I kväll är det dags igen... Dags att gå och titta på en av mina söner när han i maskopi med sina skolkamrater gör allt för att förstöra hörseln och den lilla julstämning vi föräldrar har och känner. Det är dags för det årliga Luciatåget, det är dags för 18 tomtar, 1 stalledräng, 2 pepparkaksgubbar, kanske 1 tärna och 15 lucior som med sina gälla röster gör allt för att reducera de annars så vackra sångerna till ett konstant oljud utan tonartsförändringar.
Jag är som bekant konservativ, i det Lucia-tåg jag vill se skall det enbart finnas en lucia som dessutom är av kvinnligt kön, ett jämnt antal tärnor, flera stalledrängar, tre pepparkaksgubbar och några tomtenissar. Dessa skall gå i takt, sjunga vackert och på intet sätt fresta på åhörarnas humör. Men så länge man är hänvisad till sina egna barns lussefirande så är dessa önskemål inget annat än önskedrömmar.
Mina egna insatser i Luciatåg är väl inget direkt att jubla över, några insatser som stalledräng och några som tomte där jag mest hummade då min sångröst är totalt olyssningsbar. Ett av luciatågen, rent av ett de första nämligen på lekis i Gnesta spårade ur totalt. Tvillingarna Gert och Glenn, båda utklädda till stjärngossar började slåss med sina stjärnor med blodvite som resultat och blod syns bra på vita kläder. I kalabaliken som uppstod i samband med att en av de våra började blöda ledde till att en av Luciorna, Nina, som dagen till ära hade en riktig ljuskrona vinglade till och håret började brinna när ett av ljusen halkade ur sitt fäste. Det brann, och lokalen fylldes av den inte alltför angenäma doften av bränt hår. Nina sprang och skrek i några sekunder, hennes mor skrek och syntes vara handlingsförlamad medan av fröknarna snabbt slet åt sig en duk med vilken elden kvävdes. Skadan var dock redan skedd, en av Luciorna uppvisade en minst sagt udda frisyr, två av stjärngossarna hade blodiga kläder och tvingades ha en bastant vuxen mellan sig, föräldrarna var i uppror och barnen skrek. Detta medan fröknarna på lekis såg månader av träning raseras inför deras ögon...
Det tog några minuter av kaos innan det började bli lite lugnare i lokalen, och kaffet, saften och de av barnen nybakta lussekatterna togs fram. Doften av saffransbröd i kombination med nybryggt kaffe fick föräldrarna med på notorna igen och alla tog plats och lät sig väl smaka. Småpratandet tog fart och de flesta kunde nu skratta åt det som hänt. Helt plötsligt hördes ett avgrundsvrål - en av farföräldrarna skrek våldsamt efter en tugga av lussekatten. En av kindtänderna hade totalförstörts av ett "russin". I den gamla mannens lussekatt var russinen nämligen mörka stenar, stenar som senare visade sig vara plockade på gårdsplanen utanför av en av de bakande barnen. Det lugn som lägrat sig blev återigen ett kaos av förädrar som började gräva efter sten i lussekatterna, och ytterligare 3 stenprydda lussekatter hittades.
Det här är ju faktiskt 34 år tillbaka i tiden, när jag var 6 år. Hur kan jag minnas frågar sig säkert vän av ordning. Händelseförloppet dokumenterades förtjänstfullt av min far med sin nya filmkamera, och för kanske 10 år sedan så återupplevde jag den traumatiska luciadagen 1974. jag mindes att det hade brunnit i en av mina kompisars hår, resten fick jag aha-upplevelser när jag såg filmen. Och så säger folk att det var bättre för...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar