TREDJE ADVENT OCH TORTYR...

Det var ju inte alls längesedan jag föll till marken av en serie hårda slag i min mage, en mage som på många sätt är rätt lik en boxboll förvisso. Det var Sören Holmberg och det var Statistiska Centralbyrån som slog ner mig med en massa siffror som tydligt visade att vi kommer gå in i ett valår med ett hyfsat underläge för regeringen...

Jag föll till marken, låg i fosterställning, gråtandes och gnyendes efter den misshandel som jag utsattes för och jag var precis på väg att börja resa mig när Sören Holmberg återkommer med en ny vän, den opålitliga SIFO, som hånskrattandes börjar sparka frenetiskt på en redan sargad själ med sina grova skor. Det är den Tredje Advent, det är den ljusa morgonen i den mörka årstiden - det är Lucia, men hos mig är det bara mörker. Inga små söta, piffiga flickor med ljus i näven kan få mig bättre till mods, ingenting känns bra överhuvudtaget då jag återigen intar fosterställning för att gråta ut och gny ännu lite längre.

"Alliansen fruktar ett protestval" är en nattsvart rubrik denna morgon - men låt det då inte finnas några orsaker till att protestera! Beskriv vår verklighet, sätt ner foten och börja beskriv varför vi gör det vi gör och vad skillnaderna är mot det andra alternativet. Den som beskriver en tillvaro folk känner igen sig i och som påstår sig ha instrumenten för att göra denna tillvaro bättre i framtiden brukar ju vinna val i det här landet.

Efter SCB-misshandeln, och efter det att ministrarna Husmark-Pehrsson och Littorin har fått löpa gatlopp i media så var det ju ganska uppenbart att SIFO skulle förstöra den här dagen i mitt liv också. Riksdagens egen lilla toka, Veronica Palm, har ju visat sig vara en så pass grov och oseriös debattör i ämnet att hon bara genom att gapa tillräckligt mycket med sin breda käft i ämnet lyckades få Littorin till hjärtintensiven på St Göran. Så efter det som sagts och skrivits om sjukförsäkringar så kunde man ju bara förvänta sig ett fortsatt fritt fall.

Efter min förra kollaps, så uppmanades jag av mina vänner och ovänner att resa mig upp, att bita ihop och kämpa på - och jag var på väg att resa mig när jag denna morgon fälldes som en fura. Siffrorna är från det osäkra SIFO men talar trots det ett tydligt språk, det är en uppförsbacke vi måste springa uppför om vi som vill se en regering utan Mona och Ohly styra landet även efter valet om 10 månader. Det kommer bli tungt, och jag ligger ju där jag ligger några dagar till för att förmodligen sänkas av SKOP, United Minds eller något annat opinionsinstitut med ännu fler vulgära siffror. Men den som inte kämpar är heller inte värd att segra, och därför så kommer jag att försöka ta mig samman alldeles ovasett vad framtida undersökningar bär vid sin barm.

Det är ju inte över förrän Anna Book sjunger, det finns ju faktiskt tid kvar till valdagen den 19 september. Jag ligger i min fosterställning och gråter och gnyr för att vänta på hur snillet Schlingmann skall få oss att vända på det här, vad har vi för dunderkur att ta till? Det är 10 månader kvar, det är lång tid kvar men den som faller fritt landar ofta hårt. Ta fram fallskärmen, landa mjukt och börja slugga tillbaka...!

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, AB, Expr, Röding J, Min Ledamot, Kent, Mary