SISTA KVÄLLEN MED GÄNGET...

Go' å glad - kexchoklad...

Så var min tid som ersättare i Stadsbyggnads- och Miljönämnden över för denna gång. Kvällens, och årets sista nöte var en Grande Finale på Tokmoderatens enträgna och engagerade arbete för att försköna Sundbyberg, ett arbete för stadens medborgare i sann humanistisk anda. Då jag besatte min plats i Stadsbyggnads var det efter avhoppen som ledde till att kommunens styre och därför också nämnderna skulle formeras efter den nya och upprörande situationen i Fullmäktige, och inte efter det valresultat som Sundbybergarna presterade. Jag var ledsen, uppgiven och desillusionerad...

Ett år har gått, och det är tid för mig att gå vidare i nämndstrukturen. Efter årsskiftet kommer jag att hamna i Individ- och Familjeomsorgsnämnden. I denna nämnd kommer jag dessbättre omges av mina nära och kära, Erica och Anna vilket känns underbart. Lika underbart är det inte att behöva lämna en nämnde där jag trivts bra... Men det blir nog rätt bra det här, hoppas jag. En sak kan man dock vara säker på och det är att ordföranden i min nya nämnd Bert Jageby, kommunist, inte kommer nå samma extrema höjder som den jag faktiskt haft förmånen att "lyda under" detta år.

Man skall ju inte bara kasta latrin över de politiska motståndarna, vilket förvisso är en av de huvudsakliga beståndsdelarna i denna blogg. Men nu kommer jag inte med ris, utan lite ros också. Jan Jogell är en hyvens karl, trevlig att prata med och jordnära. Det har faktiskt varit riktigt trevligt att lära känna denna karlakarl lite mer. För visst är herr Jogell just så som en karlakarl skall vara, stork, stark och trygg. En riktig man att hålla i handen när orkanen får de tilltänkta vindkraftsverken i Kymlinge att snurra hysteriskt, att promenera tillsammans med på en mörk gångväg när den solcellsdrivna gatubelysningen slocknat efter en vecka i mörkt novemberväder, eller en fast hand som kan leda dig rätt i kaoset bland cyklar, spårvagnar, bilar och flanerande Sundbybergare på Landsvägen...

Huvudorsaken till att herr Jogell blivit denna genuina ledare och man, med pondus och ödmjukhet, måste finnas i hans ursprung. Likt undertecknad är han nämligen född i den stad där Ärans och Hjältarnas söner ammats av sina socialistiska urmödrar och fått sin del av rörelsen redan med råmjölken. Men då jag hittade rätt och lyckades bryta indoktrineringens bojor så gick Jan någonstans i livets labyrint vilse hyfsat tidigt, och såg inte ljuset trots sin ansenliga längd. Men jag är denna kväll så pass storsint att jag även kan hylla folk som jag förvisso inte anser har rätt i allt de tycker och tänker, men som lik förbannat är trevliga och sköna att ha att göra med. Just så har jag upplevt min tid i den nämnd som jag i dag lämnade åt sitt öde...

Sedan finns det flera bekantskaper i SMN som jag lärt mig uppskatta: Mattias Lönnqvists (Fp) gedigna och närmast rabiata oppositionsarbete ger honom en guldstjärna i min politiska klippbok, herrar Fröjd, Callemo och Haraldsson ur mina egna led samt alliansbröderna Henrik och Anders för ett gott kamratskap och trevligt samkväm liksom nämndens båda "Vice-Jogellar" Robert Ahl från Stenålderspartiet och Anders Lingsten från KD är värda all min respekt...