Göran Skytte, under min uppväxt en av de där flummiga och gravt vänstervridna galningarna som befolkade tidningsredaktioner och monopol-TV, har likt ett bra vin mognat och blivit så mycket, mycket bättre med åren. Skytte var ju gammal proggare, bästis med Mikael Wiehe och bara allmänt vänsterflummig. När Skytte nuförtiden skjuter skarpt i SvD så läser jag hans krönikor med andakt, de är så bra - de är små underverk...
I dagens SvD skjuter Skytte in sig på varför opinionen ser ut som den gör när all sans och logik egentligen borde innebära att vi i Alliansen borde leda stort. Skytte skriver det som jag tänker, och han gör det så bra!
Problembilden är nog inte så mycket den politik som vi har kört under mandatperioden, i början med en medvind i ryggen och efter ett tag med en motvind av orkanstyrka. Nej, problemet är hur vi för ut vår politik och varför vi gör de förändringar vi gör. Alliansen och dess högdjur låter sosseriet skriva verkligheten medan vi lämnar Walk-Over i den ideologiska debatten. Faktiskt en situation som i mångt och mycket påminner om hur Göran och en maktfullkomlig sosseregering spelade oss i händerna 2006, där vi fick skriva verkligheten och där Göran inte tyckte att utanförskapet var något som helst problem.
Idag har vi makten, och vi tror att de väljare som valt oss skall belöna oss för det vi gör eller det vi gjort. sanningen är den att vi snabbt måste upp på banan och presentera den verklighet vi ser i dag och i morgon, för att sedan dela med oss av våra visioner av hur vi gör Sverige till en bättre plats att leva, fostra våra barn och bli gammel i som småningom. Det är här det brister, och orsaken kan man hitta i en alldeles för stelbent stab av politrucker som inte alls når ut - som Centerns Flanking och vår egen Moderata partisekreterare Schlingmann.
Sättet som Skytte beskriver Schlingmann på är i mina ögon tyvärr alldeles för klockrent för att vara trevligt. Schlingmann är kunnig som bara den, han borde ju vara rätt person på rätt plats för att skapa förutsättningar för oss moderater att nå ut med våra budskap - men det når inte ända fram. Svåra ord blandas till en rappakalja som vanligt folk rynkar på näsan åt, och efter EP-valet var "Schlinge" nöjd trots att vi på fältet kände att misslyckandet fanns där ibland oss och att väljarna absolut inte tagit åt sig våra budskap. När man är nöjd när det inte går bra så är man farligt ute, och i min pessimistiska världsbild så måste vi ut på arenan nu för att hinna vända på det här till valet. Frågan är då om Centerns Flanking och vår egen Schlingmann är rätt personer att leda oss rätt och ta oss fram - jag hoppas, men jag vet inte riktigt vad jag skall tro.
I fråga efter fråga ser folket oss som ett bättre alternativ än sosseriets alternativ, och man har bland gemene man så lite förtroende för sossarnas ledarskap att det snart inte längre är mätbart - och ändå ser det ut som det gör. Vi genomför den politik vi gick till val på men vi pratar inte om de fyra år till som vi vill ha för att blåsa på förändringens vindar. Att det från oppositionen lönar sig att vara tyst, eller ibland slänga ur sig ofinansierade önskedrömmar till förslag och blanda upp detta med ett tröttsamt gnällande är ju en sak - de sitter ju liksom där för att gnälla på de som har makten. Vi som statsbärare måste visa vår vilja och våra ambitioner, och det kan väl egentligen inte vara så svårt? Men vi måste göra det här och nu!
Skytte är min nya husgud, efter dagens krönika om förtroende och ett tidigare mästerverk om Mona Sahlin. Skytte fyller år den 13 mars, precis samma födelsedag som min yngsta son och hädanefter kommer jag alltid att hurra även för Skytte när jag hyllar för Felix när ljusen skall blåsas ut. Fortsätt att skjuta Skytte, det är när tidigare missledda människor lyfter den verklighet vi lever i som man ser verkligheten som den är. Jag tillber en gammal vänsterkuf numera, ur led är tiden...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar