Ge mig arsenik!
För stan är full av tanter och tragik.
Pulver hjälpte Er, verkligen...
Skriv det här i tidningen, för jag var nere men inte uppe på fem.
Lillebror liberal, bli inte som jag om du blir stor.
Du stod i dörren och sa: Är det här allt som blir så dör jag.
Lillebror liberal, bli aldrig som jag!
Känn bara sorg för mig, Göteborg...
Och Valnämnden tror att om, inte fyra röster till finns så är jag förlorad.
Så känn bara sorg för mig, Göteborg!
För stan är full av tanter och tragik.
Pulver hjälpte Er, verkligen...
Skriv det här i tidningen, för jag var nere men inte uppe på fem.
Lillebror liberal, bli inte som jag om du blir stor.
Du stod i dörren och sa: Är det här allt som blir så dör jag.
Lillebror liberal, bli aldrig som jag!
Känn bara sorg för mig, Göteborg...
Och Valnämnden tror att om, inte fyra röster till finns så är jag förlorad.
Så känn bara sorg för mig, Göteborg!
Allt sedan den där valnatten då vi Moderater presterade vår största stund, den härliga natten då vår huvudfiende underpresterade så till den milda grad att deras tid efter valet gått åt till krismöte efter krismöte så har jag varit personlighetskluven. Vi Moderater har aldrig varit större samtidigt som de andra - sossarna - aldrig har varit mindre. Det borde vara en tid av kroniskt gott humör, men det är helt andra känslor som tagit min späda kropp i besittning.
Det är känslor av otillräcklighet, av ångest och frustration och små stunder av hopp som övergår i hopplöshet. Är detta vad Sverige behöver just i detta nu? Är detta vad Sveriges väljare ville se när de gick till valurnan eller låg kvar på sofflocket. Alliansen lär regera vidare, men utan de bästa förutsättningarna för att kunna regera på ett friktionsfritt sätt. Det känns för jävligt, när vi var så nära så slänger tidningarna rubriker om fyra röster i ansiktet på oss som hoppades in i det sista och frågan är väl om det är den sista av hoppets lågor som slocknade i Sveriges andra stad i detta nu? Eller kan det finnas någonting någonstans som förvandlar mörker till något ljust
Varför skall det handla om plågor och tortyr när det kunde vara en underbar kombination av glädje och skadeglädje istället...? En milt omarbetad version av Håkan Hellströms epos förföljer mig in i de skruvade drömmar som snart kommer att få fäste i min skalle. Känn bara sorg för mig, Göteborg - för oss, för Sverige.
Bloggar: Ekonomisten
Inlägg
3 kommentarer:
Kom upp ur sandlådan, sluta lipa som sura barnrumpor som fått sitt babels torn av politiskt korrekta klossar omkulltippat! Alliansen kan utan större eftergifter komma överens med SD. Kärnkraften, en något högre satsning på pensionärerna än ni räknat med i er budget, en viss skärpning av straffen borde inte vara några bekymmer alls. Beträffande invandringspolitik har alltid moderaterna stått för den mest nyktra synen då man faktiskt stått upp för en reglerad invandring, till skillnad från vänsterns fullständigt oansvariga svängdörrspolitik. Mot bakgrund av det borde M i egenskap av överlägset största parti och med folkpartiets då och då uppfriskande syn på t.ex. svenskkunskaper före medborgarskap, kunna komma överens med SD även inom detta område. Man skulle t.ex. kunna införa obligatorisk åldersbestämning för de sk "ensamkommande flyktingbarnen" samt ett utökat krav på försörjningsplikt för anhöriginvandrare som faktiskt är värt namnet, till skillnad mot det fullständigt urvattnade förslag som Alliansen infört under den gångna mandatperioden.
http://traditionochfason.wordpress.com/2010/09/22/vad-det-osakra-parlamentariska-laget-egentligen-bestar-i/
Sverigedemokraterna och deras polare är den regellösa, bloddopade marknadskapitalismens mörka håriga underskrev. Särskilt tydligt i de tider av kris som ni moderater och nyliberaler glatt accepterar eftersom de inte drabbar er egen klassbas. Eat it!
Skicka en kommentar