TACK FÖR MATCHEN - TIPS FRÅN ANDRA SIDAN

Det finns väldigt många citat från olika partimegafoner till bloggare på motståndarsidan som jag nu skulle kunna stoppa upp i någon opassande kroppsöppning på desamma. Det finns tjat och tjatter om siffror som inte var statistiskt säkerställda, men som visade sig vara nästan sanna när vi nu börjar skönja ett valresultat som inte alls är smickrande för sosseriet. Jag skulle kunna sitta här bakom datorn, med segerskumpan i ena handen och den andra på musen, och skratta rått åt en seger som inte bara förärat oss ett fantastiskt valresultat utan också har förödmjukat våra motståndare ner i skorna.

Jag skulle kunna vara genuint vidrig och elak, men det väljer jag att inte vara och orsaken är delvis ett litet obskyrt parti som kvaddar allt - Sverigedemokraterna, nyheten vi kunde vara utan. Det finns en empati, en medkänsla för de som tror på något annat men som inte alls lyckats få folket att tro på samma sak...

I en stund som denna bör man ge motståndarna tid att reflektera över vad som gick fel och hur man lyckades med konststycket att förlora ett val som man hade vunnit så sent som för ett halvår sedan. De där opinionsundersökningarna som alla visade på samma händelseutveckling innan valet och visade sig ha rätt hade förmodligen också rätt när Sören Holmberg berättade att regeringen var rökt, att Alliansen aldrig skulle mäkta med att vända ett förödande underläge. Nu lyckades vi med det, och det är upp till vår politiska motståndare att sätta sig ner för att på ett nyktert sätt analysera det som hänt.

Förmodligen kommer vi den här natten och dagarna som kommer få höra att allt och precis allt är medias fel, partiska tidningar i "högerns ekokammare" men det är att göra det alldeles för lätt för sig. Allt handlar om ett feltänk, i grunden fel tänkt av ordförande Sahlin - det handlar om de rödgröna som genom lite gnäll blev röd-grön-rödast istället. Det handlar om sossar som fattade att en röst på Sahlin och det egna partiet också var en röst på Lars Ohly och populismen. Det handlar om andra sossar som inte heller kunde förlika sig med att en röst på Mona var en röst på Maria och den där skäggiga mannen. Inte någonstans kände sig dessa stackars sossar riktigt bekväma, och soffan blev en mycket skönare plats än en promenad till vallokalen.

Men vad skulle Mona då ha gjort för att utmana Alliansen? I mina ögon skulle hon inte ha kopierat Alliansen rakt av men med nya lagspelare, i mina ögon skulle Mona ha skapat något annorlunda. Ett lösare samarbete, en tanke om att låta alla tre oppositionspartier spela sina roller var för sig men ändå med den tydliga agendan att bilda någon form av gemensam regering om man lyckades vinna. Inte alls lika trovärdigt som Alliansen som regeringsalternativ förvisso, men kopian är alltid sämre än orginalet.

Socialdemokratin försökte förnya sig efter valförlusten 2006 men man lyckades väl inte ens sisådär. Förnyelsen bestod i maktdelningen med två partier som man egentligen inte vill vara beroende av, men när makten betyder allt så skyr man aldrig några medel från det gamla statsbärande partiets sida. Förnyelsen var en chimär, en ny ledare som förlitade sig på ett gammalt garde och en ännu äldre politik. Inget var nytt, väljarna såg igenom svammlet som följde i ett gäng alltför okritiska rådslag där den nya politiken skulle utformas.

Men det gick ju bra ändå, länge och väl. Opinionssiffrorna visade tidigt att man kanske inte behövde förnyas, allt gick ju som på räls. Det enda orosmolnet var ju att folket inte hade förtroende för den partiordförande man kvoterat in, Mona Sahlin. Förtroendet fanns inte, bara de mest fanatiska cykloperna var inte ett dugg oroliga och hänvisade till att det inte spelade någon roll, att partiet var mer än Mona och att folk gillade politiken man sade sig ha. Vi på andra sidan var övertygade om att de olika siffrorna någonstans och någongång skulle kollidera - och det är i mångt och mycket det vi nu har sett resultatet av.

Mona Sahlin må vara en erfaren politiker, kunnig och eventuellt också folklig. Men folket tror inte att hon är rätt person att leda landet, oavsett vilken politik som hon är satt att föra. Ett historiskt uselt valresultat borde få sosseriet att ta sin förnyelse på allvar, och fundera på om det faktiskt var rätt person som såg till att man gick från statsbärande till samhällstärande - ett parti som en gång hade en unikt stark ställning, men som nu är ett parti som alla andra.

Sosseriet kan växa sig starka igen, men frågan är om man någonsin kommer att bli det som man en gång var? Sosseriet kan växa sig som fågel Fenix men då krävs räfst och rättarting och hårda nypor. Förnyelse kräver en vilja att förnya, inte bara fina ord. Så länge som det är Göran Perssons gamla ministrar som fick agera vallokomotiv var det inte tal och att förnya och det såg väljarna. Ord är ord, handling är handling.

Socialdemokratin har mycket att fundera över, och just den process som måste ligga framför oss är orsaken till att jag härmed lovar att fortsätta med mitt bloggande till valet 2014. Det kommer finnas en uppsjö av roliga och oroliga ämnen att hämta inspiration ifrån. Det är fyra år som ligger framför oss, fyra år då mycket kan hända - och vad som händer vill jag vara med och tycka till.

I natt firar jag segern trots SD och deras framfart, men samtidigt som alkoholen rinner ner i strupen känner jag med mina sosse-vänner i NetRoots som denna natt inte mår så bra som de förtjänar. Hade det varit sociala medier som hade avgjort valet så hade resulatet varit ett helt annat. NetRoots, sossarnas blogg-nätverk, är ju det enda som fungerat i en röd valrörelse där ingenting annat har gått sossarnas väg. När förnyelse nu krävs så önskar jag att sådana som Krassman, Högberg, Andersson, Westerholm, Einerstam, Johansson och Ulvenlöv är precis så öppna med sin kritik och sina ambitioner med hur de vill se framtidens "Rörelse" börja röra på sig.

Det krävs ett rejält korsdrag för att vädra ut det gamla unkna som nu gjort att socialdemokratin hänger mot repen. Öppenhet och tydlighet behövs för att visa väljarna att man menar allvar. De gamla arbetsmetoderna där all intern kritik hålls just internt är inte rätt väg att gå om man vill få väljarna att tro att man nu handlar och inte bara pratar...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2, AB3
Bloggar: