Visst, det är mycket sossarna nu - alldeles för mycket egentligen. Jag är fullt medveten om att enkelspårigheten är total, ett oblygt ältande i de politiska motståndarnas interna problem. Men vem kan hålla igen när en utrikespolitisk talesman genom sexuella anspelningar och kränkningar skickar medarbetare till psykologen...? Eller när Försvarsutskottets socialdemokratiska ordförande i princip ber hela partistyrelsen att dra dit pepparn växer...? När gråterskan Jytte Guteland kräver en våldsam förnyelse där allt gammalt skall slängas ut för ättestupet...? Eller när toppsossen Morgan Johansson skyller allt elände på den andra toppsossen Thomas Östros...?
Den stängda 52-hövdade kriskommission som partiet skapade tillsammans med Nätrötternas öppna dito borde väl snarare ersättas av en haverikommission, några skarpa hjärnor ur de egna leden som kan undersöka varför socialdemokratin har kraschlandat. Det tidigare geuina och bergfasta folkhemsbygget liknar mest ett dåligt förankrat tvåmanstält på kalfjället under en orkan nuförtiden.
När Håkan Juholt, mannen som oebgripligt nog "side-steppades" i rollen som partisekretare av självaste rikspuckot Ibrahim Baylan, igår tog bladet från munnen så går Rosornas Krig in i en mer blodig fas där den tidigare tuppfäktningen förvandlats till en tjurfäktning. Falangister mot traditionalister, förnyare mot förstenade - ett SAP som sades vara i kris är ingenting annat än ett politisk haveri av monumentala dimensioner.
Ledarskapet ifrågasätts nu öppet och oblygt, politikens svar på Helan och Halvan - Baylan och Sahlin - måste känna av snålblåsten rakt i plytet. De som faktiskt bar ansvaret för att krisen inte är en kris utan ett haveri borde ta konsekvenserna av ett fiasko. En pompös, verklighetsflyende och selektivt dövblind Helan i form av Ibbe Baylan tillsammans med en osäker, gråtmild och ständigt ifrågasatt Mona Sahlin kan väl aldrig någonsin var något att bygga en ny framtid på? Blir det bättre när de två sedan har Thomas Östros som ekonomiskpolitisk talesperson? Eller Urban Ahlin som utrikespolitisk dito? Men det är Halvan snedstreck Mona Sahlin som faktiskt har valt sina närmaste medarbetare, och som hon har lyckats plocka russinen ur den socialdemokratiska kakan...
Socialdemokratins gigantiska problem löser man inte över en natt, och frågan är väl om tusen och en natt räcker för att förvandla tragedin till något som liknar en ny framgångssaga? Själv tror jag det inte, men i det tänkandet ligger också en hel del förhoppningar om att så inte blir fallet. Om lite mer än tre år så skall faktiskt även SAP ligga i startgroparna för en ny valrörelse, med en ny ledning? Med en ny politik? Kommer det mest tröga partiet, en sjukligt orörlig struktur hinna bli klara tills dess?
Fan tro't - eftersom man har sin extrakongress först om ett år. Det är bråttom får våra politiska motståndare, men de får gärna fortsätta att vara saktfärdiga sengångare. Deras haveri och kommande kriser är ju den bästa tändvätskan för den här bloggen - så tack så väldigt mycket!
Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, Expr, Expr, Expr, DN, DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Ledarbloggen, SydS, GP
Bloggar: Kent Persson, Thomas Böhlmark, Ekonomisten, Högberg utan hår, Andersson, Johansson, Westerholm, Krassman, Västros
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar