2010/09/14

MONAS VAL - 15 SEPTEMBER


Valrörelsens sista skälvande dagar är här, och med dessa dagar den ständiga stressen och ångesten över att inte säkert veta vad som väntar efter helgen. Stressen och ångesten skapar en perfekt grogrund för drömmar, och när jag tog min powernap så försvann jag in i drömmarnas värld - och en dröm där jag hade förvandlats från den vanliga gödgrisen till en liten spyfluga. Som fluga satt jag på väggen i ett konferensrum på Sveavägen 68 och beskådade ett riktigt spektakel...

'Det är onsdagen den femtonde september, och bara fyra dagar kvar till den där ångestskapande valdagen. Mona Sahlin reser sig ur sin stol och vrider för persiennerna. Vädret där ute är grått och tråkigt och Sveavägen piskas av vinden i hela sin längd. Monas utsikt är tråkig, ungefär lika tråkig som Mona känner sig den här onsdagseftermiddagen.

Valstressen har verkligen satt sina klor i Mona, det finns så många väljare som måste övertygas på så kort tid. Just denna dag är partiets största hjärnor samlade i partistyrelsens sammanträdesrum. Många äro kallade, många äro samlade.
Där finns de gamla ministrarna Laila Freivalds och Bosse Ringholm, där finns nätrötterna Westerholm och Krassman och där finns den trogne kampanjarbetaren Kossan Doris. Ett långhårigt och flummigt medium har också hyrts in för att nedkalla Brantings och Palmes andar. Men många saknas också. Var är Monas man, Mediemogulen Bosse Sahlin, och var är den ständiga hjälpredan Thomas Bodström?

När Mona ringer upp maken Bosse så sitter han försjunken framför datorn och placerar ett vad på vilken partiledare som kommer att avgå först. Bosse säger att han fått ett internt tips, som verkar hålla. Bosse känner inte alls för att sitta på något möte, han är upptagen av mycket mer angelägna saker. Monas välkända auktoritet får inte maken att röra sig en millimeter, och Mona går vidare i telefonboken.

"Visst kommer väl Thomas att dyka upp?" tänker Mona medveten om Bodströms välutvecklade simultanförmåga medan hon knappar in siffrorna till dennes mobil. Bodström svarar, men han sitter och
krökar med Unga örnar på Södermalm. Bodström kan inte ta sig loss - det finns massor med tonåringar som vill ha vin - och Mona känner desperationen komma krypande.

"Ibbe!" tänker Mona och förstår inte hur hon kunde glömma bort sin eviga hjälpreda till partisekreterare. Ibrahim Baylan svarar snabbt med en flåsande röst, men han kan inte ställa upp just i detta nu. Ibbe och Vänsterpartiets innovativa styrelse i Södertälje är på Ibbes favorithak Club Kino för att vidareutveckla
konceptet ”Rocka Röven av Högern”. Tanken är att skapa en nationell kampanj som kan vända trenden - arbetsnamnet är ”Stöna för de Rödgröna”.

Mona suckar djupt och startar mötet utan sina närmaste män.

En grå ombudsman föredrar läget: "Moderaterna har fått valet till att bli ett statsministerval. I valet mellan Mona Sahlin och Reinfeldt kommer Mona trea, efter alternativet "Vet ej". Vissa uppgifter tyder på att väljarna eventuellt skulle föredra schimpansen Ola framför Mona Sahlin. Bilden av vår ledare hos väljarna är att hon är oärlig, inkompetent och går på samma mediciner som Maria Montazami. För att sammanfatta, vi är helt körda."

Bosse Ringholm höjer sakta armen och en försmådd Mona Sahlin ger den politiska ringräven ordet.

Bosse tar sakta och lågmält till orda, "Nu blir jag faktiskt lite upprörd hörr'ni. Mona Sahlin är tämligen karismatisk jämfört med mig. Det här måste vara resultatet av medias smutskastning."

Laila Freivalds hakar snabbt på "Högern utmålar oss alltid som inkompetenta och oärliga. Se bara på mig, jag blev tvungen att avgå två gånger på grund av, visserligen sann, högerpropaganda. Apropå det så råkade jag surfa in på en sån där blogg i julas. Det var en blogg där dina julbestyr gav bilden av att Thomas Bodström alltid gör något annat än att tjäna partiet, att Ibbe är en snuskhummer och att du har samma ledarförmåga som en lemur."

Mona lyste upp. "Ja, den där vidriga Tokmoderaten... Den feta, illaluktande och sexuellt understimulerade bloggaren som inte gör något annat än att smeta bajs på mig. Det är tydligen ett allmänt nöje att läsa hans alster därute i Sundbyberg. Fixa honom, nätrötter! Häng ut honom! Ta hedern av honom! Och det omedelbart bums!"

Westerholm och Krassman skruvar på sig. De vill ju så gärna vara sin stora ledare till lags. Men de kan inte hur gärna de än vill.

Det är Westerholm som först tar till orda "...Men han driver ju en politisk humorsajt, det är ju dålig humor, men ändå, inte på allvar."

Mona Sahlins kinder blir lika röda som rosen på hennes kavajslag.

"Men han framställer ju Thomas som en mångsysslare som hellre vill vara kändis än minister"
Nu tar den annars kroniskt lojale Krassman till orda "Men Thomas har ju drivit en massa rättsfall, varit med på Fångarna på Fortet och skrivit urusla deckare. Vi i rörelsen vet ju att Thomas aldrig viker från din sida, å store ledare, men allmänheten kan ha svårt att inse omfattningen av hans simultanförmåga"

Nu antog Monas panna samma sovjetröda färg som Ohlys hjärta.

"Men Ibbe då? Han framställer ju Ibbe som en sexfixerad tokrunkare som inte gör annat än att springa omkring på porrklubbar!"

Westerholm vågar knappt svara, men allas blickar riktas mot honom och han känner att han måste göra det ändå "Å store Ledare, det är ju Ibbes porrklubbsbesök på Chat Noir i Göteborg han driver med. Du vet, när han lät studentkåren betala för att han skulle få se lite tuttar..."

"Det är klart att Ibbe måste betala för att se tuttar, han ser ju ut som en kub!", fräser Mona Sahlin. "Men min man då, Bosse? I den där satans julkalendern gör han ju inget annat än att dricka öl och sitta på soffan!"

Krassman och Westerholm vill helst avsluta samtalet om den vedervärdige bloggaren från Sundbyberg, och allra minst försvara honom.

De tittar på varandra och Westerholm börjar svara "Å store Ledare, det där är inte riktigt smutskastning. Det är snarare Tokmoderatens manlighetsideal. Han är själv en toffel, så han idealiserar de som vågar säga nej till allt och speciellt om det kommer från en stark kvinna. Som du, å store ledare..."

Mona verkar nästan punkterad. Ilskan är borta. Hon sätter sig ner i stolen och viskar "Men jag då, han framställer mig som tafatt och kraftlös."

Tystnaden sprider sig i rummet. Alla tittar på alla men ingen vågar möta någon annans blick.

Plötsligt utbrister mediet: "Jag vill ej göra mig medansvarig i något slags dårhuspolitik!"

Alla känner igen Brantings ord. Och just då, just där - in genom dörren störtar Ibrahim Baylan med en stressad uppsyn och två vänsterparti-klistermärken i pannan.

Ibbe är ledsen för att kunde ansluta tidigare, men föreslår snabbt att man skall skriva ett pressmeddelande om hur Alliansregeringen genom den kalla handens politik skapat ett samhälle där man inte kan klona sig själv. En bra idé tycker Mona, som kommer på att man just denna dag inte har hittat något att beskylla borgarbrackorna för...

Ibrahim tar trapporna ner till sitt kontor, för att knåpa ihop det där pressmeddelandet. Partiets tillsynes största hjärnor lämnar rummet likt ett luciatåg. Mona sitter ensam kvar i sammanträdesrummet och blickar ut över Sveavägen. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser inte vit på fur och gran, snön lyser inte vit på taken. Endast Mona Sahlin är vaken...'

Det var den drömmen, egocentrerad och galen. Måhända så spelar den historiska händelsen med 300.000 unika besökare på min blogg roll. Det är en händelse som gett mig ännu lite mer hybris och möjligen kan förklara det löjeväckande i att jag börjar drömma om att jag är namnet på allas läppar.

Inga kommentarer: