Helgernas höjdpunkt för den politiska nörden brukar vara de opinionsundersökningar som de olika instituten sprutar ur sig, och denna söndag är det kära, gamla SIFO som presenterar sina siffror - siffror av stiltje, siffror av mardrömskaraktär.
Om det skulle vara så att de siffror som presenteras denna morgon skulle vara de som blev valresultat på valnatten så har vi en jobbig tid framför oss. Inte nog med att de grönröda har ett övertag mot Alliansen, hemskheterna förstärks av Sverigedemokraterna ges möjligheten att vända upp och ner på den politiska vardagen genom sin vågmästarroll. Ingen kommer att ta i SD ens med tång, men de kommer att sitta där i riksdagen och med väljarnas stöd bringa kaos i ett land som behöver trygghet...
När mardrömmen är ett fortsatt grönrönt övertag och en vågmästare som ingen vill veta av så finns det ju trots allt andra nyheter i SIFO-mätningen som kan anses vara god nyheter. Glappet mellan de grönröda och Alliansen är mindre och inte alls så skrämmande som i många andra mätningar. En skillnad på lite drygt 3.5% kan man snabbt sudda bort ifall man får medvind istället för motvind, och att Miljöpartiet återigen visas upp som en förlorare måste väl anses vara ett tecken på ett trendbrott som alla Alliansvänner har längtat efter.
Det händer inte mycket när det gäller rörelser bland väljarna, inte mycket alls - men det är rätt enkelt att en morgon som denna tolka in på mörker och ljuspunkter i de siffror som från och med nu är dagens sanning. Är det sanningen vi ser, så gud bevare oss. Det är siffror som ger oss signaler och tecken på att det är dags att jobba ännu lite mer och ännu lite hårdare för att visa upp en ihålig politik som grundar sig på människoförakt från Sverigedemokraterna. Det är de här siffrorna som skall få igång oss Alliansvänner när det gäller att lyfta fram en ihålig politik som grundar sig på gnällande och malkuledoftande politiska grubblerier signerade de grönröda. Skillnaderna är små, möjligheten att komma igen är stora - nu är det upp till oss...
5 kommentarer:
Hej!Spekulera kan man,men inte dra slutsatser.
För den som kan sin statsvetenskap så finns det inget att tolka i denna mätning. Inga förändringar är statistiskt säkerställda och några slutsatser går inte att göra. Inga alls.Punkt.Glappet mellan de rödgröna och alliansen har inte krympt OCH inte ökat.
Vad vi KAN säga är att fortsatt så leder de rödgröna.
Och vi kan också säga beroende på vilka partisympatier vi har; hoppas SD i verkliga valet har under 4.0 %
Mvh
Peter
Det hela är mycket enkelt. Om SD kommer in i riksdagen så är det för att folk vill ha dem där och då är det övriga partiers (förbannade) skyldighet att ta detta på allvar, lägga gamla vanföreställningar och förutfattade meningar på hyllan och istället se om man kan komma överrens i en koallition. Att SD skulle samarbeta med V och MP är helt uteslutet pga deras totala verklighetsflykt. Däremot skulle Alliansen kunna få förnyat förtroende genom att genomföra några små, enkla förändringar i invandringspolitiken i utbyte mot SD:s stöd i andra frågor.
Några exempel på sådana förändringar skulle kunna vara:
1. Inför åldersbestämning på de ensamkommande flyktingbarnen. Finns idag i NOrge och Danmark.
2. Saknas asylskäl för minderåriga, ge dem TUT tills de fyllt 18 och utvisa dem därefter, en lösning som Norge nu infört.
3. Inför regler som kräver tillstånd att resa tillbaka till ett land man sagt sig flytt ifrån, en lösning som Danmark nu infört.
4. Om man ej kan styrka sin identitet vid asylansökning innebär det att man aldrig kan få igenom en familjeanknytning.
5. DNA-testa anhöriga för att säkerställa släktskap mellan föräldrar/barn.
6. Inför försörjningsplikt för anhöriga som vill återförenas i Sverige.
Genom dessa enkla och långt ifrån extrema förslag, skulle säkert SD ställa upp på alliansens övriga politik och rösta med dem under de kommande 4 åren. Samtidigt skulle det leda till en välbehövlig minskning av antalet nya invandrare, som skulle skapa förutsättningar för att bringa trygghet i ett land med alltför mycket kaos.
Visst kan det kännas oroväckande att SD kan tänkas bli vågmästare. Men samtidigt kanske alla ni politiker där ute, borde fråga er hur det kan komma sig att så pass många väljer att rösta på SD.
I mina ögon är SD ett missnöjes val, de jag har pratat med som kommer att rösta på SD, menar att det är som att välja mellan pest eller kolera i valet mellan alliansen eller den röd/gröna röran.
Jag håller med Niklas. Jag kommer själv att missnöjesrösta pga att jag är missnöjd med massinvandringspolitiken och det multikulturella experimentent (som vi ser resultatet av i Storbritannien) och som jag allvarligt tror har negativa konsekvenser för sverige om man använder förnuftet. Det är livsfarligt att förlita sig på de känslomässiga antaganden som invandringpolitiken präglas av idag.
Jag har nästan hela livet varit vänster men med åldern blir man ju lite visare och kan se nyanser i tillvaron, sålunda har jag glidit åt höger. Fredrik & CO har varit ett lyft för Sverige på många sätt, bl.a. för att man försökt problematisera vänstertänket i sverige. Om SD inte funnits så hade jag röstat för fortsatt förnyelse av sverige. Jag tror nämligen att högern har en lite mer pragmatisk syn än den känslostyrda vänstern och därmed kan man erkänna att problem finns med tiden.
Men man har inte vågat ta tag i den heta potatisen ordentligt. Vilket i och för sig är förståeligt i ett land som sverige, strutsarnas hemland där den som drar upp huvudet ur sanden och ser sig om riskerar snabbt att bli av med den.
Förhoppningsvis har SD-debatten bidragit till att lösa upp cementerade tankar.
Hej Peter
Nu var det ju så att mätningen som sifo gjorde var statistiskt säkerställd.
SD kommer att få minst 8 % och det skall bli ett sant nöje att få se något av allianspartierna krypa till korset.
Moderatsocialisterna kommer att svälja förtreten för ytterligare 4 år vid köttgrytorna.
Skicka en kommentar