EN POLITISK PARENTES - EXIT MONA SAHLIN

Om sossarnas kaos, kris eller haveri började snurra snabbare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig så var eftermiddagens nyhet om att Mona Sahlin inte avser ställa upp för omval vid den extra kongressen med anledning av kaos, kris och haveri i det socialdemokratiska partiet en nyhet som också kom snabbare än jag kunde ha anat. Men så blev det, ett oundvikligt slut på en på många sätt unik tid som partiordförande för sosseriet, nu är det dags för exit Mona...

På valnatten förväntade jag mig nästan att Mona skulle upp framför sina besvikna valarbetare och göra en Göran 2 - tacka för sig redan där och då efter ett historiskt uselt val. Men så blev inte fallet, Mona verkade inte vilja ta in att misslyckandet var ett symbiosförhållande mellan en politik som inte fanns och en partiledare utan förtroende. Mona ville vara kvar, Mona trodde att om hon äntligen tog tag i den grannlaga uppgiften att förändra ett parti som kallar sig progressivt men som ändå vägrar se verkligheten i vitögat så skulle hon få sitta kvar.

Det hon inte såg då, ser hon nu eller är det några andra som sett verkligheten som den faktiskt ser ut och lyckats få henne att förstå att slutet var nu - inte då, inte senare, inte en annan dag. Mona orkade kanske inte längre, för hon har levt med att vara ifrågasatt inte bara av oss politiska motståndare utan också av stora delar av de egna, ett gäng som växt till sig rejält på sistonde...

Monas politiska karriär är lång och gedigen, spännande och smutsig - men hennes tid som partiledare unikt kort för en sosse. Mona Sahlin som det högsta hönset över det som nu mer än någonsin är hönsgården SAP är inget annat än en parantes i sosseriets historieböcker. Visst, Mona var den första kvinnan som fick styra partiet av betonghäckar och skalliga män. Visst Mona var den första kvinnan som hade chansen att bli statsminister. Visst, Mona var den första partiledaren som kvoterades in på sin plats. Visst, Mona var den första sosse-ledaren som var villig att faktiskt dela makten med miljömuppar och kommunister. Monas tid var unik, men det var också en tid då sosseriet förföll, havererade, hamnade i kaos, gick ner sig i en kris och där falangerna oblygt sablade ner varandra inför en hhäpen journalistkår och en fascinerad väljarkår.

Mona Sahlin ställer inte upp för omval, och nu är frågan vem som kommer istället. Om det har varit smutsigt, vidirigt och tyket hittills i positionerandet mellan falanger och hugade spekulanter på partiledarposten så är det nog ingenting mot vad som väntar framöver. En post som var upptagen blev nyss vakant, en parantes försvinner i fjärran och alla karriärister kommer slåss ännu lite mer våldsamt för att flytta skåpet dit man vill att det skall stå.

Ett kapitel är slut, bladet vänds och ett nytt kapitel tar sin början. Spännande blir det...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4, Expr5, AB1, AB2

Bloggar: Thomas Böhlmark, Peter Andersson, Peter Johansson, HBT-sossen, Albin Ring Broman, Högberg utan hår, Johan Westerholm