Det gick faktiskt lite fortare än vad jag hade förväntat mig, tiden som gick från att Rosornas Krig var en lågintensiv pajkastning där man från olika sossar skyllde valförlusten på varandra tills dess att Rosornas Krig eskalerade till något som börjar likna partiets apokalyps - ett vidrigt vulgärt inbördeskrig där ledningen flyr hals över huvud och lämnar striderna till fotfolket.
På eftermiddagen meddelade ordförande Sahlin att hon och alla hennes hantlangare i socialdemokratins ledning skall ställa sina platser till förfogande - och att bara de som vinner striden om medlemmarnas "hearts and minds" skall få vara med och bygga upp något nytt av spillrorna av ett tidigare stort parti. Dörren till en genuin förnyelse låstes upp och ställdes på glänt men kampen om vilka som kommer att få följa med kommer att innebära scener som mer liknar en oorganiserad utrymning genom en alldeles för trång nödutgång än en samlad evakuering. Som politisk motståndare kan man inte annat än att njuta av spektaklet som nu utspelas inför öppen ridå av ett parti som tidigare maktkampade bakom lykta dörrar och utan att berätta sanningen om vad egentligen hände...
Men till slut var en osynlig partiledare tvungen att göra något, Rosornas Krig var på väg att utvecklas till något ohanterbart. Nätrötter och partimedlemmar skrek desperat efter ledarskap, men av ledaren syntes inget - men några av hennes förmodade antagonister i maktkampen gav sig ut i striden istället. Morgan Johansson och Håkan Juholt är väl inte Monas största fans i Rörelsen om jag läst mina källor rätt, och enligt samma källor är väl inte heller Juholt eller Morgan Johansson några av Monas favoriter. När Juholt krävde räfst och rättarting, när Morgan Johansson anklagade Thomas Östros personligen för att vara skyldig till SAP:s sämsta val i modern tid var Mona tvungen att agera på något sätt.
"De som har förtroende blir valda, de som inte har förtroende blir inte valda" konstaterar Mona krasst, väl medveten om att hon spelar högt om sin egen position och att hon med samma handling förmodligen sparkar iväg de två trogna knähundarna Östros och Baylan i omloppsbana runt Norra Bantorget. Mona var tvungen att göra något, nu lyssnade hon på Jytte Guteland och Håkan Juholt samt några nätrötter som pissar in sitt revir som den värsta vattenspridaren.
Om Mona Sahlin gjorde rätt får väl historien utvisa, men själv är jag tveksam om en alltmer tilltagande intern splittring med fokus på personer och inte på politik är rätt väg att ta ett parti ur en fruktansvärt djup kris. Med Monas uppmaning om att alla minsann skall ta ansvar för att hon som ansvarig ledare misslyckades kapitalt i valet för sju veckor sedan så ligger slagfältet öppet för ständiga drabbningar mellan olika personer och olika fraktioner.
Bilden av ett parti i totalt fritt fall kommer att vara den enda bilden folk kommer att ha av ett en gång statsbärande parti. Själv undrar jag hur nästa SIFO kommer att se ut, och om vi innan nyår kommer att få höra Sören Holmberg konstatera att sossarna är rökta. Och hur blir det om spelbolagen får rätt och Sven-Erik Österberg tar över efter Mona? Grattis till oss andra då va...?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar