2010/09/13

ETT EXTRAINKALLAT KRISMÖTE OCH EN EXIT-TAKTIK...


Igår satt "hjärnorna" i sosseriet och tänkte så det knakade om hur man skall agera för att få medvind istället för motvind, och man landade snabbt i fem oerhört viktiga punkter som man måste driva vidare för att ha en chans. Det var hemligt, det var klassificerat hemligt till och med men arbetarrörelsens egen budbärare i tidningen Aftonbladet berättar ändå vad det var som kläcktes fram på det där jättehemliga mötet...

Man bestämde sig för att försöka vinna debatterna, vilket ju är något som man behöver ett extrainsatt krismöte för att klura ut. Man bestämde sig för att ha ett gemensamt politiskt fokus, tillsammans mot de andra, och även det är ju något som kräver ett extrainsatt krismöte för att tänka ihop. Man bestämde sig för att hålla ihop och ge sken av att vara regeringsdugliga, och till och med det är ju något som är svårt att sätta fingret på utan ett extrainsatt krismöte.

När man dessutom fick ytterligare två snilleblixtar till punkter, som att öka samtalskampanjen och klistra upp fler LO-betalda affischer överallt samt att mobilisera sina kärnväljare samtidigt som man skulle försöka vinna alla dessa obeslutsamma storstadsbor som inte kan bestämma sig så kändes det ju som om det rödgröna laget hade hittat trollformeln. Skulle inte detta vinna valet åt det rödgröna laget, så vad skulle då kunna göra...?

Det-extrainsatta-krismötes-gänget jublade högt åt sin gemensamma framgång, den strategi och den taktik som det krävdes röda och gröna hjärnor att jobba fram. Medan man vandrade av och an i det där konferensrummet på Sveavägen 68 och klappade varandra på axlarna medan man berömde det gemensamma skarpsinnet så var det någon liten glädjedödare som satt i ett hörn och såg rädd ut.

Den politiska tjänstemannen i hörnet, liten som en mygga, tog ton och tjoade till på ett sätt som dödade euforin i rummet på en nanosekund. "Vad gör vi med Mona om vi förlorar då? Om alla dessa undersökningar verkligen blr verklighet? Har vi någon plan för det...?". Krogvig och Baylan som stod och kramade om varandra släppte omedelbart taget om varandra, placerade ena handen i byxfickan och den andra i epicentrum av skallen där det började klia. Alla i rummet tittade ner i golvet, några mummlade obegripligt men ingen ville ta tag i den jobbiga frågan, icke-frågan, om vad som skulle hända med ledaren om hon ledde rörelsen till ett historiskt dåligt val...

Man satte sig runt det där bordet, det extrainsatta krismötet var inte på länga vägar över - nu gällde det att komma på en plan för den eventualitet att Mona sumpade valde. Det var dags att hitta en "Exit Sahlin". Alla mindes ju att hennes moderata motsvarighet, Bosse Lundgren - mannen som ledde moderaterna ner i avgrunden, hade fått ett uppdrag som passade honom som handen i handsken. Bosse Lundgren var ju chef för Riksgälden, och någon runt bordet tyckte väl att Mona Sahlin skulle kunna ta Bosses plats. Alla andra fnyste, alla andra visste ju att det skulle ha varit som att göra Göran Persson till chef för en Jam-Jam-butik i något köpcentrum.

Man funderade på vad som skulle kunna passa Mona Sahlin om katastrofen var framme. Någon föreslog att att man skulle be Thomas Bodström, som ju sitter i styrelsen för Pysslingen Förskolor och Skolor AB, att fixa en tjänst på något dagis någonstans. Mona kan ju du det där med att prata barnsligt och sy ihop olika nonsensresonemang på ett sätt som ingen annan kan. Men nu var ju Bodström upptagen med att fixa flytten till USA, skriva färdigt sin sjuttioelfte bok och avsluta alla de där rättsfallen som han hade tagit på sig, så man iddes inte fråga den redan speedade ex-ministern om hjälp...

En annan föreslog att man skulle låta Mona förestå ett nytt spelprogram på TV där A-lotterierna skulle kunna lansera ett mer folkligt alternativ till Bingolotto, "Sosse-lotto". Många runt bordet nickade instämmande, och uttryckte sitt gillande när förslagsställaren målade upp bilden av Mona rabblandes siffror som "Branting 3, enkel trea" eller "Olof 68, sexa åtta". Men så dök glädjedödaren i hörnet upp igen och påtalade att Mona inte gör sig så himla bra i just TV, och alla suckade djupt när sanningen delade ut en örfil.

En tredje funderade på om inte den där tjänsten som lageransvarig på Kooperationens centrallager i Bro skulle vara en passande position, men då dök en fjärde tänkare upp och satte fingret på ett problem. Om det skulle fattas någonting när det var dags för inventering så skulle Mona med största sannolikhet skylla allt på Alliansen, allt som saknas är ju alltid Alliansens fel i Monas värld. I längden skulle det bli en ohållbar situation.

Klockan var sen, och man enades runt det runda bordet om att man inte kunde hitta en vettig lösning. Någon hade föreslagit att Mona skulle få i uppgift att läsa in hela "Totte"-serien på talbok, ingen gillade idéen, någon annan föreslog ny LO-ordförande men ingen var med på noterna. Förslag som kvinnlig butler på Rådmansgatans T-banestation och tillförordnad pajas på Lötsjögården i Sundbyberg avvisades också efter diskussioner. Alla var trötta, alla var slutkörda och man kom fram till att de fem punkter man hade filosoferat ihop var just de blankslipade vapen Mona skulle behöva för att hugga lemmarna av borgerligheten. Om nu inte detta fungerade så fick man väl ta tag i problemet när det dök upp var tanken som uttrycktes när belysningen släcktes och de extrainsatta krismötet var över...

Länkar: AB1, AB2, SvD, DN, Expr
Bloggar: Högberg

3 kommentarer:

Karin sa...

Högt i tak skall det vara men inte nedlåtande kommentarer. Det vinner ingen på. Intelligenta påståenden och inte fula påhopp är den bästa och mest seriösa sättet att vinna anhängare.

Tokmoderaten sa...

Visst är det så, men jag hade kul iallafall...

Peter Högberg sa...

Du är för gullig... Puss från flinten