Det är snart natt, och jag har sovit en stund efter en fantastisk studiedag på jobbet. Ibland undrar jag faktiskt varför jag gnäller på min arbetsplats. Visst finns det slem och avföring att ta hand om, och ofta i rikliga mängder, visst finns det patienter som är så stökiga att mina barn framstår som små timida stjärngossar och visst kan man ibland känna sig ensam som blåhjärtad i en miljö där vi moderater närmast är att betrakta som mindre vetande av någon outgrundlig anledning. Men allt detta kompenseras mer än väl av att man faktiskt är en heterosexuell man på en kvinnodominerad arbetsplats.
Eftersom det igår var studiedag så fick jag se mina kära kollegor på glatt humör och leendes, i sina civila kläder. Det var djupa urringningar och korta kjolar, det var en helt annan klädsel än vår arbetsdress som raderar ut det mesta av former i sin tråkighet och folk var glada. Förvisso kan även den mest synsvage se hur jag ser skengravid ut, men allt det vackra på kvinnans kropp utom ansiktet döljs bakom byltiga bussaronger och alldeles för vida byxor… Men jag trivs trots detta aber alldeles förträffligt med mina kollegor på nattpasset. Många har samma sjuka humor, vissa har det inte och de njuter av vad jag hört inte alls när min sjuka hjärna spårar ut i fantasifulla och osmakliga haranger och obscena skämt. Denna dag umgicks jag med mina tvillingsjälar, som dessutom iklädde sig rollen som mina icke-gnällande tjänarinnor för en dag. Men till och från var kvinnsen ibland så grova i käften att jag rodnade och det kräver mycket.
Mina vackra, blonda och galna arbetskamrater Maria och Anne var i sitt esse i dag. Dagens höjdpunkt var när jag fick värma mina kalla fingrar i Annes muff… samt när Maria träffsäkert fastslog att min Petter-Niklas måste vara som en metmask eftersom jag har så små fingrar. Efter sådana här dagar känner jag att vården trots allt kan vara en plats för mig, och att jag kanske ändå inte är så korkad som gett 20 år av mitt miserabla liv till ett arbete där man inte kan leva på lönen, men väl av kärleken.
Röda korset har en Kramkampanj just nu där man kan köpa en kram av en kändis för att skänka pengar till behövande. Lite förmätet är det väl ändå att utse Lill-Babs till världskändis som man skriver i Aftonbladets artikel om kampanjen. Hon kan väl möjligtvis klassas som den karltokigaste tanten i Sverige som dessutom försöker sjunga då och då. Som en parallell kampanj till Röda Korsets kampanj vill jag i min egenskap som Moderat fritidspolitiker och i riksmedia känd bloggare bidra. Alla kvinnor och icke alltför tafsande män får gärna köpa en kram av mig för 10 kronor, för ytterligare 5 kronor får man en puss på kinden och för en 50-lapp så delar jag med mig av mina upphostningar oralt. Alla pengar jag får in kommer att läggas i en pott som skall användas enbart för att kunna låta personalen på IVA SöS någon gång göra något spännande TeamBuilding-äventyr utanför sjukhusets väggar på en studiedag.
Eftersom det igår var studiedag så fick jag se mina kära kollegor på glatt humör och leendes, i sina civila kläder. Det var djupa urringningar och korta kjolar, det var en helt annan klädsel än vår arbetsdress som raderar ut det mesta av former i sin tråkighet och folk var glada. Förvisso kan även den mest synsvage se hur jag ser skengravid ut, men allt det vackra på kvinnans kropp utom ansiktet döljs bakom byltiga bussaronger och alldeles för vida byxor… Men jag trivs trots detta aber alldeles förträffligt med mina kollegor på nattpasset. Många har samma sjuka humor, vissa har det inte och de njuter av vad jag hört inte alls när min sjuka hjärna spårar ut i fantasifulla och osmakliga haranger och obscena skämt. Denna dag umgicks jag med mina tvillingsjälar, som dessutom iklädde sig rollen som mina icke-gnällande tjänarinnor för en dag. Men till och från var kvinnsen ibland så grova i käften att jag rodnade och det kräver mycket.
Mina vackra, blonda och galna arbetskamrater Maria och Anne var i sitt esse i dag. Dagens höjdpunkt var när jag fick värma mina kalla fingrar i Annes muff… samt när Maria träffsäkert fastslog att min Petter-Niklas måste vara som en metmask eftersom jag har så små fingrar. Efter sådana här dagar känner jag att vården trots allt kan vara en plats för mig, och att jag kanske ändå inte är så korkad som gett 20 år av mitt miserabla liv till ett arbete där man inte kan leva på lönen, men väl av kärleken.
Röda korset har en Kramkampanj just nu där man kan köpa en kram av en kändis för att skänka pengar till behövande. Lite förmätet är det väl ändå att utse Lill-Babs till världskändis som man skriver i Aftonbladets artikel om kampanjen. Hon kan väl möjligtvis klassas som den karltokigaste tanten i Sverige som dessutom försöker sjunga då och då. Som en parallell kampanj till Röda Korsets kampanj vill jag i min egenskap som Moderat fritidspolitiker och i riksmedia känd bloggare bidra. Alla kvinnor och icke alltför tafsande män får gärna köpa en kram av mig för 10 kronor, för ytterligare 5 kronor får man en puss på kinden och för en 50-lapp så delar jag med mig av mina upphostningar oralt. Alla pengar jag får in kommer att läggas i en pott som skall användas enbart för att kunna låta personalen på IVA SöS någon gång göra något spännande TeamBuilding-äventyr utanför sjukhusets väggar på en studiedag.
Länkar: AB, Röda Korset
Inlägg
1 kommentar:
Beklämmande att läsa om dina bleka viktorianska arbetskamrater som saknar humor.
Desvärre tycks medelmåttighet vara en dygd i vårt land.
Uppmuntrande dock att ingen regel utan undantag svävar högt över dessa små.
Så gode vän med muffvarma händer.
Hoppa upp på tangentbordet och fram med musen så ska jag logga in den!!!
Komm även ihåg att enligt Röda Korset finns det två sätt att skydda sig. - Cross your leggs or cross your fingers!
Många glöggfrynliga hälsningar från WINSTON Jr VI MACHINE
Skicka en kommentar