NÄR MAN VET ATT MYCKET KOMMER ATT BLI MER

Är det något som man faktiskt skall ge de gamla statsbärarna i Socialdemokraterna "cred" för är det deras förmåga att se till att plus och minus oftast går ihop när man har jobbat ihop sina budgetar. Det har funnits en verklighetsförankring, en förmåga att se konsekvenserna av att låta utgifterna rusa i höjden - där konsekvensen alltid har blivit ett högre skatteuttag. Socialdemokraterna har alltid visat att man har haft förmågan att styra landet, på sitt sätt och efter sina visioner.

Men det känns som om beskrivningen tillhör dåtiden, en dåtid då inte Mona Sahlin var partiordförande, en dåtid då sossarna tog ansvaret själva, en dåtid då två små partier som betraktar budgetdisciplin och utgiftstak som trams hölls på armlängds avstånd men användes som stöttning för det socialdemokratiska samhällsbygget. Det var då, innan påhittet de rödgröna uppfanns och utvecklades till de grönröda - en koalition av dagdrömmare som fått ärva pojken Mats guldbyxor, ett par slitna manchesterjeans där sedelpressen göms i byxfickan.

Nu är nu, och efter några dagar av utgiftssprängande så kommer små antydningar om hur det skall finansieras. Det handlar om att med skattevapnet höja priset på bensin med 49 öre litern, det handlar om att jobba fram en ny förmögenhetsskatt. Skattehöjning efter skattehöjning slänger man fram från det grönröda gänget, efter sin löfteskarusell som Mats Odell gav ett namn som jag inte vågar upprepa då jag inte vill vara ansvarig för en eventuell stroke hos Thomas Östros.

Man lovar mycket, men när det kommer till skattehöjningar så lovar man för lite. Jag spyr som bekant på skattehöjningar överhuvudtaget, och tycker att de 11 miljarder som de grönröda ännu så länge har slängt i ansiktet på oss väljare är illa nog. Men om det är de gamla socialdemokraterna som har gömt sig bakom Monas korta kjolar så måste det komma mycket, mycket mer av skattehöjningar för att trovärdigheten skall finnas där.

Kan vi förvänta oss den ärligheten nästa måndag, den tredje maj, när allt grönrött tänkande skall ge oss ett resultat? Kommer socialdemokratin stå fast vid sin tidigare förmåga att balansera sina budgetar, eller kommer vi att få se hur rörelsen tar sina sista egna andetag och låter Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lasse Ohly ställa in respiratorn? Jag fruktar det senare, tecknen finns ju där att socialdemokratin lägger sig platt i fråga efter fråga. Kommer det att bli så att dagdrömmande och önsketänkande också blir ett sosse-signum? På måndag vet vi...

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson vill med sin miljörabiata politik skapa ett samhälle där nya klasskillnader blir ett resultat av de politiska besluten. En ensamstående undersköterska kommer att bli tvungen att ställa bilen när bensinpriset går i höjden, med resultatet att ungarna får stanna längre på dagis eller missa sina fritidsaktiviteter. En ensamstående undersköterska kommer få se elräkningen tulla på matkontot när prisnivån normaliseras kring vinterns chock-nivåer. En ensamstående undersköterska kommer att få ett mycket jobbigare liv i stearinsljusets sken när Miljöpartiets politik slår igenom.

Den rika direktören kommer att få dyrare bensin, dyrare el men det betyder mindre - han eller hon har ändå råd att leva vidare. Det är de med små marginaler som kommer att lida mest när en rödgrön politik blir mer grönröd... Det är så man skapar ett nytt klassamhälle, där de som har det jobbigt får det jobbigare och de som har mycket kan leva vidare med lite mindre pengar kvar i plånboken runt löningen.

Den tredje maj får vi veta mer. Spänning? Äventyr? Nostalgi? Nä, snarare ett trauma...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,DN1, DN2, AB1, AB2, Expr1, Expr2

Bloggar: Magnus Andersson, Seved Monke, Thomas Böhlmark, Kent Persson