Tittar man krasst på verkligheten så borde ju jag, som arbetande man i den offentliga sektorn, vara en av de som socialdemokratin borde skjuta in sig på för att vinna förtroende. Nu är det ju som det är, tanken på att någonsin bli sosse finns inte överhuvudtaget eftersom spinalvätskan i min ryggrad är mörkblå till färgen. Med tanke på det spektakel som nu spelas upp i Rörelsen så är ju sannolikheten ännu lite mindre att folk uppfattar Socialdemokratin som ett tilltalande alternativ när de står bakom skynket, så även för mig som hånskrattar rått åt varje ny nyhet om sönderfall, falangstrider och pajkastning...
Socialdemokratin behöver förändra sig i grunden, och det kommer att bli en smärtsam process för den falang som går förlorande ur striden. Målet att vinna fler väljare kommer att bero på hur man faktiskt formerar sitt lag och trollar fram en politik som i det långa loppet inte bara framstår som en dålig kopia av det andra lagets vinnande koncept. Skall Rörelsen ha lika stor chans som en snöboll i helvetet, för det är ju iallafall en chans, att lyckas vinna folk som mig är det av avgörande betydelse att man väljer rätt folk, av rätt virke med rätt framtoning och med rätt värderingar.
Eftersom jag trots mitt hånskrattande innerst inne har en empatisk relation till socialdemokratin som huvudmotståndare så skulle jag vilja lämna ett förslag som skulle kunna vara en liten kylväska bredvid Hin Håle själv, en plats där snöbollen överlever i helvetet - en lösning där även övertygade anti-sossar som undertecknad iallafall skulle börja leka med tanken att kunna bli sossar. Det handlar om en genuin förändring, om en helt ny framtoning av ett parti som av de flesta uppfattas som gammalt och dammigt - det skulle bli en vacker socialdemokrati.
När folket skriker efter Margot så glömmer man att hon har passerat bäst-före-datum för länge sedan. När väljarna tjoar om Bodström tänker man inte på att han alltid vill ha sjutusentvåhundratolv sidouppdrag också vid sidan av att skriva böcker, äta minkar eller strunta i drogtester. Se framåt, se nytt är mitt råd...
Självklart måste ju Mona bort eftersom hon faktiskt är ytterst ansvarig för fiaskot den 19 september. Det var ju ingen annan en Mona som såg till att Ibrahim Baylan roddade valrörelsen, det var ju ingen annan än Mona som såg till att de rödgröna skapades under ett kaos som var en försmak av det vi i dag skådar. Mona måste få ta sitt ansvar och en ny, bättre och vackrare kraft bör ta över - den kvinnliga varianten av Ilija Batljan, allas vår Helene Hellmark-Knutsson!
Helene Hellmark-Knutsson, före detta hövding i Sundbyberg, är allt det som inte Mona Sahlin är - mystisk, sensuell, vacker som en dag och pragmatisk i förhållande till den verklighet som de flesta av som flytt socialdemokratin lever i. Helene är klockren, och att inte hennes namn nämns i diskussionerna om ny partiledare visar bara hur fel ute partiet är när man likt en blind höna letar frön.
Även en stark och underbar kvinna behöver ju en trygg person vid sin sida, och eftersom jag inte vill se några män i Helenes omedelbara närhet så tycker jag att Veronica Palm skulle kunna få bli ny partisekreterare efter Ibrahim Baylan. En sak kan man vara säker på, hon kommer att klara jobbet betydligt bättre än sin företrädare. Att sedan Veronica är vänster där Helene är höger borgar ju för att falangerna kan komma att hålla ihop när det behövs som bäst.
Miljön är ju en fråga som många spår kommer att fortsätta vara en viktig fråga framöver. Många sossar har blivit miljöpartister och de måste vinnas tillbaka och då krävs en tilltalande miljöpolitisk taleskvinna. Uppgiften lär ju bli enklare när den snygga Wetterstrand lär ersättas av den inte lika vackra Mikaela Waltersson i höst, och om socialdemokraterna placerar in Solnas undersköna oppositionsråd Johanna Graf på den positionen så sitter man med trumf gentemot oss sexuellt frustrerade medelålders män som aldrig skulle kunna tänka oss sosseriet. Johannas kamp för vägtullar i Solna är just det som Rörelsen behöver för att börja röra på sig...
En bra kommunikationschef behöver vilken ledare som helst för att kommunicera ut de budskap som måste ut för att väljarna skall börja tänka, och vem om inte Katrin Kielos skulle passa in bäst just där? Bara Kieolos sitter i en morgonsoffa, med sin sensuella blick och förmåga att trots en rätt hård retorik låta oskyldigt tilltalande, så börjar ju jag fundera på varför jag inte är sosse trots allt. Kieolos som kommunikationschef skulle vara drömmen för en ny socialdemokrati, där väven mellan partiet, facket och Aftonbladet skulle bli mycket starkare.
Kan sedan Rörelsen få Ulrica Messing att komma tillbaka så föds ju ännu mera funderingar hos oss feta karlar om att det finns vackra kvinnor i ledande positioner som ser den inre skönheten och inte bara yta. Kan Messing, vis av sina erfarenheter från näringslivet och begävad av nya erfarenheter med sin nya snubbe, ta över efter Thomas Östros så går SAP från öken till djungel på någon mikrosekund. Det kan inte bli bättre för ett parti i desperat behov av förbättring.
Ulrica Messing hade under sin tid som statsråd en osedvanligt tilltalande pressekretare vid namn Lovisa Lagerström-Lantz. Lovisa blev för en kort tid även aktiv i kommunpolitiken ute i Tyresö, och jag tror att det var i tidningen "Mitt i Tyresö" som jag såg henne och föll som fura. Otroligt vacker, säkert otroligt begåvad och definitivt en person att dra fram ur kortärmen som en joker. Lovisa kan få bli talesperson i skolfrågor, hon har ju ändå varit gruppledare i Barn- och utbildningsnämnden.
Slutligen, sist men inte sämst, kommer Evin Cetin - lika spännande som Tusen och en natt, boken alltså. Evin är ungdomligt fräsch och skulle väl stilla Jytte Gutelands gapande om föryngring. Evin är allt det som inte Jytte är - snygg, sansad och charmig. Evin Cetin skulle utan tvekan bli en viktig byggsten i ett nytta partibygge för att tilltala oss gamla, gubbsjuka, frustrerade och förbisedda män som faktiskt också är en väljargrupp att skjuta in sig på.
Det var mina extremt goda och välvilliga tips från den högra sidlinjen. Så alla ni kära, krisande och analyserande sossar - sug åt er av min vishet, hitta lösningen på alla era problem genom att fokusera på rätt saker. Skönhet. Spänning. Sensualitet... Där, om någonstans, kan ni hitta den framtid som annars flytt för gott.
3 kommentarer:
Wow, nytt personligt rekord i manschauvinistiskt dravel, kryddat med massor av sexistiskt trams och en nypa mytisk österlandsromantik.
Jag bugar mig. ;)
Är det så Du ser på mig Erik? Är det så illa, hatar du mig så? Jag som bara försöker hjälpa till...
Fredrik,
det din analys säger är -- om man får vara lite elak -- att det inte är något fel på sossarnas politik, utan att det enbart är ytan det är fel på.
Väljer man bara tillräckligt vackra företrädare så skulle männen gå man ur huse för att rösta rött. Antagligen nynnandes på den gamla DLK-låten "dit kuken pekar"
Själv tror jag inte att manliga väljare är riktigt så ytliga; annars borde ju "Unika partiet" ha plockat massvis med röster 2006 på att ha Linda Rosing som partiledare.
(Och ja, jag förstår att du inte är helt allvarlig och seriös i din text)
Skicka en kommentar