslösa figurerna som nu finns i Julkrubban. Ibrahim greppar de tre dockorna, som faktiskt påminner om hans ryska väninnor, och marscherar med raska steg mot kassalinjen.
Mona blir ännu mer rasande när Ibrahim lämnar över tre yppiga och estetisk tilltalande Barbie-dockor till Mona. Mona kokar inombords över det hån mot jämställdhetskampen. Inte ens när Ibbe snabbt målar en mustasch på jungfru Maria med en märkpenna blir Mona nöjd, trots Ibrahims ambitioner att slå mot det heteronormativa tänket i julkrubban. Mona hatar Barbie-dockor, Mona föraktar leksaker som förstärker könsroller och ger små flickor en sned bild av hur man bör vara som ung kvinna.
Ibrahim blir ledsen och föreslår att man istället skall skriva ett pressmeddelande om hur Alliansregeringen genom den kalla handens politik skapat ett samhälle där kampen mot feminism och jämställdhet bedrivs med julpynt och vulgära leksaker. En bra idé tycker Mona som kommer på att man just den här dagen faktiskt inte har hittat en enda orsak till att gnälla på borgarbrackorna.
Ibrahim åker i väg med taxi igen, denna gång till Sveavägen 68, för att knåpa ihop det där pressmeddelandet. På vardagsrumsbordet ligger en hög med Barbiedockor och några figurer kända ur det Nya Testamentet. Mona går för att lägga sig ensam i den stora sängen och blickar ut över grannskapet i Nacka. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast Bosse Sahlin är vaken...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar