Jag mår jätte, jätte, jättedåligt - faktiskt - och allt är de där opinionsnördarna på United Minds fel. När man mår som bäst, trots att regnet faller över oss valarbetare och när känslan är att vi har jätte, jätte, jättemycket medvind så kommer det seriösaste av alla opinionsinstitut med en obehaglig nyhet - sossarna är störst igen. När man läser sådant så får man ungefär samma känsla på morgonkvisten som en hel del gravida kvinnor, ett obehagligt illamående och en känsla av att allt är så underbart så finns det något att hänga upp sig på...
Valarbetet går in slutspurten, om bara några timmar inleds den spurt som skall se till att United Minds siffror sent på söndag kväll inte blir den sanning som de är i dag. Det kommer att bli mer av gammalt, hederligt valarbete för mig och den här bloggen kommer gå på sparlåga till sent på söndag kväll, då jag antingen skall skriva av mig lite ångest eller massor med glädje.
Några små nyheter att kommentera såhär i elfte timmen finns det ju, och det blir med en sammanfattning om hur jag uppfattar några av de händelser som hänt i den politiska sfären sedan jag bloggade sist...
Lars Ohly friade till sin käresta under direktsändning och svårt är det att inte gilla sådant? Lite sådär smålöjligt, sådant som b-kändisar gör när de är med i något obskyrt lekprogram men ändå - Ohly visar ju att han är en man utan hämningar. Själv hade jag gärna sett att Ohly pratade mer om Vänsterns egen politik istället men vad kan man förvänta sig av ett parti där bröstpumpandet var det stora valbudskapet och där valboskapet mobiliseras med strippor och nakna karlar som spottar äpplen på sympatisörerna?
Mona Sahlin har tagit den socialdemokratiska förnyelsen ett steg längre och dammat av alla gamla, nu levande, statsministrar som finns kvar i de egna leden för att väcka liv i en rörelse som mest verkar röra planlöst. Ingvar Carlsson och Göran Persson stöttar nu upp en ledare som inte klarar av att stå själv, och räcker inte det så får vi se vad nästa steg blir. Nedkallandet av Per-Albins, Tage Erlanders och Olof Palmes andar? Mona Sahlin pratar mycket om förnyelse, men sanningen är den att det är samma gamla sosseri vi ser fortfarande. Ett rörelse som vägrar förstå att tiden är i ständig rörelse, ett parti som inte hänger med...
Det var allt för nu. Jag hoppas att jag kan sända ut några livstecken innan söndag, men det är en målsättning - inte ett löfte. Tills dess, in i kaklet - här och nu!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar