EN RÖST INIFRÅN DET STORA SJUKHUSET...

Visst är det tragiskt att Gösta Krantz sista tid i livet blev en plåga för såväl honom själv som de som var hans nära och kära. Visst finns det säkert saker under vårdtiden som kunde gjorts bättre, men när journalisten Leif Schulman i ett debattinlägg ger sig ut och tar all heder av oss som jobbar i vården så kan jag inte vara tyst.

Läser man debattinlägget så finns det en synnerligen bitter underton, som man kanske borde förstå med tanke på det som skett. Inlägget jämställer oss som dygnet runt kämpar på för att våra medmänniskor skall få en vård som är perfekt i alla avseenden med de människor som av ren elakhet plågar andra i tortyrceller. Just så upplever iallafall jag texten. Vi som sliter i vården är satans avkomma - vi torterade Gösta Krantz till döds, vi såg till att han blev bestulen, vi gjorde allt i vår makt för att göra hans liv till en plåga... Tror någon på det? Tror någon mer förrutom Leif Schulman på det är vi farligt ute.

Jag lider med Gösta Krantz familj och beklagar deras stora förlust, men nu lider jag också med den personal som i en artikel i Sveriges största tidning får se sig utmålas till ett patrask som inget annat gjorde än att förstöra en medmänniskas liv. Själv skulle jag vilja fråga Leif Schulman vem som gör mest för medmänniskornas välbefinnande? Vi som jobbar i den vård han svartmålar eller den journalist som tar all heder av de som med empati dag efter dag går till sitt arbete på det Stora sjukhuset för att där ta hand om olika människoöden efter bästa förmåga?

Måhända är detta blogginlägg en dåres försvarstal, ett försök att få folk att förstå att vi i vården vill våra "gäster" väl, att vi verkligen inte vill tortera folk in i döden. Att sörja efter en väns bortgång är normalt, och sorgearbetet tar sig i bland de mest konstiga uttryck. Jag tar Schulmans rader som ett sådant uttryck... Jag hoppas att när han reflekterar tillbaka, när känslostormen har lagt sig tycker att ordet tortyr är lite malplacerat, och kränkande mot de som kämpade för Gösta - inte emot.

Att sedan vården, och det arbete som sker med både framgångar och motgångar bör skärskådas är en helt annan sak. En verksamhet som inte granskas blir en verksamhet som inte utvecklas... Det finns ingen verksamhet som är perfekt, men målet måste alltid vara att vara så perfekt som möjligt. Att som Schulman utmåla den personal som i det dagliga arbetet lägger ner sin själ för medmänniskornas välmående för torterare är bara så lågt, så lågt...

Länk: AB