"It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning"
När nu Mona Sahlin har bestämt sig för att lämna sitt uppdrag som partiordförande så är väl sannolikheten rätt stor att hennes imbecilla bok om Monas vision för Sverige – "Möjligheternas land" – får en uppföljare i biografiskt format. En lämplig titel skulle kanske kunna vara "Omöjligheternas parti". Med en lång och gedigen politisk karriär bakom sig måste det finnas en skattkista av historier att bygga boken på, men boken om Monas politiska gärning får inget lyckligt slut – hur gärna författaren än må vilja revidera historien.
För när nyhetsmedia idag berättar att sosseriets fria fall har dämpats betydligt sedan Mona gick och krisen tog över så kan vi dra några slutsatser. Visst är det riktigt elakt, ja rent av gement, att sparka på en kvinna som redan bestämt sig för att sluta men i detta fall så finns det skäl som kan bli kapitel i den troliga uppföljaren.
Om man skall tro på United Minds, vilket man oftast inte skall, så faller inte SAP längre okontrollerat ner mot 4%-spärren och mörkret därunder. Sosseriets väljarbas verkar ha stabiliserat sig runt 29% av väljarna. Dessa utvalda människor är alltså de som väljer att följa med skeppet ner i djupet utan att ha en tanke på att ta sig till livbåtarna, dessa bergfasta sossar är de som aldrig någonsin skulle överge socialdemokratin för något i världen. Det spelar liksom ingen roll ifall partiet väljer en staty av Kronblom till ny partiordförande, de förblir sossar ändå med Ådalen på hornhinnan och med Erlanders skämt ringande i öronen. Det enda som kan hindra dessa väljare från att gå till vallokalen och rösta på socialdemokraterna rakt av är att Liemannen tittar in och hämtar hem de oftast till åren komna ur-sossarna...
Mona Sahlin lyckades alltså med bedriften att köra ner sitt parti så långt i skiten som det bara gick. Bara de väljare som inga argument biter på stannade kvar, de som inte anser att folkhemmet behöver vare sig RUT eller ROT för att hålla över åren. Nej, Mona med sina utvalda hantlangare lyckades med något som jag som politisk motståndare är väldigt nöjd med. Man hittade sin kärna, sin stomme på 29% och skall socialdemokratin lyckas minska ännu mer så krävs det förmodligen att Pär Nuder gör en grandios entré och skickar PRO-proletärerna i det så kallade köttberget över ättestupet. Eller att Östros börjar förgifta de lokala företrädare han träffar på sina rundresor. Eller att naturen helt enkelt har sin gång, där man blir den jord som man än gång kom ifrån. Monas bedrift är definitivt historisk på många sätt.
Men frågan är om det verkligen är så att stommen är på 29%? Kan det inte vara så att de svenska väljarna föredrar en socialdemokrati utan ledning, utan fastlagd politisk riktning, med en kris som är ett haveri och där allt bara är ett vakuum fram till i mars 2011 framför ett parti som hade Mona Sahlin som galjonsfigur? För det är ju lite suspekt att det fria fallet fick fallskärm ungefär samtidigt som Mona började titta på sin egna dito. Eller hur...?
Länkar: SvD, AB
När nu Mona Sahlin har bestämt sig för att lämna sitt uppdrag som partiordförande så är väl sannolikheten rätt stor att hennes imbecilla bok om Monas vision för Sverige – "Möjligheternas land" – får en uppföljare i biografiskt format. En lämplig titel skulle kanske kunna vara "Omöjligheternas parti". Med en lång och gedigen politisk karriär bakom sig måste det finnas en skattkista av historier att bygga boken på, men boken om Monas politiska gärning får inget lyckligt slut – hur gärna författaren än må vilja revidera historien.
För när nyhetsmedia idag berättar att sosseriets fria fall har dämpats betydligt sedan Mona gick och krisen tog över så kan vi dra några slutsatser. Visst är det riktigt elakt, ja rent av gement, att sparka på en kvinna som redan bestämt sig för att sluta men i detta fall så finns det skäl som kan bli kapitel i den troliga uppföljaren.
Om man skall tro på United Minds, vilket man oftast inte skall, så faller inte SAP längre okontrollerat ner mot 4%-spärren och mörkret därunder. Sosseriets väljarbas verkar ha stabiliserat sig runt 29% av väljarna. Dessa utvalda människor är alltså de som väljer att följa med skeppet ner i djupet utan att ha en tanke på att ta sig till livbåtarna, dessa bergfasta sossar är de som aldrig någonsin skulle överge socialdemokratin för något i världen. Det spelar liksom ingen roll ifall partiet väljer en staty av Kronblom till ny partiordförande, de förblir sossar ändå med Ådalen på hornhinnan och med Erlanders skämt ringande i öronen. Det enda som kan hindra dessa väljare från att gå till vallokalen och rösta på socialdemokraterna rakt av är att Liemannen tittar in och hämtar hem de oftast till åren komna ur-sossarna...
Mona Sahlin lyckades alltså med bedriften att köra ner sitt parti så långt i skiten som det bara gick. Bara de väljare som inga argument biter på stannade kvar, de som inte anser att folkhemmet behöver vare sig RUT eller ROT för att hålla över åren. Nej, Mona med sina utvalda hantlangare lyckades med något som jag som politisk motståndare är väldigt nöjd med. Man hittade sin kärna, sin stomme på 29% och skall socialdemokratin lyckas minska ännu mer så krävs det förmodligen att Pär Nuder gör en grandios entré och skickar PRO-proletärerna i det så kallade köttberget över ättestupet. Eller att Östros börjar förgifta de lokala företrädare han träffar på sina rundresor. Eller att naturen helt enkelt har sin gång, där man blir den jord som man än gång kom ifrån. Monas bedrift är definitivt historisk på många sätt.
Men frågan är om det verkligen är så att stommen är på 29%? Kan det inte vara så att de svenska väljarna föredrar en socialdemokrati utan ledning, utan fastlagd politisk riktning, med en kris som är ett haveri och där allt bara är ett vakuum fram till i mars 2011 framför ett parti som hade Mona Sahlin som galjonsfigur? För det är ju lite suspekt att det fria fallet fick fallskärm ungefär samtidigt som Mona började titta på sin egna dito. Eller hur...?
Länkar: SvD, AB
Inlägg
1 kommentar:
@Antonsson
Ditt inlägg fullkomligen stinkerav rädsla för vad som komma skall broder. Minns valet 2002 och era 15.2 procent och minns sedan erat val 2006. Du må tro att Socialdemokratin inte har någon ledning och att partiet inte står för något som helst politiskt innehåll.
I den sensate Novus/TV4 mätningen så får det parti som srtyr Sverige och har en statsminister som heter Fredrik 33,6 procent och Socialdemokraterna 29,9 procent. Det kanske du tycker är bra siffror mot en sådan klen motstånader som du nu uppger att Socialdemokraterna är!?
Skicka en kommentar