Under min torftiga uppväxt i ett socialdemokratiskt hem så fanns det iallafall några ljuspunkter i tillvaron. En var att min käre far hade det goda omdömet att plocka med sig nya spel till min gamla ZX Spectrum i en aldrig sinande ström, en annan var att jag hade en gedigen samling av Tintin-böcker. Men medan den lilla och klena datorn ZX Spectrum är dödförklarad så lever Tintin vidare, och detta trots att författaren Hergé är lika död som min gamla spelmaskin med ett minne på hela 48 kilobyte eller lika avliden som socialdemokratin som politisk kraft i Sverige...
Tintin var och fortsätter att vara odödlig konst, tecknad satir och historier man inte kunde slita sig ifrån förrän man kommit till den sista av de 64 sidorna. Alla var bra, rent av fenomenala om man bortser ifrån ”Castafiores juveler” som jag aldrig kunde ta till mitt hjärta. Länder som Bordurien och Syldavien kändes bekanta och verkliga, medan jag gärna hade lagt till städer som Tapiocapolis och Klow på mina resrutter.Platser där Tintin hade varit var också platser som jag ville besöka, i gränslandet mellan fiktion och verklighet – ett gränsland jag kände mig hemma i när den verklighetsfrånvända sosseretoriken som sköljde över mig vid kvällsmaten krockade med den verklighet som jag såg med mina politiskt blåa ögon.
Tintin var den självklara idolen trots att han såhär i efterhand framstår som lite väl fjollig. Kapten Haddock var den som lärde mig att svära på ett mer sofistikerat sätt, professor Kalkyl den äldre herren som legitimerade nördens existensberättigande med sin diskreta charm medan poliserna Dupond och Dupont var de man tänkte på för att rättfärdiga Hans Holmérs roll som spaningsledare i jakten på Palmes mördare. Jag stärde mig inte ett dugg på att Tintin bars omkring i en bärstol iförd en kolonialistisk djungelhjälm av ett gäng som gav Fazers gamla lakrits sitt tecknade ansikte.Serien var i mina ögon fulländad, eller var den det egentligen - om jag skall vara politiskt korrekt? Nu kommer ifrågasättanden om det inte var så att självaste Tintin inte bara var bög, utan också rasist...?
I Belgien skall man dra Tintin inför domstol och orsaken är den allt annat än politiskt korrekta beskrivningen av Tintins tillvaro i Kongo. En bok från tidigt 30-tal, en bok färgad av dåtidens rasbiologiska funderingar där man inte alls drog sig för att utmåla kongoleser eller andra afrikaner som lätt infantila eller en bok som drev med med västvärldens bild av samma människor? Det är frågan man bör ställa sig. Själv har jag inte blivit färgad av det jag läst om och om igen i en Tintin-bok. Kongolesernas värde är för mig solklart oavsett om Hergé målade upp dom som naiva och tröga i en över 70 år gammal bok, och trots att jag ätit Nogger Black med ett tillfredsställt leende på läpparna.
Om nu olyckan är framme, om man börjar använda censuren som ett vapen i den ständigt pågående historierevideringen, om ”Tintin i Kongo” blir olaglig och förbjuden att sälja – vad får det för konsekvenser? Vad blir följden för alla andra Tintin-böcker som driver med andra kulturer och folkslag på ett sätt som jag kan se som ironi och satir men som de lättkränkta alltid skall dra några steg längre medan de skriker ”rasism!” med gäll stämma...?
Hugade och penningkåta advokater lär väl börja processa åt inkafolkets ättlingar, som med all rätt i världen känner sig påhoppade av att man i ”De sju kristallkulorna” och ”Solens tempel” målar upp bilden av Inka-folket som ett gäng rätt vidriga typer som vill offra nörden Kalkyl till solguden. På samma sätt kan samma skrå lyfta fram hur Hergé beskriver japanerna i ”Blå Lotus” – vettlösa mördartyper, en bild som historieböckerna också bekräftar titt som tätt när det handlar om Japans styre i Kina. Vad skall de ännu mer drivna amerikanska journalisterna säga om ”Tintin i Amerika”, där maffia och gangsters tycks styra hela landet och där indianer i fjädrar inte har något emot att döda blekansiktet och fjollen Tintin? Vad säger till expempel FARC-gerillan i Colombia om att Hergé målar upp en bild där latinamerikanska gerillagrupper består av ett gäng alkoholiserade haverister som bara kan slåss när Kalkyl fixat antabus åt kommendanten?
Rättsprocessen mot ”Tintin i Kongo” kan kanske komma att sätta igång en lavin av rättsprocesser mot Hergés dödsbo, och det belgiska domstolsväsendet kan komma att bli förlamat för lång tid framöver. Vilken nytta skulle det göra egentligen? Är det inte bättre att domstolarna tar hand om riktiga brott, sådant som sker nu – idag och imorgon – där vardagsrasismen slår igenom förpestar tillvaron för sådana som Hergé inte hade en tanke på att kränka...?
Länkar: DN, SvD1, SvD2
Bloggar: Kulturbloggen, Ingerö
Tintin var och fortsätter att vara odödlig konst, tecknad satir och historier man inte kunde slita sig ifrån förrän man kommit till den sista av de 64 sidorna. Alla var bra, rent av fenomenala om man bortser ifrån ”Castafiores juveler” som jag aldrig kunde ta till mitt hjärta. Länder som Bordurien och Syldavien kändes bekanta och verkliga, medan jag gärna hade lagt till städer som Tapiocapolis och Klow på mina resrutter.Platser där Tintin hade varit var också platser som jag ville besöka, i gränslandet mellan fiktion och verklighet – ett gränsland jag kände mig hemma i när den verklighetsfrånvända sosseretoriken som sköljde över mig vid kvällsmaten krockade med den verklighet som jag såg med mina politiskt blåa ögon.
Tintin var den självklara idolen trots att han såhär i efterhand framstår som lite väl fjollig. Kapten Haddock var den som lärde mig att svära på ett mer sofistikerat sätt, professor Kalkyl den äldre herren som legitimerade nördens existensberättigande med sin diskreta charm medan poliserna Dupond och Dupont var de man tänkte på för att rättfärdiga Hans Holmérs roll som spaningsledare i jakten på Palmes mördare. Jag stärde mig inte ett dugg på att Tintin bars omkring i en bärstol iförd en kolonialistisk djungelhjälm av ett gäng som gav Fazers gamla lakrits sitt tecknade ansikte.Serien var i mina ögon fulländad, eller var den det egentligen - om jag skall vara politiskt korrekt? Nu kommer ifrågasättanden om det inte var så att självaste Tintin inte bara var bög, utan också rasist...?
I Belgien skall man dra Tintin inför domstol och orsaken är den allt annat än politiskt korrekta beskrivningen av Tintins tillvaro i Kongo. En bok från tidigt 30-tal, en bok färgad av dåtidens rasbiologiska funderingar där man inte alls drog sig för att utmåla kongoleser eller andra afrikaner som lätt infantila eller en bok som drev med med västvärldens bild av samma människor? Det är frågan man bör ställa sig. Själv har jag inte blivit färgad av det jag läst om och om igen i en Tintin-bok. Kongolesernas värde är för mig solklart oavsett om Hergé målade upp dom som naiva och tröga i en över 70 år gammal bok, och trots att jag ätit Nogger Black med ett tillfredsställt leende på läpparna.
Om nu olyckan är framme, om man börjar använda censuren som ett vapen i den ständigt pågående historierevideringen, om ”Tintin i Kongo” blir olaglig och förbjuden att sälja – vad får det för konsekvenser? Vad blir följden för alla andra Tintin-böcker som driver med andra kulturer och folkslag på ett sätt som jag kan se som ironi och satir men som de lättkränkta alltid skall dra några steg längre medan de skriker ”rasism!” med gäll stämma...?
Hugade och penningkåta advokater lär väl börja processa åt inkafolkets ättlingar, som med all rätt i världen känner sig påhoppade av att man i ”De sju kristallkulorna” och ”Solens tempel” målar upp bilden av Inka-folket som ett gäng rätt vidriga typer som vill offra nörden Kalkyl till solguden. På samma sätt kan samma skrå lyfta fram hur Hergé beskriver japanerna i ”Blå Lotus” – vettlösa mördartyper, en bild som historieböckerna också bekräftar titt som tätt när det handlar om Japans styre i Kina. Vad skall de ännu mer drivna amerikanska journalisterna säga om ”Tintin i Amerika”, där maffia och gangsters tycks styra hela landet och där indianer i fjädrar inte har något emot att döda blekansiktet och fjollen Tintin? Vad säger till expempel FARC-gerillan i Colombia om att Hergé målar upp en bild där latinamerikanska gerillagrupper består av ett gäng alkoholiserade haverister som bara kan slåss när Kalkyl fixat antabus åt kommendanten?
Rättsprocessen mot ”Tintin i Kongo” kan kanske komma att sätta igång en lavin av rättsprocesser mot Hergés dödsbo, och det belgiska domstolsväsendet kan komma att bli förlamat för lång tid framöver. Vilken nytta skulle det göra egentligen? Är det inte bättre att domstolarna tar hand om riktiga brott, sådant som sker nu – idag och imorgon – där vardagsrasismen slår igenom förpestar tillvaron för sådana som Hergé inte hade en tanke på att kränka...?
Länkar: DN, SvD1, SvD2
Bloggar: Kulturbloggen, Ingerö
Inlägg
4 kommentarer:
Ordet tolerans måste återfå sin ursprungliga betydelse i den politiskt frihetliga diskursen. Tolerans skall visas av de som konfronteras med åsikter de inte delar. Tyvärr så används idag toleransbegreppet med meningen att de som har kontroversiella åsikter skall censurera sig själva för att inte stöta sig med andra.
Socialisterna har vunnit över detta begrepp på sin sida, och förvrängt det till att betyda något helt annat. Vi liberaler måste stå upp för våra värderingar och inte låta socialister stjäla och förvränga frihetliga ståndpunkter.
Åh, jag hade också ZX Spectrum!
Fast ska man vara petig så är Spectrum inte helt död. Visst, Sinclair har konkat och det är ingen stor plattform direkt, men det finns fortfarande de som programmerar spectrumen (även om mitt intryck är att de är färre än de som ägnar sig åt commodore 64:an) och det finns en liten demo-scen.
För Spectrum finns både emulatorer (och diverse gamla spel till dessa) liksom remakes på en del titlar. En bra startpunkt är world of Spectrum: http://www.worldofspectrum.org/
(Själv föredrar jag Commodore 64 och håller mina nostalgitrippar till den maskinen)
Och när de tagit alla albumen genom rättsprocessen, vad blir då kvar? Vore intressant att se hur de behandlar "Tintin i Sovjet", en av mina favoriter (svartvit och ej med bland de officiella 32 albumen).
Sen kanske de fortsätter med Asterix. För vad har vi lärt oss där? Jo att schweitzare äter och och är renliga, korsikaner är lata, engelsmän har så äcklig mat att inte ens Obelix vill ha det (med mintsås!), goter är krigiska, belgare tjocka pommes frites-ätare.... Fördomar, fördomar, fördomar. Men hade jag inte läst Asterix så hade jag inte kunnat någon latin =)
Skicka en kommentar