LUCKA 14: MITT MÖTE MED MATTIAS...

Eftersom Mattias Lönnqvist, Folkpartiets bloggande ordförande i hemstaden, blev djupt besviken när jag aviserade ett avslut av min julkalender så kände jag mig bara tvungen att skapa en Lucka 14, samt fortsätta med nya luckor de kommande 10 dagarna.

Dagens lucka tillägnas därför Mattias, en person med starkt rättspatos, en sann liberal och en person som jag sedan valet 2006 lärt mig uppskatta och gilla. Dagens berättelse handlar om den första gången jag såg Mattias Lönnqvist...

Det var valrörelse i början av september 2006. Det var en riktigt angenäm dag, solen sken och folk som kom fram till vår ljusblå valbod var i allmänhet trevliga. Visst, de vanliga ur-sossarna i 80-årsåldern dök upp och kastade ur sig oförskämdheter och osanningar men efter några dagar i kampanjarbetet så hade man blivit som en teflonpanna när det kom till osakliga angrepp där angriparen efter att ha skrikit något proletärt lade benen på ryggen och vägrade höra mitt svar, mitt argument eller få en fin ballong...

Där stod jag, och tyckte faktiskt att det här med att sälja in politiska budskap till väljaren var riktigt roligt. När jag filosoferade som bäst om hur bra livet skulle bli i Sverige och Sundbyberg bara de väljare jag pratade med köpte mitt budskap så passerade en underligt klädd man med en lustig hatt förbi. Han drog på ett sådant där rullande "bokbord" i miniformat, och såg väl inte ut som den bild jag hade målat upp i mitt inre av en valarbetare. En mängd olika knappnålar avslöjade honom som alliansbroder, folkpartist. När han sedan började plocka fram sina flygblad och markera sitt revir i Gustos-hörnet av Sturegatan och Järnvägsgatan så var jag framme och sa hej. Som ny i politiken i Sundbyberg så kände jag knappt mina egna, och ännu mindre våra vänner och minst av allt våra fiender så kontaktaskapande var livsnödvändigt för mig. Men min alliansbroder var inte världens mest pratsamma, nästan en motpol till den ordbajsare som jag själv kan vara men tog min hand och presenterade sig.

Då gick det upp ett ljus, jag hade läst hans blogg, alla hans inlägg på Sundbybergs stads hemsidas diskussionsforum och där framför mig var han, Mattias som man skulle kryssa... Trevligt värre, och jag försökte lätta upp stämningen med en medkännade kommentar om den dataintrångs-skandal som nyss seglat upp, och där just Mattias parti av sosseriet målades upp som våldtäktsmän och massmördare. Mattias fnyste något som jag bara kunde tyda som förakt för det maktfullkomliga parti som nu spelade teater å det grövsta, och inte alls lyckades axla rollen som ett utsatt och kränkt parti. Just i vår uppfattning om socialdemokratin av idag tror jag att Mattias och jag ligger närmast varandra, inte för att det finns så väldigt mycket som skiljer oss åt.

Under åren som gått har jag och den slarvigt klädde mannen blivit om inte kära så iallafall hyfsat nära. Jag har haft den stora ynnesten att vara på hr Lönnqvists inflyttningsfest i Rissne, haft honom på ett par besök i vår moderata partilokal för fester av olika katastrofnivåer när det gäller min berusningsgrad. Under 2007 har jag också fått se hur man bedriver en bra, uppnosig och ibland härlig oppositionspolitik i Stadsbyggnadsnämnden. Så mycket papper Mattias har delat ut med Folkpartiets åsikter om ditt och datt kan bara jämföras med den luntan man får från fullmäktige en gång i månaden... Men jag gillar det, precis så skall man behandla en icke legitim styrelse av vår stad!

Om jag får önska något av mina partikamrater och alliansbröder inför 2010 så är det att vi i Sundbyberg har en gemensam kampanjorganisation. Gemensamma valstugor med matrial från alla fyra gudfruktiga partier samt gemensamt Alliansmatrial. Vi moderater har fördelen att kunna kampanja mer och längre än våra småbröder, men vi är beroende av att de går framåt och vinner väljare de också. Det är tillsammans vi vinner, och tillsammans vi faller - det har med extrem tydlighet visats i Sundbyberg. Visst vurmar jag mest för mina moderater, men om ni frågar mig vad jag föredrar om det skulle väljas mellan ett Moderaterna över 30% eller en seger för Alliansen i valen 2010 är svaret extremt enkelt... Att hålla Mona från makten, och knuffa bort Helene i Sundbyberg är A och O, hur vår inbördes styrkefördelning sedan ser ut är sekundärt även om jag alltid kommer framhålla mitt parti.

Jag hoppas innerligt att jag, Mattias, Stefan Bergström från Centern och Shirley Magné likt Ungars Örnas logga kommer stå utanför ett skrytbygge i orange kulör i september 2010 och hålla varandra i händerna och sjunga Mattias absoluta favoritlåt, Kungssången...

"Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till Reinfeldt fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör frisyren på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!"