Det är söndagen den trettonde december, det är Lucia. Mona Sahlin kliver upp ur sin säng och vrider upp persiennerna. Vädret där ute är grått och tråkigt, trots att lite snö föll igår, ungefär lika tråkigt som Mona känner sig den här söndagsmorgonen.
Julstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med den här söndagen med ett Lucia-tåg i partihögkvarteret på Sveavägen 68. Just denna Lucia är det Mona Sahlin i egen hög person som skall planera och arrangera Luciatåget.
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet. Eftersom det är ett så pass stort Luciatåg som Mona skall planera och arrangera så vill hon komma igång så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite Luciastämning i partihögkvarteret. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför datorn, uppkopplad framför Betsons avancerade spelsajt och med en rykande glögg vid sin sida. Bosse känner inte alls för att planera eller arrangera ett Luciatåg, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men sitter fast i AIK damfotbolls lussevaka i ett omklädningsrum på Skytteholm där han deltar iförd endast en tomteluva och sitt löjliga flin. Thomas Bodström kan inte ta sig loss, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju att Luciatåget skall bli så fulländat att ingen kan ifrågasätta hennes ledaregenskaper eller organisationsförmåga. Hur skulle det se ut ifall man aspirerade på att styra landet Sverige om man inte mäktar med att styra upp ett simpelt Luciatåg...
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Galina att beställa en taxi till Långgatan 46 i Karlstad för en färd mot Nacka…
Efter exakt 3 timmar och 11 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande Luciatågsfixare, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som sitter fast framför datorn med en påfylld och rykande glögg, men möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder in Ibbe i köket där hon visar sin planering över hur Lucia-tåget bäst arrangeras. Ibbe blir aningen förvånad, här finns något som Mona verkar ha lyckats styra upp på ett bra sätt. De två klär med milt våld ut Bosse till stjärngosse och släpar sedan ut den motsträvige mannen till den väntande taxin. Bosse vägrar släppa sin Laptop och sin glögg varför alla illusioner som funnits om att få Bosse att hålla i en stjärna raseras. Resan går genom en öde huvudstad, mot Sveavägen 68.
Mona får ett utbrott när hon kommer upp till det dagrum där bara de mest indoktrinerade och sinnesslöa sossarna har samlats. Varenda en har klätt ut sig till tomte, alla vill vara röda för att vara sin ledare till lags. Partimegafonerna i bloggosfären, herrar Westerholm och Krassman, som skulle ha varit pepparkaksgubbe respektive pepparkaksgris är tomtar, Sven-Erik Österberg är tomte men i en alldeles för liten dräkt som gör att karlakarln från Skinnskatteberg ser rent löjeväckande ut, Thomas Östros är tomte, och Leif Pagrotsky är tomtenisse - alla är röda, alla är tomtar. Ja, till och med Veronica Palm, tilltänkt Lucia, är tomte. Monas julstress får henne att brista ut i hårda ord om Ibrahim Baylans inkompetens. Ibrahim skulle i sin roll som partisekreterare mailat till var och en av deltagarna om vilken klädsel dessa skulle ha, det borde ja Ibbe ha fattat. Ibbe får höra att Håkan Juholt säkert hade klarat av den här lätta uppgiften med bravur... Samma Juholt bojkottar för övrigt Luciatåget trots att man från VU hemställt om att Juholt skulle infinna sig utklädd till just en tomte.
Julstressen har satt sina klor i Mona, det finns så mycket som måste hinnas med den här söndagen med ett Lucia-tåg i partihögkvarteret på Sveavägen 68. Just denna Lucia är det Mona Sahlin i egen hög person som skall planera och arrangera Luciatåget.
Mona sätter på sig sin röda plysch-morgonrock med den vanskapta rosen inbroderat på det vänstra bröstet, sätter fötterna i de mysiga tofflorna och hasar ut ur det instängda sovrummet. Eftersom det är ett så pass stort Luciatåg som Mona skall planera och arrangera så vill hon komma igång så tidigt som möjligt, och hon vill inte göra det själv – hon hoppas på att maken Bosse vill dra sitt strå till stacken för att få lite Luciastämning i partihögkvarteret. Men var är Bosse egentligen?
När Mona hittar Bosse så sitter han försjunken framför datorn, uppkopplad framför Betsons avancerade spelsajt och med en rykande glögg vid sin sida. Bosse känner inte alls för att planera eller arrangera ett Luciatåg, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona drar en djup suck när hon börjar rota i klädhögen efter sin mobil…
”Visst kommer väl Thomas att vilja hjälpa mig” konstaterar Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men sitter fast i AIK damfotbolls lussevaka i ett omklädningsrum på Skytteholm där han deltar iförd endast en tomteluva och sitt löjliga flin. Thomas Bodström kan inte ta sig loss, och Mona känner desperationen komma krypande – hon vill ju att Luciatåget skall bli så fulländat att ingen kan ifrågasätta hennes ledaregenskaper eller organisationsförmåga. Hur skulle det se ut ifall man aspirerade på att styra landet Sverige om man inte mäktar med att styra upp ett simpelt Luciatåg...
