2010/03/28

TÄNK OM DET VAR DU...


Avundsjukans alla obehagliga symptom börjar kännas i min allt annat än späda kropp, varför en gammal skånsk gubbe? Varför inte jag? Kallsvett och andnöd, gasavgång och örsprång... Ett rätt självklart svar är ju att det faktiskt krävs att man slänger in en eller några lottorader med tillhörande jokernummer för att vara med i "matchen", och det hade jag ju inte gjort.

Men tänk om jag hade satsat de där pengarna, tänk om jag hade lyckats pricka in alla siffror på både lotto och joker? Tänk om det i media hade stått att den rätta raden hade lämnats in på den där tobaksaffären mellan Bel Ami och Bolaget på Landsvägen i Sundbyberg? Den där sunkiga tobaksaffären som har ett gediget utbud av herrtidningar i sitt sortiment och ett paket solskadade kådisar i sitt skyltfönster? Tänk om det hade varit jag?

Det finns ju de som säger att lycka inte kan köpas för pengar. Men tänk om det hade varit jag som av en slump hade slängt in en vinnande rad samtidigt som jag stod där och bläddrade i någon dammig herrtidning. Tänk om en bräkande gute hade ringt upp lilla mig för att berätta att jag var 214.5 miljoner kronor rikare. Hade jag inte varit rätt lycklig då så hade jag varit en idiot...

Många "tänk om", men bara att dagdrömma om hur mycket lättare livet skulle bli med 214.5 miljoner på bankkontot är ju en rätt behaglig form av tidsfördriv. Under gårdagskvällen satt jag med två urdruckna pilsner på vardagsrumsbordet och förbannade mig själv. Tänk att inte jag hade sett det där uppenbara som skåningen hade sett - att siffrorna 7, 10, 16, 23, 26, 27, 35 tillsammans med några siffror ur jokernumret 3500292 var värda 215 miljoner...

Så då tillbaka till tänk om. Tänk om det hade varit jag? Hade mina prioriteringar avslöjat min politiska läggning? Kan man se vem som är moderat, sosse, folkpartist eller vänsterpartist på sättet som personen i fråga sätter sprätt på 214.5 miljoner? Troligtvis, kom jag fram till medan ölens effekter tog ett allt bastantare grepp om min skalle...

Hade mitt bankkonto fyllts på med 214.5 miljoner svenska kronor så hade jag först av allt gjort mig helt skuldfri. Det är ju så sant som den gamle, saknade sosse-ledaren Persson en gång skrev: Den som är satt i skuld är icke fri...

Att göra sig fri, att om möjligt rätta till de misstag man gjort på löpande band genom livet och faktiskt få möjligheten att sova med ett lite bättre samvete, är inte det att bli lite lyckligare genom att man fått tag på pengar för en gångs skull? Prio ett, betala av skulderna jag har och helt plötsligt har man bara 214 miljoner kvar. Därefter börjar ju den process som kräver lite mer av funderande. In med 200 miljoner på en isländsk bank låter ju som en bra idé, för framtida utsvävningar i sus och dus.

Sålunda har jag alltså 14 miljoner att njuta av. Ett fint hus, ett anonymt bidrag till partiets valfond och så var det 10 miljoner kvar. Fyra söner har man njutit sig till genom lite sumo-brottning i sänghalmen, och de kan väl få 1 miljon var till att börja med - att förfoga fritt över. Då har jag kvar 6 miljoner. Då skall man resa naturligtvis! Jorden runt med stopp på lite udda ställen som tilltalar mina intressen: Libyen, Kuwait, Brunei, Nordkorea, Sarah Palins hemstad i Alaska, Las Vegas, Gettysburg, Saint Barth, Chile och så vidare till mitt paradis på jorden - Falklandsöarna för minst ett halvår...

Om jag spenderar friskt på resorna så borde jag kunna bränna 2 miljoner av vinsten på detta, och kvar sitter jag med fyra miljoner. En shoppingtur på Dressman och MediaMarkt, och helt plötsligt är fyra miljoner bara tre och halv. In med de slantarna på kontot, för att njuta av livet och bara glömma bort att jag faktiskt har 200 miljoner till tryggt placerade på Island.

