... är titeln på en fantastiskt bra Kent-låt men också det som man ibland behöver för att utvecklas som människa. Förvisso är arbetslinjen är helig, inget arbete är för fult att tacka nej till i ambitionen att jobba bort utanförskapet och dra in mer skattepengar till välfärdens kärna. Men det finns jobb som ger mer i plånboken, det finns jobb som ger mindre i plånboken och jag har alltid haft det dubiösa nöjet att välja den senare kategorin av arbeten - nästan alltid finansierade av skattepengar...
En sommarjobb på McDonalds Hornsgatan följdes upp av en i princip oavlönad värnplikt och ett år i det civila mörkret då jag jobbade bland annat i mörkrummet på Kungsfotos dåvarande fotolab i Skärholmen. Därefter började jag betala lön till mig själv genom skattsedeln, som officersaspirant, officer och slutligen som underskötare. Jag har trivts med alla arbeten, men det finns som sagt ett ekonomiskt skäl till varför ett nytt arbete skulle vara kul. Att få använda sina kreativa sidor är ett annat skäl till varför jag som 42-åring skulle behöva en nytändning.
Det politiska hantverkandet eller en tjänst som proffstyckare på någon tidning skulle passa mig som handen i handsken tycker jag själv, men såväl de politiska hantverkarna eller tidningsutgivarna verkar tycka något annat. Men så kom en av de gamla tidningarna med en artikel som fick mig att se ett yrke som jag nog skulle trivas riktigt bra med, ett jobb där kreativiteten kan flöda och där jag genom ett gediget arbete kanske kan påverka min ekonomiska situation i en positiv riktning.
En norsk fotograf vid namn Trine Mikkelsen visar upp bilder på friserade könsorgan, kvinnliga sådana och där slog blixten ner i skallen! Det är ju det jag skall utbilda mig till, till f*ttfrisör eller sl*dskönhetsterapeut eller bananbarberare eller vilken titel man kan sätta på yrket...
Tänk vilka oanade möjligheter som ligger framför den som kan det där med att göra könshåret till ett konstverk, oavsett om det sitter på en man eller kvinna. Förmodligen kan man få stöd av Statens Konstråd för att med en tilltagen portion av skattepengar lägga till ytterligare en beståndsdel i den skål som samlar på välfärdens kärnor - den nya konstformen f*ttfrisering, det nya yrket sl*dskönhetsterapeut.
Där har vi det, tjänstledighetsansökan måste fyllas i och fortbildningen ta fart. Enda problemet i dagsläget är väl att "f*ttfriserandet" just nu måste ha en liten uppförsbacke i form av renrakade venusberg eller en vaxad scrotum. Men efter regn kommer solsken, den som vågar vinner och alla de där andra ordspråken man ta fram när man borde se mörkt på sina beslut och på framtiden. Ibland måste man våga, ibland måste man chansa och i detta fall är jag villig att ta risken...
Länkar: AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar