Det börjar bli som ett gift nu, de där dagliga analyserna och mätningarna om hur några tusen tillfrågade skulle ha röstat just där och just då opinionsinstitutet kom och frågade. Knappt en dag passerar utan att en ny opinionsundersökning slängs fram inför våra ögon. Igår morse var det SKOP och United Minds, den här morgonen så är det Novus Opinion - och solen skiner fortfarande från en himmel som har samma ljusblåa nyans som mitt partis logga...
Novus berättar i stort samma historia som alla de andra, om en allians som leder och en opposition som inte vill eller kan lyfta oavsett vad man tar sig för. Avståndet mellan de allt tydligare regeringsalternativen är tydligen också klart och tydligt statistiskt säkerställt om det är Novus siffror som man råkar fokusera blicken på. Men betyder det att allt är bra, att vi kan slå oss för bröstet redan nu medan vi i ett lämmeltåg letar upp närmaste Systembolag för att tömma hyllan där champagnen står?
Alls icke! Inget är klart även om jag jublar över att vi har medvind när de andra har motvind. Absolut ingenting är skrivet i sten trots att ett parti som är vår huvudmotståndare, som påstår att de har förnyats, slänger fram ett gammalt avdammat valvinnade förslag igen för att vända vinden. När max-taxan på dagis återigen återvinns av ett "förnyat" socialdemokratiskt parti med sina nya och spännande vallokomotiv så märker man hur väl det gröna tänket slagit rot i ett parti som verkar vilse. Återvinning av det som har fungerat, men inte mycket nytt - det är känslan när man tittar på deras valmanifest.
Brevbäraren skriver alltid två gånger, och moderaternas alldeles egna brevbärare Per Hagwall skrev en kommentar på både den här bloggen och Kent Perssons blogg igår, ord som vi trots alla framgångar bör ta med oss i sinnet inför trots att varenda opinionsundersökning ger oss råg i ryggen och säd i brallan. Per skriver: "Det duger inte att luta sig tillbaka i soffan och tro att valet är avgjort. Det är att kämpa ända in i kaklet som gäller för oss – oavsett opinionssiffror. Visst skall vi ta till oss goda opinionssiffror, men då som en sporre, inte en ursäkt...
Novus berättar i stort samma historia som alla de andra, om en allians som leder och en opposition som inte vill eller kan lyfta oavsett vad man tar sig för. Avståndet mellan de allt tydligare regeringsalternativen är tydligen också klart och tydligt statistiskt säkerställt om det är Novus siffror som man råkar fokusera blicken på. Men betyder det att allt är bra, att vi kan slå oss för bröstet redan nu medan vi i ett lämmeltåg letar upp närmaste Systembolag för att tömma hyllan där champagnen står?
Alls icke! Inget är klart även om jag jublar över att vi har medvind när de andra har motvind. Absolut ingenting är skrivet i sten trots att ett parti som är vår huvudmotståndare, som påstår att de har förnyats, slänger fram ett gammalt avdammat valvinnade förslag igen för att vända vinden. När max-taxan på dagis återigen återvinns av ett "förnyat" socialdemokratiskt parti med sina nya och spännande vallokomotiv så märker man hur väl det gröna tänket slagit rot i ett parti som verkar vilse. Återvinning av det som har fungerat, men inte mycket nytt - det är känslan när man tittar på deras valmanifest.
Brevbäraren skriver alltid två gånger, och moderaternas alldeles egna brevbärare Per Hagwall skrev en kommentar på både den här bloggen och Kent Perssons blogg igår, ord som vi trots alla framgångar bör ta med oss i sinnet inför trots att varenda opinionsundersökning ger oss råg i ryggen och säd i brallan. Per skriver: "Det duger inte att luta sig tillbaka i soffan och tro att valet är avgjort. Det är att kämpa ända in i kaklet som gäller för oss – oavsett opinionssiffror. Visst skall vi ta till oss goda opinionssiffror, men då som en sporre, inte en ursäkt...
Jag vet att du Fredrik inte är den som slappnar av innan kl 20 på valdagen. Men när jag ser bloggrubriker som här till höger: "Alliansen på väg att ta en jordskredseger den 19 september..." så vill jag peka på risken för oss alla att vi börjar ta segern för given. Det är den inte alls, minns hur det gick i Stockholms stad 2002. Vi får inte glömma att påpeka brister i oppositionens förslag och förtjänster med vår egen politik, det finns så det räcker för de 19 kommande dagarna."
Jag jublar förvisso inombords mest hela dagarna, jag njuter av att se socialdemokratin ha en lika "orolig" valrörelse som vi moderater hade 2002. Det var då vi hade ett negativt spinn mest hela tiden, då vi hade en ledare som Bosse Lundgren som ingen likt Mona Sahlin ville ta till sitt hjärta och där hela partiet under hela valrörelsen mest ägnade sig åt tjuv och rackarspel, positionering och smutskastning. Jag njuter av att motståndaren har det jobbigt, men samtidigt lider jag av att höra och se hur mina allt godare vänner i det röda laget mår allt sämre. Det är en smått schizofren känsla...
Hur bra det än må se ut så är inget avgjort förrän dörrarna till vallokalerna stänger klockan 20:00 söndagen den 19 september. Då och bara då kan vi sätta oss ner i sofforna, titta på valvakan och se ifall allt det arbete vi lagt ner verkligen var värt allt blod, all svett och alla dessa tårar.
Inlägg
2 kommentarer:
Du. Du kan vara rolig, kanske en av de roligaste bloggarna. Varför slösa bort det på att sitta och låta som en annan Peter Andersson med tjat och gnat om mätningar och lekmannaanalyser därav i var och varannan post?
Jag vet, jag skäms men jag är numera beroende. Det kommer en dag då alla dessa opinionsundersökningar är förbi, då jag måste börja min avvänjning och då kanske jag kan bli lite kul igen...
Skicka en kommentar