NÄR OENIGHETEN LYSER MED ETT GRÖNRÖTT SKEN

Molnen spricker upp och solen tittar fram precis i tid för att dyka ner bakom horisonten. Fredagskvällen är här igen, med några Saku Kuld och en helt egenpresterad middag i form av några smördrypande Hasselbackspotatisar, ett rejält stycke helstekt fläskfilé och en välbalanserad pepparsås med vispgrädde som grund. Fredagskvällen är här och det är dags att ta sig an en kvällspostning på bloggen.

Jag har väntat hela dagen på att media skall snappa upp den nyhet som Politikerbloggen var ute med för länge, länge sedan - nyheten om att de grönröda har låst in sig för att försöka komma överens om sitt budgetförslag. Idag var det ju tänkt att representanter för oppositionen skulle ut på en herrans massa platser för att berätta om sina planerade infrastruktursatsningar, men dessa tillställningar ställdes in eftersom man inte kunde komma överens. Återigen visar man sina oförmågor att samarbeta, återigen får väljarna ytterligare ett bevis på hur de kommande fyra åren kan komma att te sig om man har det dåliga omdömet att välja något grönrött parti om fem månader...

Knappt en vecka återstår innan Mona, språkrören och kamrat Ohly skall presentera sin skuggbudget, eller kan vi förvänta oss ytterligare en uppskjuten pressträff? Knappast, de fyras gäng måste träda fram och berätta vad man vill och hur man vill göra det. Men vad kommer man att berätta? Att man låter väljarna bestämma budgeten i ett antal folkomröstningar? Man har ju valt den vägen en gång när man kört fast, så varför skulle man inte använda sig av samma alternativ igen. Har det funkat en gång, så funkar det nog två, tre, fyra eller fler gånger.

Just det här förslaget om folkomröstning om Förbifarten stör mig något enormt, men det handlar inte om att jag inte unnar stockholmarna att vara med och påverka sin framtid. Redan idag har ju enligt alla mätningar en övertygande majoritet av såväl väljare och folkvalda en åsikt som innebär att det välbehövliga vägprojektet kan komma att börja byggas innan ens de grönröda haft sin omröstning. Det handlar bara om att sopa undan sina egna problem med att skapa ett politiskt alternativ, det handlar om politiskt hyckleri.

Bara frågeställningen är ju helt sjuk, att välja mellan vägen eller kollektivtrafiksatsningar när man med dagens regering faktiskt kan få båda. Om de grönröda nu skulle vinna valet så kräver jag ett tredje alternativ, linje 3, där man röstar för både vägar och spår. Men med en sådan skrivning blir det en Förbifart, och det vill ju Yvonne Ruwaida och Maria Wetterstrand stoppa till vilket pris som helst och trots att 7 av 10 vill se något helt annat än miljömupparna.

Två dagar efter att socialdemokrater och vänsterpartister har paraderat land och rike runt så skall vi få svaren på alla våra frågor, och om det nu inte blir folkomröstningsalternativet så kan vi iallafall förvänta oss en orgie i skattehöjningar. Är det något som är säkert så är det just det, eftersom det verkar vara det enda som man är riktigt överens om. Där är det bara frågan om hur mycket mer man skall sno av familjen Svensson som är stöttestenen, men att man skall sno mycket mer än idag är det total enighet om kring runt de grönröda förhandlingsborden.

För varje dag som går blir det mer och mer tydligt att det bara finns ett alternativ i svensk politik som klarar av att styra landet tillsammans - och det är faktiskt Alliansens fyra partier. Lik förbannat så lär höstens val bli jobbigt att vinna, lik förbannat så kommer det att bli en strid in på mållinjen och lik förbannat så kan Svensson komma att välja något helt annat än det jag vill se i september. Men det är ju det som är charmen med demokratin, att alla tycker olika och att ingenting förrutom den grönröda oenigheten är förutsägbar...

Länkar: DN1, DN2, Magnus Andersson, Edvin Alam