”Ibbe!” tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, och lovar att komma så fort han bara kan. Det sista Mona hör av Ibrahim är hur den glade gamängen ber någon som heter Galina att beställa en taxi till Långgatan 46 i Karlstad för en färd mot Nacka…
Efter exakt 3 timmar och 11 minuter ringer det på dörren och Ibrahim Baylan, jourhavande Luciatågsfixare, har anlänt till det Sahlinska residenset. Ibbe hälsar snabbt på Bosse, som sitter fast framför datorn med en påfylld och rykande glögg, men möts av något svårförståeligt ljudflöde. Mona leder in Ibbe i köket där hon visar sin planering över hur Lucia-tåget bäst arrangeras. Ibbe blir aningen förvånad, här finns något som Mona verkar ha lyckats styra upp på ett bra sätt. De två klär med milt våld ut Bosse till stjärngosse och släpar sedan ut den motsträvige mannen till den väntande taxin. Bosse vägrar släppa sin Laptop och sin glögg varför alla illusioner som funnits om att få Bosse att hålla i en stjärna raseras. Resan går genom en öde huvudstad, mot Sveavägen 68.
Mona får ett utbrott när hon kommer upp till det dagrum där bara de mest indoktrinerade och sinnesslöa sossarna har samlats. Varenda en har klätt ut sig till tomte, alla vill vara röda för att vara sin ledare till lags. Partimegafonerna i bloggosfären, herrar Westerholm och Krassman, som skulle ha varit pepparkaksgubbe respektive pepparkaksgris är tomtar, Sven-Erik Österberg är tomte men i en alldeles för liten dräkt som gör att karlakarln från Skinnskatteberg ser rent löjeväckande ut, Thomas Östros är tomte, och Leif Pagrotsky är tomtenisse - alla är röda, alla är tomtar. Ja, till och med Veronica Palm, tilltänkt Lucia, är tomte. Monas julstress får henne att brista ut i hårda ord om Ibrahim Baylans inkompetens. Ibrahim skulle i sin roll som partisekreterare mailat till var och en av deltagarna om vilken klädsel dessa skulle ha, det borde ja Ibbe ha fattat. Ibbe får höra att Håkan Juholt säkert hade klarat av den här lätta uppgiften med bravur... Samma Juholt bojkottar för övrigt Luciatåget trots att man från VU hemställt om att Juholt skulle infinna sig utklädd till just en tomte.
Ibrahim blir ledsen och påpekar att Bosse Sahlin, som sitter i ett hörn i en sulky med sin laptop och en rykande glögg, faktiskt är vitklädd och utklädd till stalledräng. I samma sekund så kommer Lars Ohly och Alice Åström in i lokalen, Lasse som stjärngosse och Alice som tärna. Lasse verkar ha glöggat litegrann ty han sjunger redan egna tolkningar av kända luciasånger: "Stalin var en proletär. Vi tackom nu så gärna. Han tankar sina T-34:or, allt för den röda stjärnan..." Mona ser ljuset denna annars så mörka Lucia, kommunisterna räddar Mona med sin blotta närvaro. En stjärngosse, en tärna och Bosse Sahlin görs snabbt om till Lucia. Det enda som saknas är pepparkaksgubben, och den rollen får Ibrahim Baylan ta på sig eftersom han misslyckades med att hjälpa Mona.
Det hörs spridda skurar av klagosång i lokalen där man dels anser det olämpligt med en Lucia som sitter i en sulky och surfar på spelsajter och dels finns det synpunkter på att Lars Ohly på sin stalledrängsstjärna också applicerat såväl en hammare som en skära i hårt guldpapper. Mona börjar bli rejält frustrerad och ställer in hela Luciatåget på stående fot. Varför i hela fridens namns skall det vara så svårt att få till ett välsammansatt Luciatåg i ett parti där både kvotering och feminism borde innebära en jämn spridning av de olika rollerna i ett Luciatåg? Och varför gnäller partivännerna på Lasses hammare/skära/stjärna - de har väl hela tiden vetat om Lasses fascination för de gamla kommunistsymbolerna? Mona börjar nästan gråta när hon känner misslyckandet komma ikapp henne.
Ibbe blir också ledsen och föreslår för att trösta Mona att man istället skall skriva ett pressmeddelande om hur Alliansregeringen genom sin politik skapat ett samhälle där det är fult att vara Lucia eller en tärna, där kampen mot feminismen raserar gamla fina traditioner. Det kommer att krävas kvotering och ett program i grundskolan där genusaspekten i Luciatågets sammansättning belyses till fördel för just tärnor och lucior. En bra idé tycker Mona, som blir lite gladare och som samtidigt kommer på att man just den här dagen faktiskt inte har hittat en enda orsak till att gnälla på borgarbrackorna.
Ibrahim åker i väg med hissen, till Sveavägen 68:s fjärde våning, för att knåpa ihop det där pressmeddelandet. Mona tar trapporna upp till på taket på Sveavägen 68 och blickar ut över en huvudstad som övergett rörelsen. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser inte alls vit på fur och gran, snön lyser ej vit på taken. Endast Bosse Sahlin är inte vaken...
Länkar: SvD
Inlägg
1 kommentar:
Fredrik,
sen du började med din Mona-serie så har sossarnas opinionssiffror slagit nya rekord. Du har helt enkelt fått både henne och Baylan att framstå som mänskliga med alla sina uppenbara brister. Det har uppenbarligen slagit an en ton hos svenska folket. Vore det inte läge att köra en kalender om en annan ppolitiker som vaknar upp under en askgrå Nackahimmel, t.ex. Schlingmann? Jag menar det är inte över förrän Babben har sjungit (fast då är det å andra sidan fett över).
Skicka en kommentar