Men hur tänker då några av bekantingar i den politiska bloggosfären? Är de så förutsägbara som jag tror att de är?

Kommer folkpartisten Klamberg skänka 100 miljoner till Amnesty eller något ultrafeministiskt projekt i republikansk anda? Kommer vänsterpartisten Johan Lindahl se till att svensk-kubanska vänskapsförbundet går mot en ny vår med en välfylld kassa? Kommer sossen Westerholm stolt investera slantarna på ett sådant sätt att skatteuttaget maximeras? Kommer min moderata kollega Kent att donera allt till Universitetssjukhuset i Örebro? Kommer Adam Axelsson på MP:s kansli i stadshuset att hjälpa Yvonne Ruwaida med att betala hennes mobilräkningar? Kommer Centerns Per Ankersjö köpa ett batteri luftvärnsstrålkastare att lysa upp huvudstaden med nästa Earth Hour? Kommer kristdemokraten Peter Soilander ge tionde till kyrkan?

Alla är ju olika, men kan man se den ideologiska märgen på hur man sätter sprätt på 214.5 miljoner kronor...? Ta det som en utmaning, svara gärna med en kommentar eller ett blogginlägg. Hur människor drömmer olika är ju egentligen ett bra sätt att forma politik efter. Så dröm på, tänk om det var du...?

Länkar: AB1, AB2, SvD, DN, Expr

4 kommentarer:

Roland Orre sa...

Eftersom du skrev ner siffrorna var jag tvungen att kolla en rad som jag själv testat några gånger då den såg bekant ut, men... tack och lov var det fel.

Jag spelar inte normalt, men då det inte är så lätt att få tag på startkapital i Sverige (jag är entreprenör) så skadar det ju inte att testa det med.

Nu skall man inte tro att pengar automatiskt ger lycka, men pengar är alltid ett stort hinder när man vill åstadkomma något. Hårt arbete räcker oftast inte.

Janne B sa...

Det är en del jag skulle göra med en så fet lottovinst. Jag skulle betala min äldsta sons skuld för sin bostadsrätt och köpa var sin lägenhet till min andra son och min doter. det kostar väl totalt ca 6 miljoner. Skulle skänka min sambo ett par miljoner så hon kunde göra sig skuldfri. Mina egna lån på ca 200.000 på mitt hus i duvbo skulle också betalas. Sen finns ju 206 miljoner kvar. Önskelistan är ju lång. Pojkdrömmar skulle förverkligas på löpande band: Ferrari, Porsche, Rolexklocka, Oljemålningar av Halmstadsgruppen, Osslund etc. Hus
på Gotland (Valleviken) och i Spanien (Costa del sol). Renovering av bostaden, tak till poolen känns också relevant. En rejäl slant till barnen också. Sen behöver jag mer betänketid till vad som skall göras med de 150 miljonerna som finns kvar. Nationer som Vietnam,Thailand,Haiti som behöver ett rejält bistånd efter sina krigoch katastofer, de hemlösa i Sundbyberg (som inte finns enligt sossarna och den skiten Jagerby)poppar naturligvis upp på en gång i huvudet. Tänk att kunna hjälpa sina medmänniskor till ett bättre liv.
Janne B

Adam Axelsson sa...

Tack för inbjudan. Personligen skulle nog mina prioriteringar se ut ungefär som dina, men med vissa mindre justeringar. 1) Jag har inga barn att ge pengar till, men syskon och föräldrar. 2) Resorna skulle styras mot dyk, skidor, segling och bergsklättring. 3) Jag hade nog inte valt en Isländsk bank. 4) Hellre Chicago än Alaska. 5) Gåvan med pengar skulle gå till fler mindre organisationer, snarare än en stor. 6) Jag hade inte köpt mina kläder på Dressman.

Tokmoderaten sa...

Tack för engagemanget, min gröna läsare. Lika men ändå så olika... ;-)