Hej, jag heter Fredrik. Jag är opinionsundersökningsmissbrukare...
Ja, jag vet - det är bara en i raden av de där ändlösa undersökningarna som kommer att ömsom ge oss hopp och ömsom en ökad nervositet under de 9 dagar som återstår till V-dagen. Men Synovate som denna morgon ger oss lite både och är ju värd att kommentera av ett skäl, och det är hur ett parti som hade som ambition att nå ut till 40% av väljarna nu får kämpa desperat och orent för att ens hålla sig i närheten av 30%.
Socialdemokraterna gick tidigt ut med sina grandiösa ambitioner, att återigen nå upp till de siffror som otroligt nog var verklighet så sent som 2002, men då hade sosseriet vår moderata version av Mona Sahlin som motståndare - Bosse Lundgren. Valrörelsen 2002 var en enda lång plåga för oss moderater, där allt vi gjorde landade fel och där ledarskapet ifrågasattes mest hela tiden. Lundgren blev en parantes i vår moderna historia, och har hittat rätt uppgift här i livet som boss för Riksgälden. Om valresultatet om nio dagar landar någonstans i närheten av vad Synovate säger idag, Novus igår eller SIFO häromdagen så är väl risken för att Mona Sahlin blir en parantes i sosseriets stolta historia överhängande...
Kan man göra det så enkelt för sig som att bara skylla på att man har en ledare som är lika tilltalande som en bananfluga? Självklart inte, det är massor av olika skäl till att ett tidigare stolt parti numera är ett parti i fritt fall. Det talades om förnyelse av partiet, det blev en tänkt maktdelning med Miljöpartiet och kommunisternas arvtagare. Det talades om att se verkligheten men idag är det inte många som känner igen sig när firma Östros/Sahlin svartmålar en verklighet som inte passar in i sosseriets retorik. Är det bara jag som har märkt att det slitna budskapet om att ha sänkt skatterna för lånade pengar numera används allt mer sällsynt?
När alla ekonomiska kurvor nu börjar peka åt rätt håll så ligger sossarnas gnäll helt fel i tiden. När sossarna vill avskaffa RUT trots att reformen bär sina kostnader själv, enligt Konjunkturinstitutet, så förstår inte väljarna det sanslösa svammel om att prioritera mansjobben på bekostnad av de jobb som har erbjudit nya jobb åt de som haft längst väg till sysselsättning. Sossarna har en jobbig valrörelse, och det är massor av olika aspekter som gör att partiets desperation tar sig allt smutsigare uttryck i valrörelsens elfte timme...
Men dessa siffror som målar upp bilden av ett parti i fritt fall är ju ännu så länge inte mer än spekulationer, inget som ger mer än en behaglig känsla av vinden i ryggen istället för i ansiktet. Om nio dagar får vi se om spekulationerna och verkligheten har någon form av överensstämmelse - då, och inte en sekund innan vallokalerna har stängt för att börja räkna alla dessa röster, kan vi ta igen oss.
Länkar: Expr1, Expr2, AB, DN1, DN2, SvD1, SvD2
Bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Böhlis, Mikael Andersson
Ja, jag vet - det är bara en i raden av de där ändlösa undersökningarna som kommer att ömsom ge oss hopp och ömsom en ökad nervositet under de 9 dagar som återstår till V-dagen. Men Synovate som denna morgon ger oss lite både och är ju värd att kommentera av ett skäl, och det är hur ett parti som hade som ambition att nå ut till 40% av väljarna nu får kämpa desperat och orent för att ens hålla sig i närheten av 30%.
