MILLENIUMBLOGGEN - INLÄGG NUMMER 1000

Många är de som tillfrågats, få är de som överhuvudtaget brytt sig.

Detta inlägg med nummer 1000 hos Tokmoderaten skulle ju bli det där inlägget då någon moderat minister med pennan som massagestav tillfredsställde mitt ego, eller någon underbar ledarskribent på någon av de största dagstidningarna lyfte fram min betydelse för det politiska samtalet...

Men tji fick jag, politikerbloggandets egen lilla paria - och till vilka fick jag vända mig för att få stöd i denna svåra stund om inte till mina antagonister på andra sidan blockgränsen? Valet föll på Johan Westerholm, son till den folkpartistiska rikdagskvinnan Barbro, sosseriets skarpaste bloggare i mina ögon. Johan fanns där för mig när jag behövde några värmande ord för att orka fortsätta med att skapa mina djuplodande och politiskt korrekta blogginlägg framöver.

Jag vill tacka Johan Westerholm för de värmande orden, tack för att just Du bryr dig. Spasiba!

"Hr Antonsson ringde och bad mig honorera hans blogg med den 1 000:e postningen med ett hyllningsode. Eller ode och ode, jag kan inte annat än att vara uppriktig då det är med mycket kluvna känslor jag åtar mig detta. Vad gör man i en sådan situation frågade jag mig? I den egna vågskålen ligger äckel och förakt, i den andra omtanken om de svagaste i vårt samhälle. Efter en tids debacle med mitt samvete vägde empatins väg över. För denna gång och i detta specifika fall.

Vad skriver man då om en man vars tankar om världen ständigt vandrar i det intellektuella kalhyggets sumpiga utmarker? Vars tankar och funderingar sällan präglas av diplomati och eftertanke? Bara det faktum att Hr Antonsson ens överväger, och sedan upplåter, sitt utrymme på i den offentliga debatten till en politisk motståndare tyder på en perception och ett omdöme som skiljer sig från det vanliga. Bara detta i sig kan ge en av förklaringarna till varför hans partikamrater i ledande förtroendeställning sällan, eller aldrig, refererar till honom än mindre använder sig av hans kanal i sociala medier.

Men. Det finns band som inte syns för världen. Jag och unge Antonsson delar erfarenheter som bara officersutbildningen kan ge. Vi valde efter att vi genomfört detta olika vägar i livet men delar i allt väsentligt synen på hur försvaret hanterats under de senaste åren. Vi delar inte synen på hur vi skall förhålla oss till Nato men det är en annan diskussion. Vad jag söker beskriva är att, trots våra i grunden olika ideologiska utgångspunkter, kan vi dela uppfattningar över partigränserna. Och är det något jag uppskattar hos Hr Antonsson är det med vilken rättframhet han för fram sina synpunkter, en rättframhet som endast kan läras ut i en officersmäss eller i ett gunrum men som kanske inte alltid hanteras av honom med diplomatins fingertoppskänsla.

Denna rättframhet är inte alltid uppskattad av hans omgivning i hans parti vad jag har förstått, men den spar i allt väsentligt tid vilket jag som före detta ytattackofficer uppskattar. Det är därför jag helt uppriktigt skulle önska att de ledande förtroendevalda i Moderata samlingspartiet på sikt kan återskapa banden med honom. Jag vågar påstå att detta parti i Hr Antonsson har en rakt igenom oerhört lojal och ideologiskt för evigt förbunden medlem. När vi andra ser på världen som den faktiskt är kommer Hr Antonsson alltid att se på den genom mörkblå glas. När vi andra väljer att påverkas av förändringens hanterbara vindar pendlar Hr Antonssons intellekt mellan stiltje och storm.

Jag kommer därför bidra med vad jag kan och skall göra allt som står i min makt för att Hr Antonsson skall kunna, likt riddaren i den rostiga rustningen, verka som oppositionens ledande tankesmedja och kommunikatör i sociala medier från och med den 20 september 2010."