NÄR TALA ÄR SILVER OCH NÄR TIGA ÄR GULD...

En stilstudie med undertecknad, Statsministern och den sköna Roberta. Fotograferat av Mattias Lönnqvist.

Han är så tyst, så tyst - vår älskade statsminister Fredrik Reinfeldt. Just nu verkar det som om han drabbats av stumhet faktiskt - när framförallt media och oppositionen men till viss del även folket vill veta vad som snurrar runt i Reinfeldts skalle i detta nu. Men vad skall han säga egentligen, när inget finns att berätta och när det enda som kan kommenteras är rykten som kanske skulle kunna omöjliggöra det finkänsliga arbete som det innebär att försöka pussla ihop något hållbart av något bräckligt...?

Själv har jag fortfarande panikångest över det faktum att inte ens en socialdemokratisk katastrof och en moderat triumf gav oss ett läge där styret av det här landet blev enklare än det var innan den 19 september. Om nu "lilla jag" mår dåligt så måste väl ändå mannen som ledde oss moderater till vår hittills största bedrift, och Alliansen till ett ännu större övertag mot de rödgröna, må ännu lite sämre i sin utsatta situation? Hur lätt är det att vara glad över en fantastisk bedrift när segerskumpan hamnat i vrångstrupen och segerfyrverkeriet landade inne i de fina paviljongerna på Sagerska och brände ner allt hopp om en smidig regeringsbildning?

När nu Fredrik Reinfeldt, HG Wessberg och alla andra kloka människor i hans omedelbara närhet lägger sina pannor i djupa veck för att hitta en lösning på en mardrömssituation i ett läge som borde kunna ha varit en önskedröm så är det upp till statsministerns presschef att sköta snacket. När allt fokuseras på vad en skäggig slusk och en parant, ung kvinna säger från en miljöpartistisk presskonferens, så är det upp till en ännu mer parant, ännu lite yngre kvinna som är statsministerns högra hand att kommentera brölet från de Gröna. För mig får gärna Roberta Alenius, som presschefen heter, prata lite till och lite längre, för hur mycket jag än uppskattar Reinfeldts mjuka röst och lugna framtoning så är jag en väldigt ytlig människa som uppskattar Roberta Alenius skönhet ännu lite mer.

Jag minns den där dagen då Reinfeldt hälsade på oss i Sundbyberg, då hade han naturligtvis och som alltid med sig sin undersköna presschef i släptåg. Jag tappade fokus på vad Reinfeldt sade där framför vår valstuga i Sumpan, jag fokuserade på Roberta Alenius och hennes gedigna jobb med att få statsministern att hålla tidsschemat. Hon var så effektiv, hon var så subtil och det ständiga tjatet på att Reinfeldt om att det var dags att resa vidare tyckte jag om - det var en syn där chefen hade en dominant underhuggare.

Så medan media, oppositionen och delar av folket väntar på vad Reinfeldt skall säga när pusselbitarna ligger på plats och allting är så klart det kan vara med den parlamentariska situation vi nu har fått oss i ansiktet så tycker jag att det är rätt behagligt att statsministern i dessa dagar lever efter mottot "Att tala är silver, att tiga är guld" medan hans Roberta tvingas leva efter ett annat motto "Det är guld värt när du talar medan jag tiger"...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, AB1, AB2

Bloggar: Ekonomisten, Krassman, Ankersjö, Kent