PALMS ÅTERKOMST - VERONICA TILL AUGUST

Jag minns den där kvällen på Bishops Arms, Landvägen, Sundbyberg, som om den vore igår. Detta trots att jag den kvällen var påtagligt påverkad av drycker med alkohol som en av beståndsdelarna, och detta trots att det var länge, länge sedan - två år sedan. Inne på Sundbybergs bästa pub träffade jag tillsammans med en partivän gräddan av den dåvarande eliten i det lokala sosse-gänget och vi bjöds att slå oss ner vid det sossiga bordet. På pinnstolarna satt bland annat den alltid lika vackra Helene Hellmark-Knutsson, biffen Jan Jogell och en riksdagsman som jag väljer att hålla hemlig med hänsyn till hans framtid position under en eventuellt ny kvinnlig partiledare...

Eftersom jag är våldsamt ytlig när det kommer till kvinnliga politiker - och för att på ett patetiskt sätt försöka att inbilla Helene att det faktiskt finns andra sosse-kvinns som jag tycker om - så förde jag Veronica Palm på tal. Jag berättade att jag tyckte att Roger Mogerts fru verkade vara en spännande kvinna som inte alltid var så där tråkigt politiskt korrekt som man kunde förvänta sig av en topp-politiker. Jag lyfte fram faktumet att jag tyckte att Roger Mogerts fru var en kalaspingla, iallafall på de TV-inslag och de pressbilder som jag hade sett, och då kom motreaktionen från den hemliga riksdagsmannen. "Hon är bara snygg på avstånd!" följdes upp med "Hon är inte alls lika snygg på nära håll!" och avslutningen kom som ett slag i naveltrakten på mig som hade målat upp min bild av en politisk nymf, "Hon har dålig hy, riktigt dålig hy!".

Jag kunde inte glömma de där orden, yttrade av en berusad man till en annan, en kväll på Sundbybergs bästa pub. Men för varje gång jag såg Veronica Palm på TV eller i en tidning så blev jag mer och mer övertygad om att den hemliga riksdagsmannen hade fel - för varje gång tyckte jag att hon var lika snygg som imbecill när hon öppnade munnen. När jag en gång lyckades springa på Roger Mogert med fru på Gullmarsplans T-bana så var hon inte alls ful på nära håll, sminkad till en fantastisk skönhet stämde bättre...

Veronica Palm, kvinnan som enligt de egna är ful på nära håll och snygg hos mig, tillhör nu de som nämns oftast när det handlar om Monas efterträdare. Gärna för mig, för då kommer hon dyka upp i media ännu lite mer och ännu lite oftare. Gärna för mig, för då tar socialdemokratin ett gigantiskt steg från de värderingar som fick väljarna att vända sig från SAP. Gärna för mig, eftersom vi då har en tydlig skillnad mellan oss som tycker att det inte är mer än rätt att folket får behålla så mycket som bara är möjligt av sin lön och de som stolta tar så mycket de bara kan för att subventionera gratis museibesök.

Veronica Palm är en skattekramare som iallafall är ärlig nog att stå upp för sina ambitioner att håva in så mycket som möjligt av folkets lön. Med Veronica Palm som ny sosseledare så får vi en ännu lite enklare väg mot 2014, och det gamla statsbärande partiets Golgata-vandring kommer att utveckla sig till ett maratonlopp. Veronica Palm är en kvinna som inte verkar ha vett att förstå varför väljarna flydde hennes parti, det var ju inget lämmeltåg som vandrade till Ohlys parti som man kan tro när man lyssnar på vilka väljare Palm är ute efter.

Med sin retorik cementerar Veronica Palm fast grunden för sin bild av socialdemokraternas Sverige, där ingen skatt någonsin kan bli för hög och där hon skall "jaga finansministern med blåslampa". Vill sossarna ha Veronica Palm, oavsett om hon är snygg, är ful, har dålig hy eller dåliga idéer, så gärna för mig. Med henne vid rodret kommer socialdemokratin styra mot avgrunden, från nutid till forntid - från Persson och Sahlin till Veronicas namne August. Är det en socialdemokrati som vill lösa morgondagens problem med gårdagens patentlösningar så gärna för mig. Bilden av ett parti totalt i otakt med verkligheten blir ännu lite tydligare om man slutar att fån-glo på Veronica Palm och faktiskt börjar lyssna på vad hon säger...

Länkar: DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, Expr

Bloggar: Böhlmark, Högberg utan hår, Westerholm, Västros, Kent