Socialdemokraterna gick tidigt ut med sina grandiösa ambitioner, att återigen nå upp till de siffror som otroligt nog var verklighet så sent som 2002, men då hade sosseriet vår moderata version av Mona Sahlin som motståndare - Bosse Lundgren. Valrörelsen 2002 var en enda lång plåga för oss moderater, där allt vi gjorde landade fel och där ledarskapet ifrågasattes mest hela tiden. Lundgren blev en parantes i vår moderna historia, och har hittat rätt uppgift här i livet som boss för Riksgälden. Om valresultatet om nio dagar landar någonstans i närheten av vad Synovate säger idag, Novus igår eller SIFO häromdagen så är väl risken för att Mona Sahlin blir en parantes i sosseriets stolta historia överhängande...
Kan man göra det så enkelt för sig som att bara skylla på att man har en ledare som är lika tilltalande som en bananfluga? Självklart inte, det är massor av olika skäl till att ett tidigare stolt parti numera är ett parti i fritt fall. Det talades om förnyelse av partiet, det blev en tänkt maktdelning med Miljöpartiet och kommunisternas arvtagare. Det talades om att se verkligheten men idag är det inte många som känner igen sig när firma Östros/Sahlin svartmålar en verklighet som inte passar in i sosseriets retorik. Är det bara jag som har märkt att det slitna budskapet om att ha sänkt skatterna för lånade pengar numera används allt mer sällsynt?
När alla ekonomiska kurvor nu börjar peka åt rätt håll så ligger sossarnas gnäll helt fel i tiden. När sossarna vill avskaffa RUT trots att reformen bär sina kostnader själv, enligt Konjunkturinstitutet, så förstår inte väljarna det sanslösa svammel om att prioritera mansjobben på bekostnad av de jobb som har erbjudit nya jobb åt de som haft längst väg till sysselsättning. Sossarna har en jobbig valrörelse, och det är massor av olika aspekter som gör att partiets desperation tar sig allt smutsigare uttryck i valrörelsens elfte timme...
Men dessa siffror som målar upp bilden av ett parti i fritt fall är ju ännu så länge inte mer än spekulationer, inget som ger mer än en behaglig känsla av vinden i ryggen istället för i ansiktet. Om nio dagar får vi se om spekulationerna och verkligheten har någon form av överensstämmelse - då, och inte en sekund innan vallokalerna har stängt för att börja räkna alla dessa röster, kan vi ta igen oss.
Länkar: Expr1, Expr2, AB, DN1, DN2, SvD1, SvD2
Bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Böhlis, Mikael Andersson
Inlägg
3 kommentarer:
Det här vore ju ett drömresultat.
Alliansen får över 50% dessutom omöjliggör Sverigedemokraterna för oppositionen att formera sig.
Bo Lundgren var en bra politiker men saknade karisma. Dessutom tjatade han om skattesänkningar som var och är absolut nödvändiga, men felet med honom var att han pratade bara om det. Dessutom kunde han inte motivera varför det var nödvändigt med skattesänkningar på samma sätt som Reinfeldt.
För övrigt tror jag att kriget i Afghanistan, som precis hade startat 2002, och det oundvikliga kriget i Irak som mycket riktigt startade året därpå, gjorde att svenska folket slöt sig kring det vana och trygga och röstade socialistiskt, trots att missnöjet med Persson var stort redan då. Fyra år senare var det klippt för honom.
Mona Sahlin var ett stort taktiskt misstag av socialdemokraterna. Inget är klart än men det lutar starkt åt att socialisterna förlorar valet den 19:de. Jag ser två huvudfaktorer i så fall: Mona Sahlin + den goda ekonomiska utvecklingen i Sverige.
Egentligen har båda dessa faktorer ingen betydelse för Sveriges framtid. Det som betyder något är om Alliansen kan fortsätta reformera landet eller om man låter de rödgröna vrida klockan tillbaka, men en stor del av väljarna påverkas av just faktorer som karisma hos partiledarna och tillfälliga fenomen som ett gott konjunkturläge, en större naturkatastrof, ett krig, eller dyl.
Tala inte illa om bananflugor!
Jag tittar hellre på en bananfluga än på Mona!
;D
Skicka en kommentar